Utepremiär

Nu har det regnat här i några dagar. Inte så kul men bra för grönskan som håller på att komma. Förhoppningsvis slipper vi något bakslag med snö, men man vet ju aldrig. Och jag tycker att det verkligen INTE behöver komma mer, har ju knappt varit någon snö hos oss i vinter och jag gillar det. Det är så skönt när det är plusgrader, även om det handlar om några ynkliga. Varje morgon när jag går ut på trappen vid 4-tiden och hör fåglarna vakna till liv känner jag hur energin kommer flödande.

Nu när altanen är i ordning så känns det också lite roligare att vara där ute. I lördags öppnade jag dörren och bebisarna fick komma ut för första gången. Dom hade redan varit på vid luckan. Nyfikenheten tog tag i Milo först, han tyckte det var jättespännande. Calle och Dockan var inte sena att komma ut och alla tre var ute och kollade läget i rastgården. Ingen av dom brydde sig om att det var blött, eller att tåget dundrade förbi. Den som var lite skeptisk var Love, han var tvungen att sitta och fundera en bra stund på om han skulle våga eller  inte. Till slut kom han ut han också, även ut till rastgården. Det första han gjorde var att sätta sig ner och kissa.

 Milo ute innan dom andra ens kom ut på altanen

Calle kollar läget

Dockan i bustagen

Trygga ute med mamma Lillan

Allt är spännande

Love sitter och funderar 

Jodå, han vågade till slut

Å kissnödig blev han så klart

Hans fina vita flikar på öronen

Trots att dom får vara i hela lägenheten nu så är köket favvostället. Här busar Calle och Love

Här är Love in action...sovandes. Bilderna är tagna igår kväll och så här är han alltså varje kväll när jag sitter/ligger i soffan och kollar på tv:n. Det är så mysigt och jag blir så bortdomnad på min vänstra sida, men jag är kvar iallafall för jag vill inte störa honom. 

magen.....spricker....snart