15 år av saknad

Det brukar vara en svår och jobbig dag när det är den 15 februari. Men idag har det varit extra jobbigt. Jag vet inte om det beror på antal år men det känns så. Det är idag alltså 15 år sedan som min lillebror Darko dog i en bilolycka. Det kan låta överdrivet,men jag tänker på honom varje dag. Ofta kommer det upp saker som påminner om honom, något han har sagt eller gjort. Och den sista tiden har det ju varit flera dödfall inom familjen så det känns liksom. Tänker på att han sitter där och ler och ser framemot att snart bli farfar.

Igår kväll började jag bli arg och sur, heller inget ovanligt så här dagen innan. Varför jag blir så arg vet jag inte men gissar väl på att jag är arg att han inte finns hos oss längre. Flera gånger så har jag hoppat över att åka upp till hans grav just denna dagen på grund av alla känslor som stormar inom mig. Men i morse så var saknaden som sagt extra stor. Gick igenom bilderna som jag har på honom och gjorde en film. Låtarna som är med är ett par av dom som han gillade. Han var glad min bror, han var givmild och han ville ta hand om alla. Och han älskade sina barn så mycket. Och han själv var mycket omtyckt av alla.