Uppdaterat

Äntligen har jag lyckats uppdatera min hemsida. Har inte uppdaterat den sedan någon gång i slutet av januari. men jag har helt enkelt inte orkat. Så det blev många bilder som kom ut idag på Casper, Téa och Lillan. Har även öppnat en ny sida som heter "Hemlagad kattmat" Och den finns här på bloggen också. Har också skickat iväg mail till Hallandskatten och Brittringen om att Casper lånas ut till avel. Han är inte riktigt klar än men jag vet ju hur jag själv är när det gäller planer. Dessutom så vet jag ju inte, han kanske fixar det hur bra som helst redan nu. Det är ju inte alltid det luktar hane när dom kissar och har blivit könsmogna. Förresten, har ni sett att nu finns även britterna från WCF med på listan Årets Katt på Brittringen. Det är dom britterna som finns på våra listor (WCF alltså)

Téa har nästan kommit på nu hur hon kommer ut genom luckan till altanen. Tog bort luckan igår så hon kunde springa ut och in hur hon ville och hade väl en liten baktanke på att hon kanske lyckas klura ut det. Hon var på väg men så var ju luckan där så då backade hon. Men jag tror inte det dröjer så länge innan hon springer ut och in med dom andra. Nu när det börjar bli så fint ute och dom är ute mer och mer ska jag ta en dag och fota dom riktigt mycket. Behöver nya fräscha bilder till utställningen som jag ska göra. Och dom skriver jag ju inte ut själv utan skickar iväg dom för att få riktiga bilder på fotopapper. Storleken jag beställer är på 20*30 och kostar bara 15:- Och det blir 2 bilder på varje katt för att det ska synas från bägge hållen. Sedan plastar jag in dom och dom står uppe på buren stadigt. Hur bra som helst. Och det ska bli kul att greja med den designen. Det blir på Jamie, Casper, Téa och Lillan. Det är ju dom som jag har med mig.

Något annat som jag fick veta för ett ar dagar sedan och som jag tycker är jättekul är att nu ska även Anastasia Romanova komma att målas av och tryckas som vykort. Och målningen kommer att ställas ut. Det är konstnärinnan Hazel Ross (kolla länken, där finns några av hennes alster)som har målat Ellen tidigare och det var hon som målade mina kattskor. Tyvärr kommer det att bara finnas i USA men hon kommer även att skicka ett exemplar till mig. Kan också tala om att sedan hon målade Ellen och skorna så har hon blivit mycket duktigare :)

På hennes FB finns det många fler bilder, hon målar även människor och annat. Nedan ett par bilder på Hazel som jag under åren har blivit mycket god vän med. Och längst ner ett poträtt. Jag funderar starkt på om jag ska be henne göra ett poträtt på brorsan Darko.

Casper

Ända sedan mitt inlägg Simsalabim om att Casper har ändrat sig när det gäller beröring så har han bara blivit bättre och bättre. Jag trodde ju att det kanske bara var något för tillfället. Men det går alltså riktigt bra. Idag när mamma var här så stack han inte och gömde sig heller. Fast han gillar inte prassel av en jacka. Liksaså var han framme häromdagen när Alexandra var här. Och dom senaste dagarna så har han heller inte protesterat när jag har tagit upp honom inför dom dagliga rutinerna. Han har nu till och med lagt sig på mig när jag ligger och tittar på tv:n.

Casper är otroligt glad i alla tre tjejerna här hemma. Han går vid dom och stryker sig mot dom för att rätt som det är bara kasta sig framför dom på golvet. Han älskar att bli ompysslad...och han älskar att få pyssla om. Som tur är så är alla tjejerna lika glada i honom. Fast Jamie kan tycka emellanåt att han är lite väl efterhängsen och då säger hon till. Téa och Lillan är ett kapitel för sig. Båda två väldigt busiga av sig och dom har sina race flera gånger om dagen. Faktiskt så hänger Casper med dom. När dom leker alla tre och hoppar så slår dom till och med kullerbyta i luften :) Ser lite kul ut ibland. Jamie ligger mest och sover, inte mycket till leka från hennes sida.

Téa

Lillan

Dijana..Ett sista farväl

Idag har jag varit och tagit ett sista farväl av Dijana. Det var en minnestund för henne i Sätila kyrka där hela kyrkan fylldes av släkt och vänner. Det var mycket vackert där allting avslutades med ett bildspel på Dijana som vi minns henne....alltid med ett leende på läpparna. Hon kommer nu att kremeras och begravas i Smålandsstenar där hon kommer att ligga tillsammans med sin mormor, mamma och lillebror. Hon kämpade mot sin cancer men förlorade. Precis som sin mormor och sin mamma. Nu går hon bland änglarna tillsammans med sin mamma Marija, sin bror Dino och sin mormor Ankica.

Videon du ser har min kusin Antonija gjort.

Köket är klart!!

I måndags fick jag sug efter att renovera i köket. Jag har ju redan varit där och grejat en gång och då målade jag de vita bara vitt igen. Kommer bara inte ihåg när det var...sisädär 1½ år sedan kanske...orkar inte gå tillbaka i bloggen bara för att kolla det. Hur som helst så fick jag lust till det i måndags eftermiddag. Fast då var det så sent att åka iväg och handla in det jag ville ha..
Inte kunde jag handla det på förmiddagen under tisdagen heller. Morgon tillbringade vi hos veterinären. Väl hemma igen så bar det iväg igen med mamma för att köa henne och handla. Och då passade jag på.

När vi väl kom hem så var jag så trött efter allt spring så jag orkade inte göra något utan skulle lägga mig och vila. Vilket givetvis inte gick.. Det kliade i fingrarna efter att få börja.Så ut i köket och ta väck allt på väggar och skrapa. På köksbordet satt 2 små damer...Téa och Lillan...och tittade på mig med stora ögon. Och dom satt där säkert i 2 timmar, dom tyckte nog att det var spännande. Casper låg på golvet på rygg och kika på mig. Hade väl inga tankar på att börja tapetsera just i tisdags kväll...men jag kunde ju så klart inte låta bli. Tog ju inte så lång tid trots mönsterpassning. Kom väl i säng runt midnatt och var ganska så trött.

Onsdag morgon var jag väldigt mör i kroppen. Det kändes att jag hade jobbat med mina armar och ont i fötterna som sjutton hade jag. Efter lite morgonkaffe så satte jag igång med panelen. Sågade ut för stick/ljuskontakt...och några svordomar kommer väl över mina läppar. Men jag fick ihop det till slut iallafall. Mitt i alls så hade jag en tid att passa hos tandläkaren för jag skulle rotfylla en av tänderna. Efter det var det bara hem och fortsätta. Blev klar med allt igår, det enda som jag hade kvar var listen mellan tapeten och panelen som kom upp idag och som jag  har målat i samma kakaofärgad ton som jag har på väggen över köksluckorna. Jag är inget proffs men jag blev nöjd iallafall. Faktiskt supernöjd :)

Så här såg ju den ena väggen ut innan jag började

Ena väggen med tapet klar

Hela köket klart.

I tisdags kom det ett brev från goa Anngert. Hon har gjort kuvertet själv och däri fanns en bild på kompis och lite krya-på-dig ord. OCH en påse med frön som jag ska sätta till våren. Tack snälla....det piggade upp.

Simsalabim

Och tjoff....så fick jag en ny katt igår kväll. Näääää, ta det lugnt i tänkandet nu :) Det var ingen som bytte kön igen....Nä, det handlar om Casper. Casper som i vanliga fall sticker ifån mig så snart jag försöker klappa honom. Det går bra annars, han ligger gärna kvar på golvet även om man kommer susandes förbi. Och jag kan ta upp honom under protester när jag ska ta den vanliga morgonrutinen.

Men så igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så låg han i min säng. Inget som han brukar göra för han brukar ju inte ligga vare sig på säng eller soffa. Men nu låg han där alltså. I mina tankar så började jag fundera på om jag skulle ta och försöka klappa honom lite och klia honom under hakan. Jaja....jag hade liksom ingenting att förlora på ett försök mer än att han stack igen. Men se...han låg kvar och gav mig en mindre chock. Jag fick klappa honom, klia honom under hakan. Han till och med tryckte sig mot mig. Och så började han spinna som aldrig förr. Jag har hört något litet litet spinn innan, knappt hörbart. Men nu så startade han motorn på riktigt. Givetvis så passade jag på att njuta av denna kontakten så länge som möjligt.
Så i morse när jag skulle in och bädda sängen så låg han där igen. Och det gick lika bra nu. Fast han hoppade till slut ner då både Téa och Lillan skulle få med en liten tass där. Hoppas detta nu håller i sig.

Nu är det snart utställning, nämligen 23-24 mars i Trollhättan. Jag har redan börjat förbereda dom, det gjorde jag för 3 dagar sedan. Jamie har ju svarthaka, men peppar peppar, bara efter dessa tre dagar så är nästan allting borta. Så för att hon inte ska få tillbaka så fortsätter jag ända fram till utställningen varje dag. Tvättar henne med linsvätska och till slut tar jag med Klorhexidin som både svalkar och motverkar för infektion. Och idag gjorde jag det på Casper också då han visade idag att han också börjar få svarthaka. När det gäller Casper tar jag Korhexidin runt hans närborrar också. Han har en viss förmåga att samla på sig en massa skräp från den ena dagen till den andra. Och jag har märkt att detta hjälper lite så det fortsätter jag med. Tror det blir bättre ju äldre han blir.

När det gäller Téa så behövs där inte göras något. Hon har aldrig skräp vare sig i ögon, näsa eller öron. Lillan har börjat få runt näsroten men där gör jag nu som med Casper. Sen så är jag i valet och kvalet om jag ska bada dom. Jamie måste jag bada. Hon är skitig i pälsen och då hon är så ljus syns det. Casper är den svåra nöten. Tror att jag får kämpa mig igenom ett bad med honom. Så eventuellt kommer jag bara att ta torrschampo på honom. Funkar ju lika bra. Går fortare och han slipper stressen (jag också)

Från att ha gnällt över att Lillan aldrig vill vara still när jag fotar måste jag ta tillbaka...lite av det iallafall. Idag satt hon still som ett ljus. Och hon visade upp sina stora vackra ögon som hon ju faktiskt har. På dom flesta bilderna kisar hon ju lite.

Casper

Téa

Lillan

Lillan 4 månader

Tawalli's Vanessa Williams heter hon ju i stamtavlan. Smeknamnet Lillan fick hon ju för att hon var så liten när hon föddes och hon var liten ganska så länge då hon också blev sjuk...om ni kommer ihåg. Lillan får nog följa henne resten av hennes liv, vi har vant oss vid det och även hon. Ropar man Lillan så kommer hon direkt och spinner som den värsta V-12:an

Den här damen är stört omöjlig att ta bilder på. Hon har så mycket energi och spring i benen och när hon väl är lugn så mer eller mindre slocknar hon på plats. Jag får verkligen jobba för att få bilder på henne. Dessutom så gör bilderna henne inte rättvis alls och det tror jag har att göra med hennes färg. Hon är faktiskt mycket finare i verkligheten. Och hon blir bara bättre och bättre. För att återgå till fotografering....Tog ju lite igår också för jag visste att det kunde ta tid. Det var inte så många som blev bra så det blev nytt idag igen. Bilder kommer här på bloggen, en del av dom. Längst ner så bjuder jag på bilder så som dom flesta ser ut just när jag fotar Lillan. Jag har nog slängt cirka 150 sådana bilder :) Men men...några fick jag ihop iallafall ;)

Hemma hos mig är mina katter rätt så bra på att apportera. Dom springer med leksaker i munnen och morrar åt varandra för att ingen ska komma och ta just det som dom har i munnen. Lillan har tagit steget längre. Hon är helt makalös...faktiskt med det mesta.
Hon tar mina kläder och drar iväg med dom på morgonen när dom ligger på golvet vid sängen (jupp...där ligger dom innan dom åker i tvättkorgen) Nu är det inte så att hon bara tar en sock och går iväg vilket man skulle kunna tro är det lättaste för henne. Nä, hon tar allt...linnen, sockar och till och med mina jeans har hon dragit iväg med. Handdukarna i köket drar hon ner och går iväg med. Hon har till och med försökt sig på att dra iväg med gardinerna. Och sen ska vi inte glömma fjärrkontrollen. Den tog hon en kväll och bara stack :) Hon kommer att ha starka tänder när hon blir stor.

Förutom att hon går iväg med allting så klättrar hon uppför kökslådorna i köket. Visserligen kommer hon bara halvvägs men mycket snart så tror jag att hon klarar alla lådorna. Hon går på handtagen precis så som vi går på stegar. Hon är matvrak nummer 1. Har faktiskt aldrig varit med om maken tidigare. Med tanke på hennes mage när hon var liten och när hon var så dålig så jag trodde hon skulle dö så vill jag påstå att hon har en järnmage nu. Hon äter allt, precis allt. Även om jag ger dom mat innan vi själva äter så äter hona av den och kommer sedan till mig för att få mer. Mina mackor försöker hon sno från mig när dom är på väg till munnen. Och jag ger henne. Allt....När det gäller mackorna så äter hon liksom inte bara pålägget som är på just för tillfället...utan hon äter brödet smöret och pålägget.
Vikten på henne idag är 1912g och hon har under månaden gått upp med sanslösa 750g.
När Jamie var 4 månader så vägde hon 1795g alltså väger Lillan 177g mer just nu. Pappa Kurt vägde 2680g...men så är han ju en hane och har alltid varit stor.

Först en bild på mamma Jamie, Lillan och pappa Kurt. Alla är dom 4 månader på bilden. 

Lillan 4 månader

Och så dom utlovade suddiga bilderna :) Så ni kanske förstår