Jag får en hona, Piper (Phoebes syster) som föds med en hummertass, något ingen annan hade fått och inte ens sätt. Vid 5 månaders ålder var jag tvungen att avliva henne för att tassen höll på att gå sönder helt och hon hade så ont. Förra året fick Lillan en bebis som inte skulle finnas. Hon var enligt röntgen och ultraljud inte dräktig, dom kunde inte se något. För tidigt sa dom till och med att det kanske var då jag kollade detta när hon var 5 veckor gången, och det bör synas.
I morse ringde mamma in till mig att jag skulle komma in till henne och kolla Phoebe som var jättekonstig. Efter att jag hade sett henne och känt lite kände jag att här var inte tal om att ha is i magen, hon skulle till en veterinär snarast möjligt. Hon hade svårt att andas, hon andades med korta stötar, samtidigt som hon lät jättekonstigt, hon kunde inte jama, det kom typ bara små stötande ljud från henne. Efter att ha ringt runt inom min närmaste radie av veterinärer där absolut ingen svarade ringde jag till Slöinge djursjukhus. Jag själv misstänkte att hon kunde ha svalt en mus som hon hade lekt med, alltså en leksaksmus. Med tanke på att hon är dräktig var det ju extra viktigt att vi åkte in med henne.
Tankarna surrade i skallen på mig genom hela resan dit som tog lite över 1 timme. Om det var som jag misstänkte med en mus i magen skulle dom säkert vara tvungna att operera henne för att få ut den. Och jag vet att då hade det inte blivit några bebisar, det hade dom inte klarat. Funderade om det kunde vara hjärtat och att hon hade fått vätska i lungorna. Eller att hon hade utvecklat fip. Väl inne kom vi till en veterinär efter bara 5 minuter, trots att det var en akut tid och många väntade. Dom ansåg att det var riktigt akut och då blev jag om möjligt ännu mer nervös.
Väl inne tog dom tempen på henne, vilken var normal, alltså ingen feber. Och så tog dom en massa blodprover (kommer inte ihåg allt) och dom sitter jag och väntar in svaren på i detta nu. Hon lyssnade på hjärta och lungor och allting lät normalt. Ingen skada vid höfterna eller ryggen (tänkte ifall hon hade jagat en fluga och ramlat illa) Men hon hade väldigt ont i magen trots att veterinären inte kunde trycka så hårt som dom brukar för att känna med tanke på att hon har bebisar i magen. Så nu skulle det bli ultraljud för att kolla ordenligt.
Jag trodde faktiskt inte att man kunde se bebisar med ultraljud så här tidigt, än mindre se hur deras små hjärtan slår. Innan ultraljudet sa vet. att det kunde vara så att Phoebe hade ett dött foster i magen som hon ville bli av med. Men efter att ha kolla på alla bebisarna, en efter en kunde hon konstatera att alla hjärtan slog som dom skulle och att allting var bra med dom. Jag vet hur många dom är men tänker inte skriva ut det här...så det så..... Hur som helst, det fanns ingenting av någon mus eller andra främmande föremål i magen vilket var jätteskönt att höra. Njurarna var ok....ja allt var ok helt enkelt. Men hon hade ju fortfarande ont i magen och veterinären hade ingen aning om varför. Men något måste göras för att få bort hennes smärta. Hon får ligga kvar och får nu smärtstillande i form av morfin. Jag blev fundersam över det men enligt vet. så är just morfin det mest skonsamma mot bebisarna. Hon måste också få dropp så hon får något i sig då hon inte har ätit eller druckit sedan igår kväll. Med denna värmen och med bebisar i magen som tar allt hon har blir hon själv uttorkad jättefort och risken hade varit att hon hade dött. Dom vill då också se hur hon svarar på smärtstillande och på droppet, eventuellt kommer dom att ta fler prover. När hon ringer sen får jag också veta om jag ska hämta hem henne senare ikväll eller imorgon...eller nåt. Så, nu sitter jag här med ännu en sak som jag inte får förklarat för mig, men jaghoppas på ett svar sen.
För er som inte har sett henne som bebis, första bilden är hon nyfödd, den andra är hon 3 veckor och på den tredje är hon 6 veckor
Håller tummar och tassar
SvaraRadera