Så är det alltid för mig. Minsta lilla viktnedgång från någon i bolådan gör att jag vänder mig själv ut och in. Innan jag kommer på förklaringen efter några timmar. Igår var alltså ingen rolig dag. Även om jag inte skriver ner vikterna längre här så väger jag ju dom. Och igår morse hade några av dom gått ner i vikt. Och jag kunde inte få i dom ersättning hur mycket jag än försökte. Att jag själv prutar i mjölken med tvång är inget för mig. En droppe räcker i början för att dom ska veta vad det är. Men inte mer i munnen än det om dom inte vill ha. Är rädd att det då hamnar fel och ner i lungorna. Vilket lätt kan hända när dom är så små. Hur som helst så var alla bebisarna lite oroliga igår. Sarah blev lite stressad tror jag. Hon är ju hos dom som sagt hela tiden och dom ligger där och diar. När alla somnar går hon ifrån och lägger sig på golvet en liten bit ifrån dom. Efter kanske 5 minuter piper en av dom. Då hoppar hon ner i bolådan direkt. Och då piper alla....då är det mat. Och så var det alltså i stort sett hela dagen igår. Vägde dom extra igår. Några gick upp något litet gram, andra stod stilla.
Det tog mig som sagt några timmar innan jag kom på det, innan jag kom på varför dom hade gått ner istället för upp. Dom hade öppnat sina ögon. Kian hade redan öppnat dom vid vägningen på morgonen och dom andra allt eftersom under dagen. Har haft bebisar tidigare som just under ett par dagar när ögonen öppnas går ner i vikt. Inte alla men väldigt många. Nu på morgonen är det bara Sally kvar att öppna upp sina blå. Igår morse såg Kian ut som dom andra som precis öppnat så det går fort. Det har även börjat låta i bolådan, det har det gjort i 3-4 dagar nu. Dom knorrar och en av dom, jag vet inte vem, spinner. Hur som helst, i morse har alla gått upp i vikt igen. Vilket känns kanon. Då kan jag ta en snabb tur till Ullared
Tim
Smilla
Kian
Sally
Dino
Leo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan du lämna dina tassavtryck