Lilla Freya

Så har Zira förlorat ännu en bebis. Freya gick bort igår eftermiddag. Och luften gick bara ur mig. Tidigare under dagen hade jag fått veta att brorsan Nenad hade fått åka in akut igen. Han får det ena efter det andra efter sin cellgiftsbehandling och jag tycker så synd om honom då han dom senaste veckorna har bott på sjukhuset efter diverse infektioner. Han är ju så känslig mot allt nu. Men han fick ju den sista behandlingen för lite över en vecka sedan och det är efter en sådan som han har blivit så dålig då dom har ökat doserna dom senaste 3 gångerna.

Nu när Zira bara har 6 bebisar kvar som trots nysningar är väldigt pigga och aktiva kände jag att jag under natten som var skulle sova. Jag behövde verkligen få göra det. Phoebes bebisar klarar sig i 5 timmar efter kvällsmålet. Var och en av dom får i sig en halv flaska mjölk, cirka 0,75dl. När det är mörkt och tyst då sover alla och dom gör ju det också. Har försökt mata dom var 4:de timme men dom är inte hungriga då, bara trötta. Dom sov så gott i morse också när jag gick upp så jag kunde göra ersättningen i lugn och ro. När jag väl var klar så hade Stefan och Elena vaknat och ville ha mat omedelbart bums. Båda två var på väg ut till mig över deras hinder. Snart kommer dom att klara det. Igår eftermiddag visade ju alla att dom minsann kunde klättra i den lilla klösen.

Det blir svårare nu att mata dom. Dom är ju så stora och dom har så bråttom att ta flaskan. Stefan ska ju krångla emellanåt, han är så hungrig och får inte till nappen rätt på tungan med en gång. Och gissa om han blir arg. Så med honom får jag trixa lite. Men när han väl får tag i den så vägrar han släppa taget. Elena är också lite så, men inte lika länge. Sen har vi ju Damon. Han vet minsann bästa knepet för att få i sig  mat med en gång. Likaså Katherine. Men hon äter så extremt fort så jag måste ta ut nappen efter bara några sekunder så hon inte sätter i halsen. Och så får jag göra flera gånger innan hon kommer till ro och har fått i sig lite och inte har sådan panik över att mjölken tar slut innan hon är mätt. Alla 4:a är sådana extrema spinnmaskiner. Och jag vill nog påstår att alla har fått sin pappas sätt. Så otroligt sociala. Efter maten får ju alla gos. Då ligger dom och spinner så jättehögt, ligger och vrider sig och njuter. Och givetvis sitter jag så med dom en bra stund, kan bara inte förmå mig att lägga ner dom i bolådan igen. Men måste ju till slut.

Vägningen av Ziras bebisar i morse var väldigt nervöst. Vad skulle vågen visa? Vet ju att Zira ligger hos dom ofta. Men hon låter ju dom också sova ifred och ibland går det några timmar innan dom ger ljud ifrån sig för att dom är hungriga. Eller för den delen kissiga. Och jag vet vilket av det som är vilket. När dom är hungriga kryper dom på varandra och letar i varandra efter tutte innan Zira har lagt sig till ro. Är dom kissnödiga piper dom och går bort mot det ena hörnet. Det var inte lika blött i bolådan i morse som det har varit dom senaste dagarna, eller ja!! Sedan dom föddes, dom var ju bara 1 vecka igår. Och så var det dax för vikterna

Niklaus 226g +11g
Hayley 230g +35g
Elijah 222g +16g
Marcellus 244g +3g
Joshua 217g +37g
Rebekah 183g -4g
Att Rebekah har gått ner 4g är jag inte orolig över. För så kan det vara någon dag. Har försökt mata henne efter vägningen men hon ville inte ha. Likaså att Marcellus bara har gått upp med 3g är heller inget som jag oroar mig för. Nu sover alla. Och vet ni vad? Jag ska också gå och lägga mig en stund.

Ziras bebisar 1 vecka

Visst, det känns bra att dom fyller 1 vecka. Men jag skulle ha mycket mer glädje i överskriften om alla hade varit friska små knubbiga sälar. Allting känns så jobbigt och jag känner emellanåt att nä, jag orkar inte mer, jag orkar bara inte. Jag är ledsen och gråter flera gånger om dagen. Jag är arg och frustrerad. Jag är trött. Varje gång klockan ringer för matning är jag som en zombie, vet knappt vad jag håller på med. Morgonkaffet kan jag glömma. Häller upp 1 mugg men det hinner bli kallt flera gånger om innan jag får i mig ens en mun. Kattungarna är prio ett. Igår åt jag hos mamma vid 13-tiden, ingen mat förrän vid den tiden, ibland senare. För det är ju inte så att jag tar upp var och en av dom, tvingar i dom maten och sen ner i bolådan igen. Hade jag gjort det så hade jag varit klar med alla i loppet av 15 minuter.

På morgonen tar allting cirka 2½ timme. Varje unge, alltså alla 11 ska vägas, dom ska matas och 7 av dom ska även kissas efteråt. Alla ska efter maten bli lite masserade på magen så att dom rapar. . Dom ska var och en få en gosstund efter maten. Dessutom så är ju Phoebes bebisar större och kräver mer, både av maten och tiden. Håller ju också på att få dom att äta själva. Brukar ju ta Ziras bebisar först, men får nog göra tvärtom. Phoebes bebisar försöker klättra över till mig när dom ser mig. I morse lät jag var och en av dom vara lite fritt ute i vardagsrummet medan jag matade dom. När allt det är klart då är bara resten kvar. Och bara det som jag precis har gjort klart tar alltså 2½ timme. Sen är det byte i lådan hos Ziras bebisar, diska nappflaskor och plocka upp alla handdukar och in med allt i tvättmaskinen som får jobba typ hela dagarna. Fram med dammsugaren en snabbis och få bort all kattsand efter dom vuxna, mocka deras lådor och ge dom mat. Och vet ni vad? Sen är det bara att börja om på nytt. Glöm sen inte att jag däremellan städandet ger Ziras ungar ersättning så dom får i sig det lilla extra som dom behöver, även om Zira är kanonduktig och ligger hos dom ofta och ger doom både mat och tvättar dom.

Fick frågan om varför jag bloggar när jag nu har så mycket att göra. Det är ett sätt för mig att ventilera, jag måste få skriva av mig. Och för att minnas. Och jag har i vanlig ordning ingenting att dölja så varför inte skriva om det. Mina ungar är sjuka, så är det bara och jag kan inget göra åt det. Kommer också att dra Sarah från utställningen om 2 veckor. Vill inte riskera att hon har det som bebisarna har och smittar andra katter. Dessutom kan jag bara inte åka iväg från alla bebisarna. Jag vet att andra kan vara hemifrån flera timmar i rad, men jag kan inte det, så är det bara.

1 vecka idag. Igår gav jag ju näsdroppar och dom fick lättare att andas och lättare att få i sig maten. Freya hade från i fredags morse till igår morse gått ner igen med 7g. Hon har ju varit dålig sedan i onsdags och att hon har klarat sig tills idag är överraskande. Hon är den som är minst och svagast. Men som sagt, hon har varit dålig så länge nu. Mitt matande av henne har resulterat i att hon har lyckats gå upp 5g sedan igår morse. Jag får vara nöjd med det lilla. Men tyvärr så hörde jag i morse att hon rosslar och troligtvis har hon fått lunginf. (vätska i lungorna) Jag kommer att försöka klara henne. Men alltså blir hon inte bättre tills i morgon måste jag låta henne somna in. Kan inte låta henne lida mer, känner mig redan som den värsta djurplågaren. När hon ligger vid sina syskon så är dom andra dubbelt så stora som hon. Alla bebisarna nyser. Så hur allting går har jag ingen aning om. Joshua var riktigt illa ute också, igår morse hade han gått ner till 180g men med min hjälp har han lyckats öka med 13g. I morse fick jag i var och en dubbel spruta ersättning,  ingen idé med nappflaskan. Hundra procent ökning för  igår fick jag med nöd och näppe i dom en spruta åt gången.

Jaha, så var det väl dax för dagens/veckans uppdatering av vikten. Ökning är alltså över 1 vecka.
Niklaus 215g +105g
Hayley 211g +113
Elijah 212g +105g
Marcellus 241g +135g
Joshua 203g +98g
Rebekah 187g +84g
Freya 121g +23g lltså bara 23g mer än födelsevikten)

Läget idag.

Alla sätt är bra, utan dom dåliga. Har man inga alternativ kvar så gör man vad man kan. Igår eftermiddag började Ziras bebisar alla nysa, en efter en. Alla såg ut som Rudolf med röda mulen. Troligtvis kommer jag att förlora alla. Och jag måste göra något, bara måste. En god vän till mig, kattungeköpare och uppfödare tipsade mig om att försöka ge dom nezeril barn. För dom nyser ju och kan inte äta för att dom är täppta i näsan. Så det har jag gett dom, inga mängder, bara 1 droppe, det räckte varannan timme. Det har resulterat i att dom inte nyser lika mycket och att dom alla kan äta  i lugn och ro. Då alla gick ner i vikt igår kväll har jag även stödmatat varannan timme. Så jag "jobbar" häcken av mig, vill verkligen försöka in i det sista. Stödmatningen och nezeril har resulterat i att alla har gått  upp i  vikt. Det är lugnare i bolådan. Och även jag känner mig lugnare. För jag känner att jag gör vad jag kan. Har stödmatat även nu under förmiddagen och kommer väl att göra det ett tag till.

Mellan Ziras bebisar måste jag ju ta hand om Phoebes bebisar. Dom ska ju också ha mat. Och det verkar vara lögn att få dom att äta själva. Så snart doom ser mig så vet dom att jag kommer med flaskan. Men idag tänkte jag lura dom lite. Mixade en mushboll så den var helt mosig och blandade med deras andra mat. Matade alla och dom fick i sig flera "tuggor" Men ingen av dom ville äta själva. Mer än Stefan. Duktig kille. Han fick väl inte i sig så mycket men han försökte själv. Och alla går på lådan, även om det händer olyckor utanför. Det är inte lätt för mig att hålla koll på dom när dom är nödiga och sätta dom på lådan. När jag ser att dom är nödiga gör jag givetvis det. Men när jag  med Ziras ungar så ser jag inget av det. Jag kan höra att någon piper, och jag hör att det är toabesök på gång. Men jag kan inte bara lämna en bebis när jag väl har fått dom att börja äta. Dessutom så hade nog dom fått till det att kissa eller bajsa innan jag hade varit hos dom då jag måste tvätta händerna först. Idag har jag ökat åt dom och bytt ut allt så dom har det rent. Även den lilla klösen har kommit in till dom.

Dessa bilder tog jag igår kväll

 I morse när Zira låg med alla sina små

Får be om ursäkt för dom dåliga bilderna. Men jag hinner inte ta upp dom en och en och fota. Jag hinner inte kolla så att ljuset är bra, jag hinner bara inte.

Stefan äter själv

Och äter man själv så får man se ut så här 

Elena bara spottade ut maten jag gav henne

Nya utmaningar

Allt kan vända från en dag till den andra. Jag tyckte i onsdags att det gick riktigt bra. Phoebes bebisar äter bra och ökar i vikt och dom älskar sin pappa som sköter om dom och finns till för dom på ett sätt som jag inte klarar av. Till och med Sarah har börjat vara hos dom nu och leker med dom. Lite väl hårt kan jag tycka, men vet också att om ungarna tycker det gör ont så skriker dom. Men dom hoppar på henne istället. Alltså...det lilla skutt som lyckas åstadkomma, ser ju väldigt roligt ut. Zira har ju återhämtat sig riktigt bra och är hos sina bebisar så fort det piper i bolådan. Dom slåss om tuttarna och jag låter dom hålla på en stund. Dom som till slut inte har någon tutte brukar jag ta upp och stödmata. Funkar kanon. Och jag vet ju alltid när dom ska ha mat, Zira går till doom och det går inte att missa då alla piper på en och samma gång för att dom ska ha mat. Zira tvättar dom också men jag hjälper till. Fortfarande kissigt i bolådan och jag får emellanåt byta 2 eller 3 gånger om dagen. Tycker tvättmaskinen går hela tiden.

Men säg den lycka som varar. När man minst anar det så uppstår det nya problem. Just nu kan jag tala om att jag inte alls vill vara uppfödare för det här är så jobbigt. Redan i tisdags kväll började Freya nysa som bara den. Vid vägningen på onsdagsmorgonen visade vågen att hon hade gått ner 15g. Jag har världens bästa veterinär, för trots att hon har semester kollade hon till henne, hon och dom andra fick vetrimoxin. Då alla andra diar får du ju lätt i sig det genom Zira som får ta medicinen. Freya som inte ville dia fick jag handmata med medicin i ersättningen. Men det var svårt att få i henne det. Slutade med att jag inte gav det genom flaskan utan tog det i spruta och tvingade i henne det. Och även om en kattunge är sjuk så har den en otrolig vilja och styrka, jag får kämpa. Vid vägningen igår hade hon lyckats gå upp 9g. Hon nyser fortfarande men inte lika mycket. Men natten till igår så började även Davina nysa. Och även hon hade gått ner under natten med 10g. Hon var/är slöare än Freya. Och hon har ta mig sjutton styrka för 10. Hon totalvägrar, vrider sig och har sig, allt för att slippa få något i munnen. Flaskan gick inte alls på henne så det var bara att ta till sprutan och tvinga i henne lite åt gången. Hon har fram till nu gått ner med 47g och jag har tyvärr inte stora förhoppningar över att hon klarar sig. Hur mycket jag än kämpar.

Jag vet inte vad detta är. Trodde först att Phoebes bebisar fick något via henne. Dom har inte kattsnuva som jag misstänkte. Men dom är typ förkylda. Om dom blev smittade av Phoebes bebisar är mycket troligt, men jag är inte säker. Även om det är samma bakterier så tvättar jag händerna noga mellan dom. Jag vet inte heller om en människa kan smitta sina katter. Är ju själv dunderförskyld med snuva och nysningar. Förra måndagen var jag hos läkaren också för att ta prover då jag såg ut som en hamster med påsar på båda sidorna. Påssjuka eller spottkörtelinflammation. Fick svaret igår om att det var spottkörtelinflammation.

Dom andra bebisarna visar inga symptom, bara Davina och Freya, dom som vägde minst när dom föddes. Förhoppningsvis klarar sig dom andra i och med att dom diar för fullt. Blir inte tjejerna bättre så måste jag ta det jobbiga beslutet om jag ska låta dom somna in. Tycker det är så jobbigt för dom när dom nyser så. Mitt i eländet är det skönt att dom får sova ifred utan avbrott på grund av detta. Det kommer när dom vaknar och vill äta, alltså blir lite mer aktiva. Freya kommer till på mammas tuttar nu under natten och hon får vara där tills hon går ifrån, men jag lägger henne och Davina efter matning på värmedynan. Även Davina är där men tuttar inte, men får mammavård.

****************************************************

Det som du nu precis har läst skrev jag under natten, efter matningen av alla klockan 02.00. Vid 04-tiden kollade jag till alla och gav lite mat. Sen gick jag och la mig för att sova ett par timmar. Någon gång mellan kl.04-06 somnade Davina in. Hon klarade sig inte. Tankarna maler som sjutton och jag undrar om det har något med att göra att hon förlorade så mycket blod när hon föddes. Det var ju hon som bara hade en pytteliten stump då navelsträngen slets av. kanske var henne immunförsvar sämre än vad det hade varit om allting hade gått bra. Jag hade ju stora problem med att få tag på naveln och hålla den ihoptryckt. Jag gjorde allt jag kunde men klarade henne alltså inte. Känner mig förkrossad. Har ångest över att jag gick och la mig, men jag tror inte jag hade kunnat påverka något om jag hade varit vaken. Och jag måste hålla ihop för att finnas till för dom andra.

Freya har svarat positivt på medicinen och verkar ha blivit bättre. Hon ökar i vikt sakta men säkert. Ingen av dom andra nyser men jag är ändå orolig. Speciellt för Joshua som bara har gått upp 6g sedan igår. Jag vet ju att dom kan gå upp olika men situationen gör att jag blir orolig. Vikterna idag är

Niklaus 194g +21g
Hayley 197g +19g
Elijah 201g +13g
Marcellus 225g +40g
Joshua 190g +6g
Rebekah 176g +24g
Freya 123g +3g

Sov Gott finaste Davina 2017-07-22***2017-07-28

Phoebes bebisar 3 veckor

Mamma Phoebe ler säkert uppe i sin himmel och är så stolt över sina superfina bebisar. Jag kan höra henne spinna i mitt öra
-Det här gjorde du bra matte! Du klarade dom, du och deras underbara pappa Tussen.

Att Phoebes bebisar idag är 3 veckor är ett litet mirakel i mina ögon. Jag trodde som sagt aldrig att dom skulle återhämta sig. Men ni ska veta att jag har jobbat för det, jag har kämpat, jag har vakat, jag har gråtit. Och jag har varit så otroligt nära att bara ge upp allting. På grund av tröttheten. Som nu även visar sig att jag inte alls är så där lugn och sansad som jag själv hade trott, lättirriterad är bara förnamnet. Men jag har aldrig varit i denna situationen, jag vet inte hur man gör, jag vet inte vad som är bäst. Jag brukar ju alltid stödmata mina ungar, minst en gång om dagen, ibland flera gånger. Men det är för att få den närheten med som som jag vill ha, få dom att bli sociala och trygga ungar. Och det har varit roligt och frivilligt. Men att göra det för att man måste är inte lika roligt.
*Hur mycket ska jag låta dom få av ersättningen vid varje tillfälle? Och hur ofta?
Rent instinktivt vill jag tro att dom ska få sutta på flaskan tills dom är mätta. Och det är det jag gör. För bara några dagar sen fick dom inte det, jag var rädd att dom skulle få ont i magen. Men för varje dag som går så kräver dom mer och säger till att d om vill äta. Jag hör det på dom.
Jag har ju försökt att få i dom blötmat också. Men det går inte alls lika bra. Men å andra sidan är dom ju bara 3 veckor idag, det är ju nu jag brukar börja smått med att ge dom smakportioner.

För 3 dagar sedan fick dom sutta sig mätta vid varje tillfälle. Vilket har resulterat i att jag inte alls behöver ge dom så ofta, dom vill helt enkelt inte ha. Och nu är det 3 dagar sedan som jag varken har kissat eller bajsat dom. Alltså, Tussen gör allt jobb själv. Han ligger hos dom, han tvättar dom, han leker med dom. Om han är i köket och hans ungar piper till lämnar han  maten och sticker direkt till dom. Han vill inte ens gå ut. Jag har "slängt" ut honom, han har då varit ute max 5 minuter sen står han och gapar på mig för han vill in. Och direkt in till ungarna och talar om att nu är pappa här igen. Han ligger hos dom hela hela tiden. Av och till lägger han sig på sittpallen som står bredvid och håller kolla på allt. Och gissa om han skäller på mig om jag inte kommer i tid med deras mat. Igår morse när jag nästan var klar med Ziras bebisar, hade 2 kvar så kom han och satte sig och stirra på mig. Och så började han tjata, och tjata. Jag gick bort till ungarna som gick omkring och pep. Visste att dom var hungriga men var tvungen att bli klar med 2 av Ziras bebisar. Han följde mig hela tiden och han skällde på mig ända tills jag tog fram deras flaska och satte mig på pallen. Då försökte han ta upp Stefan till mig. Vilket inte gick då Stefan nog är för tung att ta i munnen. När jag tog upp Stefan så hoppade även Tussen upp i mitt knä medan jag matade. Han spann nu och var nöjd. Så han är en superduper pappa. Han får precis vad han vill av mig. Är ju glad i bebisarnas mat, alltså blötmaten. Och det spelar ingen roll att jag kommer att behöva handla nytt, han ska belönas för sitt hårda arbete.

Igår fick dom ett större boende. Dom behöver röra på sig lite mer och alla behöver få lite mer plats. Under dagen kommer jag att lägga ner lite leksaker till dom. Då deras boende blev större kom även deras toalådor på plats. Finns 3 av dom på plats så doom kan välja och vraka själva. Och vet ni vad. I morse var det både kiss och bajs i en av dom. Men jag har ingen aning om vem som har varit så duktig då jag låg i soffan och sov. Deras vikter är jag nöjd med. Dom ligger fortfarande under vad vd jag är van vid, cirka 120g på var och en av dom. Men dom ökar stadigt och snart är dom där. Blir mycket bättre när dom börjar äta själva. Dagens vikt och veckans viktuppgång är
Damon 335g+103g
Stefan 341g +91g
Elena 369g +104g
Katherine 302g +29g

Först ut idag får bli min favvobild. Tussen med sonen Stefan

Damon

Stefan

Elena

Katherine