Men så igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så låg han i min säng. Inget som han brukar göra för han brukar ju inte ligga vare sig på säng eller soffa. Men nu låg han där alltså. I mina tankar så började jag fundera på om jag skulle ta och försöka klappa honom lite och klia honom under hakan. Jaja....jag hade liksom ingenting att förlora på ett försök mer än att han stack igen. Men se...han låg kvar och gav mig en mindre chock. Jag fick klappa honom, klia honom under hakan. Han till och med tryckte sig mot mig. Och så började han spinna som aldrig förr. Jag har hört något litet litet spinn innan, knappt hörbart. Men nu så startade han motorn på riktigt. Givetvis så passade jag på att njuta av denna kontakten så länge som möjligt.
Så i morse när jag skulle in och bädda sängen så låg han där igen. Och det gick lika bra nu. Fast han hoppade till slut ner då både Téa och Lillan skulle få med en liten tass där. Hoppas detta nu håller i sig.
Nu är det snart utställning, nämligen 23-24 mars i Trollhättan. Jag har redan börjat förbereda dom, det gjorde jag för 3 dagar sedan. Jamie har ju svarthaka, men peppar peppar, bara efter dessa tre dagar så är nästan allting borta. Så för att hon inte ska få tillbaka så fortsätter jag ända fram till utställningen varje dag. Tvättar henne med linsvätska och till slut tar jag med Klorhexidin som både svalkar och motverkar för infektion. Och idag gjorde jag det på Casper också då han visade idag att han också börjar få svarthaka. När det gäller Casper tar jag Korhexidin runt hans närborrar också. Han har en viss förmåga att samla på sig en massa skräp från den ena dagen till den andra. Och jag har märkt att detta hjälper lite så det fortsätter jag med. Tror det blir bättre ju äldre han blir.
När det gäller Téa så behövs där inte göras något. Hon har aldrig skräp vare sig i ögon, näsa eller öron. Lillan har börjat få runt näsroten men där gör jag nu som med Casper. Sen så är jag i valet och kvalet om jag ska bada dom. Jamie måste jag bada. Hon är skitig i pälsen och då hon är så ljus syns det. Casper är den svåra nöten. Tror att jag får kämpa mig igenom ett bad med honom. Så eventuellt kommer jag bara att ta torrschampo på honom. Funkar ju lika bra. Går fortare och han slipper stressen (jag också)
Från att ha gnällt över att Lillan aldrig vill vara still när jag fotar måste jag ta tillbaka...lite av det iallafall. Idag satt hon still som ett ljus. Och hon visade upp sina stora vackra ögon som hon ju faktiskt har. På dom flesta bilderna kisar hon ju lite.
Casper
Téa
Lillan
Jeg blev jo forelsket i Casper så snart jeg så ham. Efter din historie i dag, kan jeg se han er præcis som min kat Sander (DK-Wikis lilac Clooney) Sander var min første kat, vi fik ham da han var næsten 4 år i november 2011. Han gemte sig hele tiden under alt, efter ca 2 uger begyndte han at komme ud når vi gik i seng. Pludselig stod han midt i køkkenet om natten :-) og spiste. Vi kunne ikke gå hen til ham uden han gik, men for hver dag der gik, var han lidt mere ude fra sit gemmested. Da der var gået en måned var jeg næsten desperat, tænkte han er ikke glad for at være her. Pludselig en aften da jeg gik i seng, hoppede han op til mig, spindede HØJT og man kunne røre ved ham. I dag kommer han gående forbi en flere gange i løbet af en dag, så skal man lige klappe og røre ham lidt, også går han igen :-) Når jeg går i seng, VUPTI så er Sander der, nu vil han helst ligge i arm. Hvis vi går hen til ham, så går han, stadigvæk i dag, sådan er han bare, ægte britte, har overblik over alt hvad vi gør og hvor vi er, men kommer kun når han vil og når der er mad. 7.5 kg stor dreng, Han har den bedste personlighed, god og mild, og jeg har ikke een eneste gang set ham tage kløerne frem. Jeg ville ikke have ham på en udstilling for han er for sky "shy". Han har været avls kat tidligere. Det er ikke altid han går hvis jeg går hen til ham, ligger han i vinduet, eller hvis han sover, kan jeg nu tage ham op, og han er ikke glad når han skal have renset øjne og børstes. :-))
SvaraRaderaGlemte lige - Jeg købte zylkene som jeg gav Sander i den første tid han var her.
SvaraRaderaDet hjalp rigtig meget. Da vi skulle have kat nr 2, Magic gav jeg ham også Zylkene, og det gik meget hurtigt med at de to blev venner. Hvis han skal til dyrlægen i dag, får han Zylkene, og han har altid sin ven Magic med, så er han mere tryg. :-) Gitte
Fick nästan hicka av inledningen på din blogg. Så roligt att Casper blir mer och mer social. Han är ju så snygg så det vore ju synd om han bara finns :)
SvaraRadera