Strax efter kl.9.00 imorse kom veterinären. Det var dax för bebisarna att få sitt första vaccin. Vet. var helt betagen i bebisarna, känner ju till britter och jag har haft henne när hon jobbade i Forsheda innan hon blev egen. Speciellt Phoebes päls var hon impad av :) Och jo, den är tjock och kort, precis som det ska vara. Vi började med Prue och efter lite allmän koll som att lyssna på hjärtat var det dax för sticket. Gick hur bra som helst. Sen var det Phoebe på tur, gick lika bra där. Piper skulle jag ta sist för jag misstänkte att vet. kunde vara lite intresserad av hennes tass och det kunde ju ta ut på tiden. Så...Dax för Piper. Som ta mig sjutton inte fanns någonstans. Jag letade precis överallt, vet. hjälpte mig leta. Jag var till och med ute på framsidan, tänkte att kanske hon hade lyckats smita när vet. kom. Var ute på altanen 2 gånger även om jag inte trodde att hon kunde vara där. Jag tror att vi letade i minst 10 minuter, ropade, lockade med vippa, lockade med mat. Men INGEN Piper. Jag kände att tårarna började komma, fick panik på riktigt. Rätt som det var såg jag henne, hon stod ute på altanen....ALTANEN som jag hade varit och letat på i 2 omgångar. Hon hade alltså lyckats med konststycket att krypa ut genom kattluckan, men inte tillbaka. Hon stod där vid luckan och tittade på mig och jag såg att hon jamade.....ville väl in. Som tur är så var det plusgrader för hon hade ju varit ute iallafall minst dom 10 minuter vi letade. Och som tur är var hon inte ute i själva rastgården som är både blöt, snöig och isig. Hon var helt torr om tassarna. Till slut fick hon också sin vaccinering och även där gick det bra...trots att Piper var lite skärrad efter sitt äventyr och lekte bläckfisk där tassarna var åt alla håll för att hon ville ner...men bara precis i början. Duktiga bebisar har jag...ingen av dom sa ett pip.
Nu när vet. ändå var här bad jag henne kolla Lillan. En erfaren vet. eller uppfödare kan ju känna om det finns ungar i magen nu (jag kan inte och vågar mig inte på det) Först kände hon bara att Lillan var skitnödig. Men sen så kände hon några "knutor" och sa att visst ska hon ha kattungar. Jag frågade om hon var säker och hon svarade med att hon lätt kunde sätta en peng på det :) Blev lite lättad där :)
Sen var det ju det här med bilder. Ni får helt enkelt sluta att titta eller följa min resa när jag testar den nya kameran. För bilder hamnar ju just här....i min blogg.....som jag själv bestämmer över vad jag vill skriva. Sådetså!!!!!!! Var iväg idag och köpte till ett bättre (enligt mig) objektiv. Och gissa om jag har haft kul. Vilken zoom jag får in nu. Behöver inte sitta precis med kameran framför katterna
Först ut bilder när vet. var här
Tycker själv att bilderna ser mer "levande" ut. Kan ju ta bilder fast dom rör på sig. Katterna alltså :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan du lämna dina tassavtryck