Tawalli's: Presentation av bebisarna

Under natten som var tog jag beslutet, jag behåller lilapaddan själv. Efter allt strul som var igår och med beslut om att Milla inte kommer att flytta tillbaka till mamma då hon inte klarar av henne kommer hon att få flytta. Jag KAN INTE ta in en vuxen hona här hemma, det kommer bli katastrof mellan katterna. Och jag vill inte sätta henne på foder hos någon. Hur det kommer att gå under tiden innan hennes bebisar flyttar återstår att se, jag får lösa det på ett eller annat sätt. Jag ska iallafall försöka introducera dom idag, tar lite om gången. Kanske det kommer att gå, kanske inte. Går det inte så blir det 12 jobbiga veckor, men det får jag ta. I och med att jag har bestämt att hon stannar hos mig så kan jag också presentera dom med deras namn idag. Kommer längre ner.

Efter att jag tog in dom till mig igår så blev alltså allting mycket lugnare. Jag stödmatade och dom åt, både från flaskan och från Milla. Första omgången med di lade jag dom i sängen och var med Milla hela tiden tills jag såg att dom var klara och vände sig om för att sova. Under tiden dom diade så tvättade Milla dom, så den delen klarar hon galant. Andra omgången som jag stödmatade gjorde jag som innan och Milla var med. När ungarna somnade hoppade hon ner i bolådan som jag hade fixat vid min säng. Där satte hon sig och tittade på mig. Vad hon ville sa hon inte direkt men jag förstod iallafall. Så jag la ner bebisarna till henne där och hon la sig direkt till rätta och dom började dia henne igen. Lämnade rummet då jag ju faktiskt tycker att hon kan vara själv med dom också, jag ska inte behöva vara med och hålla handen hela tiden. Cirka 2 timmar senare hörde jag en bebis, det var precis som att den var vid sovrumsdörren. Gick in för att kolla och då bar hon på hanen, tillbaka in i garderoben och den första bolådan hon var i. Tjejerna låg där redan. Och jag lät henne vara, jag tycker ju att hon mår bäst av att göra som hon vill, att ha dom där hon själv vill. Jag har fixat flera ställen dit hon kan bära dom om hon vill. Jag tror att hon med det blir tryggare och mer självsäker. Vilket säkert också stämmer. Efter den flytten så låg hon hos dom nästan hela natten. Och inte alls så pratig som hon brukar vara.

Vid 1-tiden väckte hon mig, jag hörde att hon krafsade i toan. Så kom hon och tjatade på mig. Jag ignorerade henne, visste precis vad hon ville men tänkte att det mönstret ska jag bryta. För varje gång hon skulle kissa eller bajsa så var mamma med henne in på toan. Eftersom jag inte sa något så gav hon upp och gick tillbaka till toan och jag hörde henne kissa. Sen kommer hon tillbaka till mig och piper igen.
-Skynda dig, jag måste bajsa också!!
Jag var helt tyst och tänkte inom mig att"nädu, skita får du också göra själv, jag tänker inte hålla handen, inget som biter dig där bak" Och se....Hon gav upp här också, gick tillbaka, krafsade och bajsade. Utan problem. Sen hörde jag henne gå tillbaka till bebisarna och jag somnade om med ett leende på munnen. Jag hade sagt till mamma så många gånger att Milla fixar det själv, men nädå...hon var tvungen att följa med för Milla ville inte göra sina behov annars.

Igår eftermiddag var hon ju lite pratig och hon ville gärna komma ut till oss andra. Jag hade ute henne bara ett par minuter, det var vad jag orkade för jag var så trött och kände att jag absolut inte skulle orka med att hålla koll, hade kunnat somna ståendes. Milla sa inte så mycket och bara skulle gå rätt fram och hälsa. Zira fick tjock svans och Lillan brydde sig inte det minsta. Trots att hon vid det tillfället inte var groggy något mer. Efter att Milla hade hälsat snabbt så blev hon lite lugnare i sovrummet också, pep inte lika mycket vid dörren för att komma ut utan var med ungarna i lugn och ro. Jag har ju tänk att dom ska kunna gå ihop men jag vågar inte visa Lillan bebisarna...inte än. För då kommer hon som den supermamman hon är att ta över allting. Även om Milla säkert behöver stöd från Lillan så avstår jag med det. Lillan i sin tur mår kanonbra efter kastreringen. Hon mötte mig i morse med att slänga sig framför mig för att gosa, har inte hänt sedan hon var bebis. Ska ge henne medicin nu på morgonen och sen blir det inget mer. Hon är superduktig och bryr sig inte det minsta om såret som hon har på magen.

Så har vi då äntligen kommit till dagens vikter. Och som ni ser så är dom betydligt bättre idag än vad dom var igår. Jodå....Jag bloggade men glömde klicka in publicera så det inlägget kom ut imorse.
1:an 144g +16g
2:an 143g +21g
3:an 146g +14g

Det är nog inte många av er som vet att jag är väldigt intresserad av astrologi, stjärnor, månar och sånt. Inte så jag sitter och läser in mig på det men jag gillar det mycket. Så temat för bebisarnas blir månars namn.

BeWa's Moonlight Of Miranda

stannar hos mig

Miranda är en av Uranus månar. Miranda är uppkallad efter dottern till hertigen av Milano, huvudpersonen i William Shakespeares pjäs Stormen.