Sidor

fredag 1 april 2016

Sjuka bebisar

Har du ingen lust att sitta och läsa ett längre inlägg bör du nog sluta läsa nu. För det har hänt en del under dagarna som har gått och jag måste få skriva av mig.

Jag är trött, fruktansvärt trött och då har jag ändå fått sova lite natten som var. Hörde inga kräkningar eller bebisar som pep för att dom inte mådde bra eller var hungriga. Det är under sådana här tillfällen som jag undrar vad jag håller på med, det tar extremt på mig när bebisar är sjuka. Att vara orolig tar på krafterna och att utöver det inte sova gör att man inte kan tänka klart. Sen är det min värk som just under stressade situationer verka bli värre. Jag är så glad över att jag har Lena (Brembo britter) att pysa med, hon ger mig energi att orka och hennes lugn smittar av sig till mig, i alla fall för stunden.

Som jag har skrivit tidigare så har katterna råkat ut för något typ av magsjuka. Varifrån den kommer har jag ingen aning om. Har ju inte varit på någon utställning eller besök hos andra uppfödare. Inte heller har någon kattägare varit på besök hos mig för tiden då allting satte igång. Allting började med Zira. Och jag vet inte, jag vill absolut inte lägga skulden på någon. Men jag kan inte komma ifrån tanken om att hon fick  med sig något hem när vi var hos veterinären och skannade hennes hjärta. För hur det än är så florerar ju bakterier i luften, det är trots allt till veterinären det kommer sjuka katter. Det var ju bara 2 dagar efter det besöker som Zira mådde riktigt dåligt, spydde och hade diarré. Som i sin tur gick över till Lillan...och bebisarna.

Den föste av bebisarna som fick det var ju Calle. Det började kvällen innan med att han inte ville äta och såg allmänt nedstämd ut, han var superdålig dagen efter och under hela dagen där han kräktes och bajsade var och varannan timme. Jag fick ju i honom vatten till slut och senare på kvällen började det bli lite bättre för honom och han fick i sig lite lite mat. För att sedan bli världens matvrak. Efter det har han spytt 2-3 gånger, men det tror jag har mer att göra med att han har vräkt i sig maten. Han är fortfarande lite lös i magen, men han äter, dricker och busar på. Problemet, som är ett kärt problem, efter  hans period är att han har blivit så otroligt Lottasjuk. Han piper så fort han ser mig. Nu inte bara efter mat, utan han vill helt enkelt upp till mig, han vill gosa. Och han vill gosa länge. Igår kväll satt han och tittade på mig helt förtvivlat och "grät". Så jag tog upp honom och han lade sig på rygg i min handflata och började spinna för fullt. Så låg han säkert i 10  minuter, helt avslappnad och visade inga tendenser till att vilja bli nedsläppt. Men jag var tvungen då även Love satt nedanför och pep för att han ville upp. Så när jag satte ner Calle så klättrade han upp i sängen till mig själv. Och lade sig vid mig medan jag tog hand om Love.

Love började ju bli dålig redan i tisdags eftermiddag, men jag tror att han kände av det redan under måndagen för vid vägningen tisdag morgon hade han gått ner 5g. Men han diade och verkade ändå rätt så pigg. Visade inga tecken på att vilja spy. Men allt det kom natten mellan tisdag och onsdag, vid vägningen onsdag morgon hade han gått ner ytterligare 10g. Och här började "helvetet". Han spydde hela tiden, även vattnet jag fick i honom. Och han hade diarré så det sprutade ur rumpan på honom. Han går ju inte på toa själv än så det är Lillan som sköter om hans bajsande. Och hon skötte det lite väl för mycket. Hon bajsade honom typ varje timme, till slut  gjorde det ju ont på Love. Bajsnödig var han så hon fick påbörja arbetet men sen så skrek han för att han inte ville mer. Så jag fick hålla koll hela tiden på just Love och Lillan. Det slutade med att jag tog med mig Love i en filt och satte mig i soffan så han fick lite lugn och ro. Och han somnade direkt när jag smekte honom mellan ögonen och huvudet. Det var lugnt i cirka 2 timmar så blev han ju nödig igen. Så det var bara att locka till mig Lillan så hon fick hjälpa igång honom för jag lyckades inte själv. 

Vid vägningen igår morse visade vågen 287g, han hade gått ner ytterligare 30g, sammanlagt hade han nu gått ner med 45g och det är mycket för en liten bebis. Jag kände paniken inom mig, jag trodde att jag skulle förlora honom. Men nu var han ändå lite lugnare eftersom jag i stort sett hade burit på honom under hela natten för att Lillan inte skulle komma åt och tvätta honom hela tiden. Vid 6.30 tiden var jag tvungen att åka iväg, skulle till veterinären med Piper och var hemma vid 10.30 så dom 4 timmarna fick dom vara ensamma. Men Lillan hade ju koll på alla. Dock hade hon ju, så klart, tvättat Love, han hade väl protesterat för han hade fortfarande bajs på sig,  intorkat. Så jag badade av honom allt. Inte kul att ha allt det på sig. Sen var det bara att försöka få bort så mycket vatten som möjligt utan att gnugga, för givetvis var han öm. Fick i honom lite vatten och satte mig sen i soffan med han. Ögonen gick i kors på mig och givetvis höll jag på att somna. Love log och sov för fullt. Jag tog med mig honom in i sängen och somnade själv ganska så omgående. Vaknade av att jag hade en liten Love gående i mitt ansikte. Var alltså så trött så jag kände inte ens när han var på väg upp. La ner honom i filten igen men han började lulla iväg så jag förstod att han nog var nödig. Kissade honom och han slocknade tvärt igen och jag också.

När det var dax för mig att laga mat så lade jag honom faktiskt i transportburen. Han hade inte bajsat och jag ville inte att Lillan skulle störa honom. Han behövde få all vila han kunde få. Var inne och kollade till honom minst 2 gånger i timmen och dom gånger han var vaken fick han vatten. Igår kväll när vi satt i soffan och tittade på tv hade jag Love i famnen. Han låg och sov så gott och jag kände att han behövde nog inte frysa iallafall, för jag var varm på magen där han låg. När det var dags för natten förstod jag varför jag var varm på magen. Love hade kissat, massor. det hade gått igenom filtarna och mitt linne hade en stor, stor fläck. Satte ner honom och Lillan och gick in för att duscha. Kiss från sjuka katter luktar väldigt starkt. När jag kom tillbaka låg Love och diade. Han DIADE!!! Vilken lättnad. Lillan tvättade honom men inte lika mycket nu, han var bara kissnödig. Och efter det första diandet så låg han och sov 1 timme, sen låg dom och diade alla tillsammans. Efter den synen somnade jag och har alltså inte hört ett ljud natten som var. För det vände där. I morse när jag vägde Love så visade vågen 298g, en ökning på 11g känns bra med tanke på att han fick i sig mat först sent igår kväll. Och vid deras frukost imorse så åt Love för första gången självmant blötmaten vilket känns kanon. Snart börjar han nog gå på toa själv också.

Igår var jag med Josefin till veterinären för att kolla Piper. Hon har ju kissat i deras säng och även deras soffa. Vid urinprov visade det sig att hon har urinvägsinfektion och det hade börjat bildas kristaller. Tråkigt, men ändå en sådan lättnad då vi nu vet varför hon protesterade, hon ville visa att hon inte mådde bra. Tillbaka om 1 vecka med ny urin för att kolla om medicinen har hjälpt. Jag betalade halva kostnaden för det besöket, som uppfödare och med all säkerhet ansvarig för hennes tillstånd då hon fick vara ute innan hon flyttade kändes det inte mer än rätt. Även om Josefin sa att jag inte behövde betala något. Nu är det bara att hoppas på att hon inte tog kissandet för en vana men det tror  jag inte då hon trots allt kissade mest i toalådan.



Calle





Dockan





Milo






Love. Extra bilder på honom med hälsningar till blivande husse & matte att han mår bra






2 kommentarer:

  1. Oj oj oj stackars er vilka oroliga dagar. Vet precis den där oron och tröttheten. Hade sjuka bäbisar över nyåret oxo m illamående, ge druvsocker lösning och svag Intestinallösning tills allt stabiliserade sig. Nu kan det bara bli bättre! Kram

    SvaraRadera
  2. All kärlek till matte & bäbisar! !
    Styrkekramar!!
    Absolut...nu har det vänt!!❤❤����
    /nospussar från Betty&Bosse&matte Lena

    SvaraRadera

Här kan du lämna dina tassavtryck