Vilse i pannkakan!!

Dumma dumma Lotta!!! Varför kan jag inte bara hålla mig på behörigt avstånd från min egna ytterdörr så att när jag tröttnar och inte orkar gå bara kan gå in och slänga upp fötterna i soffan. Varför??? Speciellt med tanke på att jag för tillfället har ont av mina hälsporrar. Men nädå. Det är söndag, det är tråksöndag med fint väder. Måste ju göra något. Så jag tänkte ta lite bilder. Målet var andra sidan Nissastigen och Nissan men att gå dit fixade jag inte, lite för långt just för att jag har ont i fötterna. Så in i den knackande bilen och kör försiktigt till mitt mål.

Målet var att komma ner till Nissan och se om där fanns något kul att fota. När jag var liten och bodde på den sidan så var jag ofta där med mina föräldrar och fiskade. Var där även olovandes med min lillebror och när jag tänker på det idag får jag rysningar. Tänk om någon av oss hade hamnat i vattnet....och ingen av oss kunde simma. Just här är det ju en strömstation eller vad det heter så vattnet forsar på bra. Men jag kom inte så långt in, obehöriga äga ej tillträde och feg som jag är vågade jag mig inte vidare...och lika bra var väl kanske det. Nä, det var bara att traska tillbaka och gå över vägen för att se vad som fanns på den andra sidan.

Döm om min förvåning när jag efter en kort promenad såg att Skeppshult har ett motionsspår!! Har ingen aning om att det fanns där. Såg så fint och mysigt ut, fåglarna sjöng och jag tänkte...varför inte.....Kanske jag hittar något utmed den promenaden. Så jag gick och gick. Fanns mycket fint att se på dock inte så mycket att fota. Dessutom så gick jag och lyssnade efter ljud....är ju livrädd att stå mot en älg. Och samtidigt hålla koll i backen. Med så fint väder och varmt vet man aldrig om någon orm för för sig att ligga och sola på stigen. Så.....jag gick på i den stilen och började rätt som det var att höra bilar närmare och närmare. Visste då att Nissastigen låg inte så långt framför mig......men vart skulle jag hamna om jag fortsatte fram. Ingen aning så jag var helt enkelt tvungen att vända och kom in på en annan del av spåret...som var långt. Och jag hade inte en aning om var jag var. Och ont i fötterna men vågade inte sätta mig någonstans för att vila. Så det var bara att traska på. Till slut så jag fotbollsplanen med grus som jag såg när jag kom dit (visste inte om att den fanns heller) Det var en lättnad kan jag lova för då visste jag att jag snart skulle vara framme vid bilen.

Även om det var lite jobbigt så måste jag säga att det var helt underbart. Det var längesedan jag kom ut så och bara jag blir lite bättre i fötterna så ska jag ge mig ut på små korta promenader...bara för att se mig omkring lite.

Nissan sett från bron och nedanför själva bron.

Lite skrämmande är det tycker jag. Men här är stationen som jag skrev om innan

Några bilder utmed Nissan

Och så utmed spåret. Fast mest fanns här mossa överallt

Snubblade idag faktiskt över några vitsippor OCH blåsippor :)

Det hela avslutades vid macken med årets första mjukglass :)