Vågar jag?

Peppar, peppar ta i trä. Dunk, dunk, dunk. Bäst att börja med den meningen. Denna veckan, alltså måndagen började inte bra. Haltade fram och hade ont över allt, men hälarna mest då. Har gått och väntat i snart 3 månader på att narkosläkaren skulle höra av sig för ett besök av mig och kunna prova ut vilken medicin jag kunde tåla. Ingenting har hänt men vid 17-tiden i måndags ringde min läkare. Hon hade fått svar från dom och det svaret var att dom tyvärr inte kunde hjälpa mig. Tårarna började rinna hejdlöst. Jag var så otroligt ledsen så jag ville bara lägga mig och dra täcket över huvudet...och ligga kvar där resten av mitt liv. Hon pratade på vidare och sa att eftersom jag tar 1 Ibumetin och 2 Panodil när det är som värst (hjälper inte speciellt mycket ändå) så trodde hon att hon kanske hade något som hon kunde ge mig. Och denna tablett var något som hon trodde att jag skulle tåla. Så hon skickade in ett recept och jag åkte direkt till apoteket och löste ut det. Tabletten som jag fick heter Orudis* Retard 200mg. Skulle tas vid samma tidpunkt varje dag och hade verkan under 24 timmar. Tabletten är mot värk och inflammation. Tog tabletten 17.30.

Tisdag morgon kände jag mig som en ny människa. All den smärta som jag hade haft dagen innan var borta. Fattar ni!!! BORTA!!!!! Så med det fick jag en massa energi till att göra massor vilket jag också gjorde. Och var i stort sett uppe på fötterna hela dagen. Vid 17-tiden kände jag av värken lite igen. Men det var inte så farligt mycket. Och så har jag känt mig varje dag nu, idag 4:de dagen. Så bra har jag inte mått sedan början av mars. Fast sömnen är det fortfarande skit med. Nu är klockan 3.48 och jag har redan varit vaken i lite över 1 timme. Lite frisk luft skulle inte skada, skulle till och med våga mig på en kortare promenad. Men jag gillar inte att det regnar och blåser så. Får ta det en annan dag.

Nu har det gått en liten stund och jag fortsätter med mitt bloggande. Har bäddat, som vanligt med hjälp. Gick och hämtade kameran, tänkte att jag kanske, om jag hade tur kunde på ett gruppfoto på dom. I sängen gick det inte. Så jag satte dom alla en efter en upp på fönsterbrädan. Och så fram med bästa vippan. Och jag fick ihop det. Även om det blev lite grimaser på dom så har jag iallafall fått en gruppbild Och just på dessa bilder så är ljuset så pass att när jag tar bilderna så kommer deras rätta ögonfärger fram.

Dom 5 översta blev väl dom som blev bäst. Namnen på alla från vänster till höger kommer avnför varje bild

Linus-Pan-Bianca-Cordelia-Pandora-Callisto

Callisto-Linus-Pan-Cordelia-Bianca-Pandora

Linus-Pan-Cordelia-Bianca