Sidor

lördag 24 november 2018

Bara skit

Från att gå från en underbar känsla som jag hade i onsdags går jag tillbaka till bara skit igen. Att jag sov en hel natt och många timmar i sträck lär nog ta några år igen, känns så iallafall. Igår mådde jag riktigt dåligt, låg i sängen i stort sett hela dagen för att det snurrade för mig och att jag mådde illa. Så tabletterna som jag fick för yrsel hjälper inte. Alltså, det är riktigt jävla äcklig yrsel. Jag har inte spytt av det än men det känns som att jag ska göra det varje gång. Jag är verkligen trött på att må så här, vill tillbaka till mitt "gamla jag" För detta är värdelöst, jag lovar. Förutom det så är det ju axeln som stör mig hela tiden också. Denna veckan har jag varit utan axellåset under natten och det har hänt flera gånger att jag har legat på just den sidan. Och sjukgymnastens övning för denna veckan känns av, det gör ont men jag måste göra det för att lederna inte ska bli helt stela. Ska till sjukgymnasten idag igen så får höra vad hon säger. Och bara det...en masa tider som jag måste passa hela tiden. Noop, gillar jag inte heller.Tycker ni att jag är anti? Ja, det är jag nog, men det får jag lov att vara, händer inte så ofta.

Jag vill gärna göra något, måste få göra något som får dagarna att gå. Första advent är ju inte förrän nästa helg men jag tänker försöka mig på att få fram belysningen som ska vara ute. Det var riktigt längesedan som jag längtade efter julen som jag gör nu. Med inga katter i hemmet kan jag utan att behöva tänka mig för sätta fram precis vad jag vill. Eftersom jag inte klarar av att sy än ska jag in till Gislaved senare och köpa nya julgardiner. I år ska jag jula för kung och fosterland. Jag ska dock inte ha något hemma hos mig för familjen som förra året, det orkar jag inte.

onsdag 21 november 2018

Underbar känsla!!

Alltså, detta är verkligen något som inte händer varje dag, eller ja, det händer inte varje natt. Jag kan inte ens minnas när det hände senast, det är många många år sedan. Ni som följer mig vet ju att jag inte har mått så bra sedan några månader tillbaka. Men nu känns det som att det börjar vända. Kontaktade min läkare i måndags igen då min yrsel har ökat och med det illamåendet och stickningarna i hela kroppen, främst i huvudet och halsen. Så efter att jag pratade med honom fick jag en tid bara 30 minuter efter samtalet med han.

Jag fick gå tillbaka till att ta mina hormontabletter Och fick ny medicin, denna gången mot yrsel. Han kollade även mina öron som visst inte var så bra. Så fick en övning som jag skulle göra flera gånger varje dag, hålla för näsan och blåsa ut. Blev som lock för öronen om ni förstår vad jag menar. Kände mig bättre redan samma kväll efter medicinen. Och igår hade jag bara en anfall med stickningar under förmiddagen, inget efter det. Efter att ha ätit middag blev jag kanontrött men kunde liksom inte gå och lägga mig så tidigt. Men det sket sig, när klockan bara var 17.30 hittade jag till sängen och tänkte väl bara ligga max 30 minuter. Vaknade strax  innan 20-tiden för att kissa. Och då kändes det som att jag gick i sömnen. Så jag gick direkt och lade mig igen. Och vaknade först när klockan var lite över 05.00  Och det är det som är mitt alldeles egna lilla mirakel. Jag har alltså sovit 9 (nio) timmar i sträck. Helt ofattbart alltså!!! Jag är ju i vanliga fall uppe varannan timme, ibland var tredje timme varje natt. Både för att kissa men främst för att jag har så ont så jag behöver röra på mig. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att fortsätta så, känner mig väldigt utvilad nu och planerar för fullt vad jag ska hitta på under dagen.
Min axel känns ju bättre nu också. Kan fortfarande inte röra den ledigt vilket jag heller inte ska göra än. Helgen som var fick jag iallafall ta av mig den nattetid vilket kändes bra. Så för tillfället känns allt kanon, väldigt bra. (peppar, peppar)

söndag 18 november 2018

Vad händer?

Det är den ständiga frågan jag ställer mig själv den senaste tiden. Vad händer? Jag har aldrig varit hos läkare så  mycket som dom senaste 4 månaderna. Så pass så att jag har fått frikort. Tider att passa hos sjukgymnasten. Och hos sjukgymnasten gör jag bara en enda sak. Hon tar tag i min vänstra arm och drar den upp så långt det går, gärna förbi huvudet. Nu har jag fixat 120 grader, men det gör så ont efteråt. Att lyfta armen själv går inte, inte heller åt sidan. Så träningen som jag har hemma gäller bara underarmen. Och nu när jag var hos sjukgymnasten senast bad jag henne förklara lite om vad som står i journalen. Jag kan ju läsa, men fattar inte ett smack. Så i tisdags fick jag veta att det är fyra (4) muskelsenor som dom har lagat och hon visade även på en bild vilka. Har svårt att googla fram en bra bild, men det är den stora muskeln i överarmen, 2 som ligger bredvid varandra precis uppe vid axeln och en som ligger djupt i armhålan, bröstmuskeln. Så min vänstra sida är fortfarande lite svullen, märks väl när jag har på mig linne som hela tiden vill ut åt vänster sida. Och jag kan bara inte fatta att jag hade sönder dom när jag ramlade, jag fattar bara inte. Var ju liksom inget speciellt högt fall, jag knäade ju när jag tappade balansen.

Sen till mitt nästa problem som är skitjobbigt. Jag har dom senaste månaderna mått konstigt i kroppen. Av och till det kommit att jag känner att det sticker i hela kroppen, speciellt huvudet, tungan svullnar, jag blir illamående och får suddig syn. Har till och med hänt att jag vaknar på natten av att må så. Under 2 veckors tid har det varit jätteofta. Så då var jag hos läkaren igen. Blev en massa prover av både det ena och det andra i måndags. Och tisdag morgon ringde han att jag skulle ta extra prover då det var något som var avvikande. Dom extraproverna visade att allting var ok. Så vad händer? Nu sa han till mig att jag ska sluta ta alla mina tabletter eftersom det kan vara så att jag har fått biverkningar, då speciellt efter mina Progynon som jag tar för mina klimakteriebesvär och dom har jag tagit i flera år nu. Så vi får väl se, ska vara utan dom hela nästa vecka också och se ifall jag kanske mår lite bättre.

Så mina dagar är för tillfället inte speciellt roliga. Långa som sjutton eftersom jag inte kan göra så mycket. Inte har jag heller någon större lust att åka iväg någonstans även om jag gör det i tankarna. Och i tankarna hälsar jag på uppfödare som har kattungar så jag får lite kattungemys.

söndag 11 november 2018

Darko 50 år

Idag skulle  min lillebror Darko ha fyllt 50 år. Men istället för att åka och fira honom åkte jag och mamma till kyrkogården med blommor och tände ljus. Dom sista 4 åren har jag inte varit där så ofta. Känner inte för att åka dit bara för att man måste. Utan är där när jag känner för det. Jag saknar honom så det gör ont. Men nu när det är över 20 år sedan han dog så har jag liksom förlorat hans doft, förlorat hans röst. Inget som jag har valt utan det har bara blivit så, antagligen för att åren går och man blir äldre. Hade han varit i livet så hade han varit en superstolt farfar och inom kort även morfar.

Under onsdagen och torsdagen som var så mådde jag faktiskt superbra. Hade inte ont i armen/axeln det minsta. I fredags tog jag bort stygnen vilket var helt smärtfritt. Direkt efteråt var jag hos sjukgymnasten. Och det var allt annat än smärtfritt. Har haft ont som sjutton efteråt och igår var det så pass illa så jag hade kunnat åka till akuten. Tycker att det är väldigt konstigt att jag har mitella med axellås för att jag måste ha axeln helt stilla för att det ska läka. Men hos sjukgymnasten fick jag ta bort den. Hon tog tag i armen och tog den upp sakta sakta så armen hamnade i läge vid huvudet. Det gjorde ont. Men när hon tog ner den, lika sakta, så gjorde det jätteont. Vid ett tillfälle brände det till så pass mycket så det kändes som att en sena gick av igen. På grund av min misstanke kommer jag att ringa ortopeden imorgon och höra med dom om det ska göra så ont som det gör nu. På tisdag ska jag till sjukgymnasten igen och jag kan lova att just den övningen gör jag inte igen, inte en chans. Och hon kan inte tvinga mig, jag har en egen vilja.

Gillar att vara ute tidigt och har redan varit på kyrkogården




Har även varit hos pappa. Det är ju fars dag





onsdag 7 november 2018

Gnäll igen

Idag blir det gnäll igen. Finns liksom inte så mycket annat att skriva om då hela min vardag går ut på att klara dagen. Operationen av min axel är bland det värsta som jag har varit med om, jag lovar. Har ju opererat många gånger i mitt liv, men innan den med min axel var det typ minst 20 år sedan som jag har hållit mig borta från op.kniven. Att gå med mitella på dagarna och sova med den på nätterna är total katastrof. Under 2 dygn har jag så gott som sovit mig igenom båda dagarna och nätterna. Fruktansvärt ont gör det. Medicinen har jag slutat med sedan 6 dagar tillbaka. Klarar inte av att ta dom, blir så illamående och konstig i hela kroppen. Att sova sig igenom 2 dagar som jag nu har gjort resulterar i kraftig huvudvärk. Så hur jag än vrider och vänder på det mår jag skit.

Att jag har fått mera ont dom senaste dagarna beror säkert på att jag var hos sjukgymnasten där jag fick rörelser som jag skulle genomföra. Kanske gör jag fel, jag vet inte. Ska dit igen iallafall på fredag och då även till sköterskan som ska ta bort mina stygn. Så jag får väl fråga henne om det ska kännas så här. Jag kan inte förstå hur jag ska klara av att ha mitellan i ytterligare minst 6 veckor. Och bara 3 veckor kvar nattetid. Jag har flera gånger sedan operationen önskat att jag inte hade gjort den. Men det skulle ändå skita sig i längden och jag hade varit tvungen vare sig jag vill eller inte då 3 muskelsenor var av.

Idag ska jag iallafall inte sova mig igenom dagen. Måste köra mamma till polisen i Värnamo eftersom hon måste ha nytt ID. Hade gärna sett till att någon annan kör, men å andra sidan kommer jag ju hemifrån en stund, vilket känns behövligt. Och att köra bil är inget större problem eftersom jag kör automat,

lördag 3 november 2018

Bra dag

Igår var en bra dag. Alltså en riktigt riktigt bra dag. Jag hade inte ont i axeln, inte det minsta. Ok att jag inte använder den armen mer än själva undersidan  men känner mig er rörlig nu. Dock var jag utan mitellan...igen!!! Efter flera försök igår morse så kastade jag iväg den, var så otroligt arg och frustrerad. Jag fattar inte hur dom tänker med att man ska få på sig den. Visst har jag en beskrivning, men den visar bara hur allt sitter när det är klart. Så man får ingen helhetsbild av hur man får ihop den. Kommer väl att försöka nu under morgonen igen, annars skiter jag i det tills jag ska till sjukgymnasten på måndag. En dag tidigare än kallelsen, men dom ringde igår och ändrade tiden. Dessutom så var jag helt utan värktabletter igår. Mår ju så konstigt av dom och eftersom jag inte kände någon värk tog jag dom inte. Vare sig på morgonen eller kvällen.

Var ju iväg till Gislaved en sväng. Hittade inget jag direkt fastnade för. I Dollarstore blev det en  stjärna med ledljus i silver, kunde jag inte motstå, speciellt som den är batteridriven och med timer. Gillar att kunna placera var jag själv vill utan en massa elsladdar. Fanns massor till jul men hittade inget som jag bara kände "Den ska jag ha" En sväng in på Willys resulterade i en helgskinka och lite färskvaror. Därefter till Jysk. Är ute efter en hylla som jag ska ha vid tv-bänken. Eftersom det inte finns några katter här hemma nu behöver jag inte ta hänsyn till dom om jag vill spela musik lite högre. Så den gamla stereon som har varit förpassad i garderoben i ungefär 11 år kommer nu fram igen. Det som inte finns med just nu är större och bättre högtalare. Dom hittade sitt hem på soptippen för massor av år sedan eftersom katterna använde dom som klösar. Har några mindre som får duga tills man får ihop pengar till riktiga. Fick tag på en hylla, betalde och körde till baksidan. Men fick åka hem utan eftersom dom hade fel lagerstatus. Så får åka och hämta den på torsdag.




fredag 2 november 2018

1 vecka

Visserligen är det tidig morgon, men idag är det 1 vecka sedan jag opererades. Och idag blir det mer åt det positiva hållet. Det kliade så otroligt mycket under den där plåsterlappen som jag hade på och jag hade lyckats med att få loss en liten bit. Vilket resulterade igår när jag duschade att det kom in vatten och blev blött. Så jag tog bort den och hade väl för avsikt att lägga på den nya som jag har fått. Men så blev det inte. För ni anar inte hur skönt det är utan, nu kliar det bara lite. Torkade bort allt torkat blod, antar att det var det som kliade extra där under. Runt om där lappen satt var det en upphöjning, lappen satt åt rätt så bra. Nu är den svullnaden borta och jag har bara en röd ring runt som är bruten på flera ställen. Så jag har sovit utan. Sovit...Jag har faktiskt sovit natten som var. Uppe bara 2 gånger. Och känner mig nu pigg.
Nu kan jag se att det är sytt med tråd och inte ihopsatt med klämmor. Det är sammanlagt 11 stygn, 3 mindre där dom från början gjorde hålen för titthål. Och så det som är lite längre. Tycker det ser ut att läka bra, lite rödflammigt men inget alarmerande. Får väl sätta på plåsterlappen igen när jag ska in i duschen nästa gång. Och om 1 vecka ska ju stygnen tas bort. Och på tisdag ska jag till sjukgymnasten.

Idag tänker jag åka till Gislaved och shoppa lite. Inte alls säkert att jag hittar det jag söker men jag får komma ut lite. Dessutom är det kul att bara kolla runt. Kanske jag hittar något till julen. För i år ska jag minsann ha julgran och jag kommer att få ha den uppe ostört, minst 1 månad. Gillar ju julen och all pynt som är till den. Tyvärr har jag ju inte alla tomtar som jag hade innan flytten till Spanien eftersom jag sålde dom. Men det räcker med dom som jag har. Förra gången jag var i Ullared köpte jag hem nya stjärnor till fönstren. Och lite ledljus som är batteridrivna och med timer. Visserligen har jag nu massor av levande ljus men det är ändå mysigt  när slingorna är tända. Längtar också efter att få sätta ut ljuset som ska vara utanför.

Fast det som jag längtar mest efter är att få sätta mig ner och sy lite kläder. Ska ju bli gammelfaster 2 gånger om i februari. Och eftersom Jennifer och Kim har tagit reda på könet kommer jag att få börja sy i rosa. Ska bli jättekul.


Så här ser det ut nu




torsdag 1 november 2018

Krypande dagar

Dagarna kryper fram och jag håller på att bli tokig. Men ni ska inte tro att jag sitter still hela tiden, det är liksom inte jag. Jag går här och grejar i vanlig ordning, dock tar allting mycket längre tid. Jag har varit en omgång på vårdcentralen i Smålandsstenar och en omgång på sjukhuset i Värnamo. När jag skulle duscha var jag ju tvungen att ta av mig mitellan. Och fick inte på  mig den igen, så krångligt. Var då nere på vårdcentralen här, men inte dom heller fick ihop det som den skulle sitta trots att dom var 2. Så fick ringa ortopeden och komma dit. Även där var dom 2 och försökte trixa ihop det. Dom lyckades efter många om och men. Det känns betydligt bättre i axeln med mitellan men den är ta mig sjutton värdelös att ha...dygnet runt. Armen kommer ut 10 från midjan och jag kan då bara röra själva handen och fingrarna. Förra natten tog  jag av mig den igen eftersom jag fick sådan kramp i själva armen och det gjorde grymt ont. Senare under morgonen när jag var klarare i huvudet och inte lika trött fick jag ihop allting själv för denna gången fick jag med mig en beskrivning. Natten som var tog jag bort den igen då armen krampade. Så måste ringa dom idag och höra om det ska vara så och hur illa det är att jag tar bort mitellan för att vila armen.
Jag är väldigt glad över att jag kör en automat, det funkar betydligt bättre än vad jag trodde. Men ska jag någonstans, som att handla igår, måste jag ha med mig någon eftersom jag inte kan stänga dörren själv. Men det ska jag fixa på ett eller annat sätt under dagen, behöver någon slags längre krok.

För 3 dagar sen fick Mias hona bebisar. Tyvärr var 2 av dom dödfödda. Men 2 killar finns där, en korthår och en långhår. Båda röda. Och ni som känner mig vet vag jag tycker om röda katter. Jag tokälskar dom. Och jag fick ett sådant habegär, jag lovar. Har nu varit utan katter i 2 månader. Och sista tiden har saknaden varit framme flera gånger om dagen. Att jag dessutom har sett bilder på en superfin hona i färgen rödsilver gör att tankarna slår knut i skallen på mig. Men nej,  inga fler katter. Inga djur alls. Och tur är väl att jag inte har några nu för jag hade haft stora problem med att sköta om dom och allt som hör till. Istället får jag pussa på Mias bebisar korta stunder.

Jag måste göra lite reklam för en av mina kattungeköpare, Lena som har Stenkatten's britter. Hon gör helt ljuvliga kalendrar och vykort. Gå in på hennes sida och kika https://lenajg.blogspot.com/p/butik.html  Nästa års kalender finns ute nu att beställa



Så här såg min arm ut för några dagar sedan. Nu är det mycket värre, större delen av överarmen är blå. 







Så här ser det ut idag. Gör inte ont, är inte ens öm. Taskiga bilder, men jag fixar inte att fota det själv