Lyriska ungar

Resultatet av mitt "jobb" i rastgården gör mig lycklig för mina ungar är lyriska när dom får springa runt där ute och leka. Milo har precis lärt sig att klättra i trädet och Love hakar på. Fast Love gav upp efter halva, det blev väl för högt.

Ni kanske tycker det är jobbigt och tjatigt med en massa bilder på dom ute i rastgården. Men det får ni ta för jag älskar att sitta där ute på morgonen med en kopp kaffe och njuta av min utsikt....bebisar som busar och springer omkring. Givetvis har jag ju med mig kameran. testade idag att filma med den nya också. Och jag tror att jag börjar få ihop det. Kanske inte just på denna filmen för, men jag kom på det under tiden jag filmade

Den lilla kullen och tunneln under är väldigt roligt att vara på/i

Calle slappar

Dockan tycker att vattnet är väldigt spännande

Först sitter Milo på stubben och ser fundersam ut

-Jo, idag ska jag testa!

-Ååååå hej, ååååååhåååå. Visst har jag starka muskler

-Bara en liten bit till

-Kolla, jag klarade det!!

-Men...Hur gjorde han?

-Nä, det verkade jobbigt, tar det en annan dag.

-Men om jag ändå skulle!?!

Milo uppe för andra gången och Love kollar riktigt noga

-Ja, jag kan, jag kan

-Lite jobbigt blev det ju!

-Halvvägs räcker för idag. Nu klättrar jag ner idag.

 -Hehehe, jag slapp honom 

Milo fick blodad tand och testar även andra sidan som är lite högre

Dockan håller sig på lagom höjd från backen

-Undrar om jag kan äta jorden?

Milo ligger i gropen där jag har grävt upp en planta

På spaning!

Calle tar igen sig...Igen!