Cellgiftsbehandling

Åhhhh, vilka jobbiga veckor det har varit. Och som sista 2 veckorna har varit lite extra jobbiga. För att i tisdags bli något extremt jobbigt. Läkaren ringde från Linköping till min lillebror Nenad och sa att ha skulle komma dit akut redan dagen efter. Att inte veta vad som händer, alltså, man går på väggarna. Hur som helst, han ligger där nu och idag är hans första dag av cellgiftsbehandling på 6 dagar. Sen får han komma hem och vila i 2 veckor och så återigen upp på 6 dagars behandling. Och så ska det vara i några veckor framöver, till slutet av juni har jag för mig Nenad sa (detta minnet alltså) Han har en cancerform som heter Lymfom. Burkitts lymfom. Då när han fick reda på att han hade en tumör så satt den ju i/utanför tunntarmen, stor var den, 10*8 cm för att 2 veckor senare ha vuxit ytterligare 5 cm. Nu har det visat sig att just den tumören är en dottertumör och modertumören sitter alltså i en av lymfkörtlarna. Enligt läkaren ska den vara behandlingsbar och vi får alla hoppas på det bästa. Den stora tumören ska inte opereras bort, enligt läkaren ska den krympa 70-90% redan efter den första behandlingen. I slutet av juni ska han återigen bli röntgad för att se hur det ser ut. Och det positiva i det hela är ju att den inte har spridit sig.

Bebisarna mår bra. Dom är nu mer och mer vakna för varje dag. Och dom busar mer och mer. Ser roligt ut när dom tar fart och typ ska springa....fast dom fortfarande är så ostadig på sina tassar. Men det tar inte många dagar innan dom fixar det. Tror också att dom gillar dom små klösarna för dom är där ofta. Och mamma Zira gillar läget också. Så otroligt snäll mamma som låter mig hålla på med hennes bebisarna.