Sidor

fredag 3 mars 2017

Min älskade lillebror

Idag blir min blogg mer åt det personliga hållet. Jag måste få det här ur mig, jag måste få skriva av mig. Jag måste....ventilera eller något. Och innan jag skrev om detta så ville jag ha tillstånd från min lillebror Nenad att skriva om det i bloggen.

Jag är en stark kvinna, en stark person. Det är iallafall vad jag inbillar mig. Jag har varit med om mycket tråkigheter, både i min barndom och som vuxen. Men jag har klarat mig. Jag sitter ju här!! Men ni ska veta att just nu är livet pest...på riktigt alltså. Jag skjuter detta framför mig om dagarna, försöker att inte tänka på det. Jag VILL INTE tänka på det. Men ändå så är det just detta som jag går och tänker på. HELA tiden. På nätterna har jag mardrömmar, inte bara om detta utan även om annat, om sådant som har hänt och som jag har lyckats med att klara vardagen med, jag har lyckats gå vidare. Jaha, undrar du kanske nu? Vad är det som har hänt?

För cirka 2 veckor sedan sökte min lillebror Nenad läkare för att han hade ont i magen. Efter undersökning och röntgen fick han veta att han har en tumör i (eller utanför) tunntarmen Den var då 10*8 cm. Den är aggressiv och den är blödande. Så redan den fredagen blev han inlagt för att få blod då hans blodvärden var dåliga. Sen var det då meningen att han skulle vänta. I början av denna veckan ville dom att han skulle lämna urinprov, något som han skulle samla under ett dygn. Dom var tvungna att ta mer prover inför operationen.

I onsdags, tror jag det var, har lite svårt att hålla koll på dagarna fick han åka tillbaka och röntga magen och dom skulle höra av sig om det blev någon operation. Först sent igår kväll ringde läkaren till honom, samtidigt som läkaren själv fick svaret. Tumören hade vuxit ytterligare 5 cm på dessa 2 veckor och den är fortfarande blödande så en operation måste ske nästa vecka. Lymfkörtlarna har också visat sig ha blivit förstorade. Men som Nenad säger, han har ju ingen aning om hur mycket som har växt, han vet ju inte hur stora  dom var från början.

Detta har tagit hårt på oss alla. Givetvis hoppas vi på det bästa. Men man kan inte låta bli att tänka en massa dumma tankar iallafall. Jag själv försöker vara så stark jag kan, försöker ändå bara ha positiva tankar. Det är ju ingen idé att se allting i svart. Allting kan ju bli hur bra som helst när dom har tagit bort tumören. Han har redan vunnit en sådan här strid för några år sedan och som han säger själv säger
-Jag ska gå ur detta med 2-0 till mig!!


Denna bilden är på oss syskon och taget 2009
Nenad jag och John


Jisses, har ju glömt hur han såg ut med hår. Han har ju rakat huvudet i så många år nu.





Detta kortet på oss är taget 2012
Och jag hajjar till. Alltså, har han samma skjorta??!! Men nä, så klart han inte har. Men jag var allt tvungen att kolla noga på märket som sitter på skjortan :)





Här är Nenad med sin fru Madde och barnbarnet Levi taget förra året


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här kan du lämna dina tassavtryck