Tawalli's: På dag 10

fredag 10 juni 2016

På dag 10

Igår var ju bebisarna 10 dagar och ni kunde se att Miranda och Ophelia hade öppnat sina ögon. Jag trodde ju att Atlas skulle öppna ögonen som idag eller imorgon. Men han följde sina systrar och öppnade dom igår eftermiddag. Och som ni kunde läsa om igår så tyckte ju Miranda att hon svälte. Inatt gjorde hon det på riktigt. Hon hade snott i sig in en filt, eller kanske Milla bäddade in henne, jag vet inte. Men imorse vid vägningen hittade jag henne inte först utan hon var då bland filtarna. Och hon hade gått ner i vikt. Inte så konstigt kanske då hon troligtvis inte har fått någon mat natten som var. Jag kände redan när jag plockade upp henne att hon inte hade fått mat. Efter vägningen fick hon ersättning och det var inga problem med att få i henne det, hon var alltså riktigt hungrig. Alltså...Under bebisarnas första 2 veckor har jag ångest varje morgon när jag ska gå in till dom. Alltid lika rädd att något har hänt.

Imorse när jag kom upp vid 5-tiden var det bara 5 plus ute. Och det regnade lite. Blev glad och trodde att det skulle hålla i sig under dagen men nu så skiner solen igen. Igår morse var det värre, då var det bara 1 plus. Och jag tänkte att där ryker mina plantor ute på altanen. Det har ju precis börjat hända lite saker där. I början hade jag ju tomatplantorna mest för att slippa mygg och flugor. Men efter att jag var hos veterinären med Love så blev jag lite taggad då jag såg Ulrikas plantor. Så planterade om dom i murbaljor så dom hade lite att växa i och bort med alla tjyvskott. Som jag för övrigt tycker jag får nypa bort varje dag. Först nu har det börjat synas att det eventuellt blir tomater. Planterade ju 2 gurkplantor, den ena hade Zira sönder när hon jagade en spindel som befanns sig i fönstret. Förra veckan fick jag en ny gurkplanta, hoppas något hinner växa på den.

Och så gårdagen då. Den kunde ha slutat i katastrof. Var iväg en stund, knappt 1 timme. När jag kom hem igen så slog en frän doft emot mig i dörröppningen. Det kom från köket. Och spisen. På spisen hade jag lagt almanackan efter vägningen och det rök från den, mycket alltså. Jag antar att Lillan då det är hon som brukar hoppa upp där kom åt spisratten med en tass och den vred sig till 1:an. Som TUR är 1:an och inte 9:an. Vågar knappt tänka på vad som kunde ha hänt. Alla bladen på almanackan var brända, dock inte sönderbrända "bara" bruna. Och plasten hade smält. Jag brukar låsa rattarna när jag har bebisar som börjar hoppa upp på bänken...från och med NU kommer det att vara låst så snart jag inte använder spisen. Usch, jag ryser vid tanken.

Atlas är så är underbart söt