Sidor

lördag 29 september 2018

Känner mig duktig!

Nu har det gått lite mer än 3 veckor utan katt här hemma. Det känns faktiskt bra, det har gått mycket bättre än vad jag trodde. Saknaden kommer över mig av och till, men det känns ändå bra. Och jag vet med säkerhet om att jag inte kommer att skaffa mig någon mer katt i mitt liv. Om jag bortser från att jag är förkyld så har min andning blivit mycket bättre. Blir jobbigt med andningen efter en liten stund när jag är hos mamma, men det får gå det också. Mitt stora problem nu är ju min axel. Det är så frustrerande att inte kunna använda vänster arm som jag vill. Har ju haft ont i snart 3 månader.

Trots värk och smärta så håller jag på med diverse saker här hemma. Det går helt enkelt inte att låta bli, jag kan inte bara sitta och rulla tummarna. Och nu känner jag mig duktig. Man kan trots allt göra mycket med bara 1 hand. Jag har målat taket i köket och hallen. Det var superskönt att ha gjort det, gick ju och retade mig på det hela tiden. Har även målat taket i vardagsrummet. 4 dagar i rad!!!! Dom 3 första gångerna var katastrof. Med ett litet tråg som jag fixade att hålla själv med vänster arm och en liten roller blev hela taket flammigt. Så jag åkte och köpte ny färg, bra takfärg. Stort tråg och stor roller. Men detta tråget kunde jag inte hålla själv, det blev för tungt och otympligt. Försökte ställa det på en stege men det gick ju inte alls. Så jag fick ta mamma till hjälp att hålla åt mig medan jag målade. Och allting blev bra, jag är supernöjd. Igår så fixade jag till kanterna på väggen där den nya tapeten ska upp. Försökte med slippapper vilket inte alls gick så bra. Är ju rörelser som jag inte fixar med höger hand. Så jag tog min elektriska fotfil vilket gick kanonbra. När jag väl var klar med det så var jag ju bara tvungen att tapetsera. Kollade först med en längd utan klister om jag  kunde med en arm och det gick bra. Så nu är även det klart. Och jag kan lova att det är en helt underbar känsla när allting är klart.

Idag är det meningen att det ska bli fint väder. Kanske är det min sista chans att fixa rabatterna runt växthuset. Måste plantera om det jag slängde i förra året, ska ta dom plantorna som ser bra ut. Vilket alltså är planerat. Och så ska jag i jorden med en massa lökar också. Känner mig lite stressad över att jag måste få det gjort. Men vi har haft minus för ett par dagar sedan där till och med bilrutor fick skrapas. Minus är det nu också så får se hur det går idag. Men det blir ju snabbt. Fick mamma till hjälp att ta bort alla tomatplantor och rätta till inne i växthuset. Det som är kvar ute sen är rastgården. Har inte ens varit där ute sen katterna flyttade. Så där är fullt med löv och lite av katternas leksaker. Får se  om jag fixar med allt där som jag har tänkt. Klarar dock inte fontänen själv så får be om hjälp med att plocka bort stenarna som är jättetunga. Körsbärsträdet ska grävas upp då det inte blev ett enda löv på det detta året, dog väl antar jag. Ska även ta upp båda flädern som jag mest hade för att få skugga till katterna. Den ena är väl sisådär 3 meter nu. Till våren ska jag sätta ner något annat istället.


Så här såg alltså taket ut i köket tidigare





Och nu är det vitt och fint





Jag stortrivs i köket med allt det nya




Väggen som det såg ut innan jag tapetserade




Och så här ser det ut nu. Blev kanonbra med en fondvägg som skiljer sig med allt det andra. Dessutom blev det typ mer "varmt"






Ett tag tänkte jag tapetsera alla väggarna, Men jag gillar dom som är så det får vara kvar





Närbild på hur den nya tapeten ser ut

tisdag 11 september 2018

Värken

Jag tar fram min bloggsida för att blogga. Och så blir jag sittandes framför och bara stirrar in i skärmen. Vad ska jag blogga om? Finns det något intresse alls att läsa om mina dagar nu. Nu när jag inte har några katter hemma att skriva om. För så är det ju, jag har inga katter hemma och har varit "kattfri" under en vecka idag. Hur det känns? Njaaaaa, alltså, jag har inte riktigt hunnit med att känna efter. Men det har jag ju planerat in med allt jag har haft att göra. Just för att jag inte skulle sätta mig ner och bara deppa. Men visst känns det tomt utan. Och det sitter en massa saker i ryggraden som man gör helt automatiskt. Som att stänga ytterdörren efter att man har kollat att ingen sitter vid dörröppningen. Att stänga sovrumsdörren för att inga katter ska gå in där. Kolla in i tvättstugan för att se om jag behöver mocka. Ja, det finns en hel del rutiner som jag behöver lägga om. Men jag måste samtidigt erkänna att det känns bra. Mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra.

Förra måndagen ringde jag till läkaren igen. Nu hade min vanliga läkare kommit tillbaka från sin semester. Jag ringde och gnällde över min värk. Jag krävde att det måste hända något. Att nu måste jag iallafall få någon medicin som är stark och kan hjälpa mig mot värken. Men som jag misstänkte så kunde hon inte ge mig något. Hon sa att risken var för stor att ge mig något ifall jag fick en allergichock och inte hann till akuten. Så, hon skickade en remiss till akuten istället för att jag skulle kunna få medicin så att jag redan var på plats ifall något hände. Så tisdag förmiddag var jag på akuten för detta. Men blev inte alls som jag trodde det skulle bli. Efter att ha kollat min axel så gott hon nu kunde vilket inte gick så bra då jag skrek av smärta sa hon att det inte alls funkade så. Inte hon heller ville försöka sig på att ge mig något. För även om jag befann mig på sjukhuset kunde det gå illa. Istället skrev hon ut Pronaxen som hon var säker på att jag tålde. Men till den medicinen måste jag även ta Omeprazol eftersom jag annars skulle få ont i magen. Hon skulle också skicka en remiss för magnetröntgen för att få riktig koll på musklerna. För väntetiden för att komma till ortopeden är lång. Hon skulle skriva att det var akut och hoppades på att jag inte behövde vänta mer än 2 veckor. Vi får väl se hur det går med det.

Tabletterna som jag äter nu hjälper mig lite, faktiskt. Men inte helt så utöver det smörjer jag med hästsalva. Eller ja, inte jag själv, jag får hjälp av mamma eftersom jag inte orkar smörja in det ordentligt. Har provat med tigerbalsam och jag säger bara det, tigerbalsam kan slänga sig i väggen. Den här hästsalvan ger mycket mer lindring än tigerbalsam. Så efter att jag provade den första gången så har jag varit inne hos mamma 4 gånger om dagen för att hon ska smörja in och massera axeln. Det känns så pass bra så jag har kunnat röra armen lite mer och utan att få så där jätteont. Så nu planerar jag att måla taket i köket.

Eftersom jag inte vill ha den vanliga belysningen som alla har i köket har jag satt dit en spotlight. Och då syns det ännu mer att taket behöver målas.


torsdag 6 september 2018

Home sweet home!

Jag började fixa och greja här hemma redan förra veckan. Allting tar ju sådan tid nu, det är rätt så jobbigt att bara hålla på och använda min högra hand. Bebisarna gillade läget, mycket plats och springa runt på då ingenting var i vägen för dom. I tisdags kväll flytta Kian som sista bebis. Så det sista har  jag tagit på dessa 2 dagar med många pauser. Har dock fått hjälp, klarar ju inte ens av att sätta upp den nya kökslampan. Som i vanliga fall hade blivit gjort på ett kick. Fick även hjälp med att bära ut allt det gamla till förrådet och monteringen av det nya bordet. Just nu är köket och vardagsrummet mer eller mindre klart. Måste få taket ommålat i köket, det retar gallfeber på mig att inte jag kan göra det.
Tapeterna till vardagsrummet ligger i syrummet och bara väntar på att få komma upp. Ingen har anmält sig frivilligt, och njaaaaa, jag har liksom inte heller frågat någon.
Jag lägger inte ut några bilder på hur det såg ut före. Ni som  har varit här vet.