Värken

Jag tar fram min bloggsida för att blogga. Och så blir jag sittandes framför och bara stirrar in i skärmen. Vad ska jag blogga om? Finns det något intresse alls att läsa om mina dagar nu. Nu när jag inte har några katter hemma att skriva om. För så är det ju, jag har inga katter hemma och har varit "kattfri" under en vecka idag. Hur det känns? Njaaaaa, alltså, jag har inte riktigt hunnit med att känna efter. Men det har jag ju planerat in med allt jag har haft att göra. Just för att jag inte skulle sätta mig ner och bara deppa. Men visst känns det tomt utan. Och det sitter en massa saker i ryggraden som man gör helt automatiskt. Som att stänga ytterdörren efter att man har kollat att ingen sitter vid dörröppningen. Att stänga sovrumsdörren för att inga katter ska gå in där. Kolla in i tvättstugan för att se om jag behöver mocka. Ja, det finns en hel del rutiner som jag behöver lägga om. Men jag måste samtidigt erkänna att det känns bra. Mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra.

Förra måndagen ringde jag till läkaren igen. Nu hade min vanliga läkare kommit tillbaka från sin semester. Jag ringde och gnällde över min värk. Jag krävde att det måste hända något. Att nu måste jag iallafall få någon medicin som är stark och kan hjälpa mig mot värken. Men som jag misstänkte så kunde hon inte ge mig något. Hon sa att risken var för stor att ge mig något ifall jag fick en allergichock och inte hann till akuten. Så, hon skickade en remiss till akuten istället för att jag skulle kunna få medicin så att jag redan var på plats ifall något hände. Så tisdag förmiddag var jag på akuten för detta. Men blev inte alls som jag trodde det skulle bli. Efter att ha kollat min axel så gott hon nu kunde vilket inte gick så bra då jag skrek av smärta sa hon att det inte alls funkade så. Inte hon heller ville försöka sig på att ge mig något. För även om jag befann mig på sjukhuset kunde det gå illa. Istället skrev hon ut Pronaxen som hon var säker på att jag tålde. Men till den medicinen måste jag även ta Omeprazol eftersom jag annars skulle få ont i magen. Hon skulle också skicka en remiss för magnetröntgen för att få riktig koll på musklerna. För väntetiden för att komma till ortopeden är lång. Hon skulle skriva att det var akut och hoppades på att jag inte behövde vänta mer än 2 veckor. Vi får väl se hur det går med det.

Tabletterna som jag äter nu hjälper mig lite, faktiskt. Men inte helt så utöver det smörjer jag med hästsalva. Eller ja, inte jag själv, jag får hjälp av mamma eftersom jag inte orkar smörja in det ordentligt. Har provat med tigerbalsam och jag säger bara det, tigerbalsam kan slänga sig i väggen. Den här hästsalvan ger mycket mer lindring än tigerbalsam. Så efter att jag provade den första gången så har jag varit inne hos mamma 4 gånger om dagen för att hon ska smörja in och massera axeln. Det känns så pass bra så jag har kunnat röra armen lite mer och utan att få så där jätteont. Så nu planerar jag att måla taket i köket.

Eftersom jag inte vill ha den vanliga belysningen som alla har i köket har jag satt dit en spotlight. Och då syns det ännu mer att taket behöver målas.