Önskningar

Jag sitter här och önskar att jag kunde skriva att jag mår bra, iallafall bättre. Men det kan jag inte, mår sämre för varje dag som går och det börjar bli riktigt riktigt jobbigt. Trots mediciner som jag får. Minst en gång om dagen tror jag på fullaste allvar att jag kommer att dö...just idag.Men det har alltså inte hänt  än. Jag är fortfarande infektionskänslig så att gå och handla finns inte. Men nu  har jag bestämt mig för att göra det imorgon, måste få hem varor som jag använder  mig mycket av. Och jag kan inte be Benny köpa med allt, han kommer att glömma hälften, även om jag skriver ner det.

Utöver det med att jag har cancer och är flintskallig händer det inte så mycket här. Mamma är dålig och ligger på sjukhuset sedan i måndags, och som ni förstår är det inte besök hos henne. I måndags var det 3:dje gången i loppet på en vecka som hon fick åka ambulans. Men bara denna sista gången blev hon inlagt...kan inte gå. Vet inte riktigt än vad det är, hon har fortfarande inte fått svar från läkarna.

Närbilder

Lite närbilder. Tyvärr har jag fortfarande svårt att böja mig riktigt ner i backen. Ner går bra, men det är värre att komma upp igen. Tokälskar denna årstiden

Igår kom Lill-Tina hem till mig och hälsade på och hon sov över. Världens absolut bästa tjej, har varit bästa vän med henne i många år. Tyvärr bor hon i Varberg så nu för tiden hinner vi inte ses så ofta.

Livstecken

Jaha gott folk!! Då är det dax att ge ifrån sig lite livstecken igen. För lever gör jag i allra högsta grad. Även om dagarna är fruktansvärt långtråkiga. Finns absolut ingenting att göra. Ingen städning behövs, har städat flera gånger om fast inte det har varit i behov så det är kliniskt rent hos mig.Och nu när jag börjar må bättre vill jag  gärna göra något.

Det var längesedan faktiskt som jag mådde så bra som jag gör nu. Har bara problem med magen fortfarande. Den skulle ju få "stryk" efter strålningen vilket har visat sig att för varje tugga mat jag tar så får jag alltså jätteont i mellangärdet. Ska ringa upp till Jönköping och fråga hur länge det håller i sig för det är riktigt jobbigt. Annars mår jag som sagt kanon. 2 veckor (inne på den 3:dje) sa dom att det skulle ta innan strålningen och dess biverkningar skulle gå ur kroppen. Och som sagt, det känns kanon.

Det har varit kanonväder ute. Även om graderna har legat runt 5-10 dom sista dagarna. Alla blommorna i rabatterna växer så det knakar. Dock inga tulpaner för jag har haft rådjur precis utanför köksfönstret, dom har kalasat på dom. Går runt och kikar varje dag. Växthuset är fixat för årets skörd. Planterade ut en massa fröer (grönsaker) igår. Så nu är det bara att vänta in att det börjar växa där också. I vår skog som vi har precis intill här växer vitsippor och en massa annat som jag inte vet namnen på. Har tagit lite bilder. Är nöjd .

Iår blev det nejlikor och penseér i blomlådorna framme vid entren

Rosen på stam har fått massor av blad

Rabatten utanför på framsidan. Massor har kommit upp.

Klätterväxterna har tagit fart dom också

Det blev bra med enarna i rabatten. Hoppas dom växer fort.

Krusbärsbusken har massor med grönt på sig

Älskar mina minipåskliljor

Även vindruvorna i växthuset börjar få blad.

Jordgubbsplantorna har tagit fart ordentligt. Dom är alltid först ut.

Gräslöken kan nog till och med plockas snart

Vitsippor.....Älskar den blomman

Denna blomman vet jag inte vad den heter. Och blåsippan har inte slagit ut så här tidigt på morgonen så dom fotade jag inte. Finns massor av minipåskliljor lite här och var efter att både jag och mamma har slängt innan vi började plantera dom i rabatten. Likaså massor av pärlhyacinter.

Våren är här.

Våren är här. Jag tycker det iallafall. För mig är det vår när backen är full av vitsippor. Och jag blir lite förvirrad, vart tog vintern vägen. Det har varit lite snö, men alltså max i 5 dagar. Så snart det snöade så försvann det under dager. Av både sol och regn.

Eftersom vi inte har katter längre tog vi bort katthyllor mm. Och Benny byggde en uteplats. Snart ska hann gör om allt, ta bort trallen och bygga typ soffa runtom

Den andra delen av uteplatsen. Där kommer utemöblerna på bilden ovanför att hamna.

Som sagt, massor av vitsippor

Vet inte vad denna blomman heter

Syrenbusken knoppar också

Det växer för fullt på fram sidan

För ett par månader sen fick Benny flytta ut enarna i rabatten Något så lätt klarar jag inte. Har ju tappat all styrka

Fullmåne ute

Samtidigt som solen håller på att gå ner

Minipåskliljor som jag satte  i backen i slutet av förra våren växer.

Tråkad!!

Jag är så otroligt tråkad så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Igår tog jag tag i mig själv och städade lite extra här hemma. Det tar sin lilla tid när man inte mår så bra, men jag fick det mesta städat iallafall. Tog i stort sett hela dagen så jag vilade inte alls under dagen vilket resulterade i att jag sov mera normalt natten som var. Idag har jag bara vårstädat altanen, slängt en massa hyacinter. Skulle vilja sätta dom i backen men det är något som jag inte klarar av på grund av min värk. Så jag fixar med bara sådant som jag vet funkar.

Det var superskönt att få komma hem i fredags. Har ju varit på strålning i 10 dagar, permis första helgen eftersom dom inte kör strålning då. Men i fredags fick jag alltså åka hem. Och även om jag är rastlös så är det skönt att vara hemma. Dessutom är det ju så att jag inte bör vara ute bland massor av folk eftersom jag är infektionskänslig. Frågade på avdelningen där jag var ifall dom gör corona-test. Det gjorde dom inte, men hon skulle ringa läkaren. Jag var på väg ut, max 5 steg när hon säger att dom kommer att göra testet och att jag skulle vara isolerad tills svaret kommer. Vilket skulle vara runt 16-tiden. Men det var inte klart så jag fick vara isolerad till dagen efter  kl.7.00. Gissa om jag höll på att gå i taket, speciellt eftersom jag inte fick gå ut och röka. Men men. Nu vet jag iallafall. Jag har inte corona. Men testet visade en infektion i kroppen  (Förkylning) så jag fick penicillin. Så nu börjar jag må lite bättre.

Jag har nu fått veta varför man inte kan kommentera i bloggen. För att kunna göra det och för att besökare ska registreras krävs det att man har ett konto på google. Några har det, andra inte. Skaffa ett du som inte har, kostar ingenting. Bara så ni vet varför det inte går att kommentera.

Hos Michaela

Igår blev det en liten sväng hem till Michaela. Benny har jouren och skulle jobba så jag passade på att komma hemifrån en liten stund. Dom hade vårstädning i trädgården och gissa om det kliade i mina fingrar. Jag tycker ju att det är kul att greja ute oavsett vad det råkar bli. Och jag provade faktisk på att rensa lite ogräs som fanns på deras framsida. Men det tog bara  5 minuter sedan var jag totalt slut. Jag kände direkt att jag ville in och lägga mig en stund. Vilket jag också gjorde. Låg där i soffan nästan 1 timme. Det gick väl bra, men inget är som hemma. Så jag skulle ringa Benny och be honom köra hem mig. Men det behövdes inte, Michaela körde hem mig. Och sen låg jag i soffan varvat med sängen resten av dagen. Jag förstår inte varför jag blir så jättevarm och svettig just på huvudet och halsen. Är illröd. Får bara hoppas att det blir som dom har sagt, att det tar upp till 2 veckor innan allting börjar bli normalt. Just nu har jag 3 fläktar som jag använder mig av. En här i köket. En minifläkt på nattduksbordet och en lite större i sovrummet. Dom fläktarna är igång mer eller mindre hela dagen, beror på av jag befinner mig.

Jag vet att det är många som följer mig på bloggen. Den började bli konstig redan för 1 år sedan. Jag plockade bort den första räknaren och trodde väl att det skulle hjälpa. Men alltså det gjorde den inte. Och jag vill inte hålla på att försöka rätta till bloggen på något annat sätt. Risken är stor att hela min blogg försvinner då. Det är svårt.....eller går inte alls att lägga kommentaren. Räknaren som är nu hänger inte alls med som den ska den heller. Så det får bli som det är.

Jag hade för avsikt att fota lite mer än jag gjorde. Men jag orkade alltså inte det heller. Fotade lite vid frukostbordet och lite utanför. Emil jobbar för fullt. Jag har sett min första maskros för iår, några fjärilar flög förbi. Det finns massor av myror, gråsuggor. Faktiskt till och med getingar och humlor såg jag. Allt det just igår. Och så tråkigt att inte orka springa efter och ta bilder när dom sätter sig någonstans. Har för avsikt att fota här utanför mig. Men givevis snöade det lite inatt. Hoppas bara att solen värmer på och får väck allt.

Barnbarnet Ebba på gott humör

Barnbarnet Cassandra var på bushumör

Lite blommor utanför

Emil jobbar på

Äntligen helg

Ni ska bara veta hur skönt det är att det äntligen är helg. Och helt  sanslöst underbart att få ha kommit hem från sjukhuset. Veckan som har varit har varit riktigt lång. Och dessutom var jag isolerad i 17 timmar. Med eget rum och typ egen personal. Eget rum var helt ok men att bara få vara där var mindre roligt. Detta på grund av att jag frågade ifall dom gör corone-test. Vilket dom inte gör, men hon skulle ringa till läkaren. Jag han inte ens gå därifrån innan hon sa till mig att jag inte fick gå någonstans.

Hur som helst, provet togs iallafall med en gång och jag blev som sagt isolerat. Isoleringen skulle vara bara till kl.16.00 Men eftersom dom inte var  klara innan dom gick hem fick jag vänta ända tills klockan 7 morgonen efter. Gissa om det var drygt. Jag höll på att gå i taket flera gånger. Hur som helst fick jag till slut ett svar och kan med glädje meddela att jag inte har corona. Och det är ju skönt med tanke på all annan skit jag har. Eftersom dom tog provet visade det sig att jag även har förkylningsinfektion så jag har fått penicillin mot det.

Annars har det ju  inte hänt så mycket, och kommer heller inte att göra. Jag ska gå här hemma och skrota som vanligt. Men å andra sidan orkar jag inte göra så mycket. Håller mig ifrån folk för att minska risken att få någon infektion. Vad som händer framöver vet jag inte, vet bara att jag ska på återbesök om 4 veckor.

Tyvärr är det så mina kära vänner att jag har inget roligt att blogga om. Det mesta handlar om min cancer och vad som sker runt om det. Men det är ju detsom mitt liv handlar om just nu så ni får stå ut. Jag ska ta tag i mig själv idag och ta mig ut runt i trädgården, det verkar bli fint idag också. Så ska jag fota lite av alla fina blommor som redan har kommit upp.

Tog denna bilden precis som är i min rabatt utanför köksfönstret.

 Lite kyligt ute just nu -4g men det blir säkert bättre under dagen.

Lite av varje

Idag är det den 15:de mars vilket innebär att Oliver, min brorson fyller 26 år. Och så ska vi ju inte glömma att Elwin fyller år också, Olivers son. Han fyller idag 7 år.

Och givetvis är det söndag. För mig den tråkigaste dagen i veckan. Jag vet inte varför det  är så men så har det alltid varit. I vanlig ordning är jag uppe tidigt, idag kl.05.00 Benny ligger fortfarande och sover, klockan är 9.00 och jag kan känna mig lite avis att jag inte kan sova själv. Men så är det ju och har väl alltid varit. Jag är alltid uppe vid 5-tiden. Ytterst sällan, kanske 1-2 gånger i månaden att jag sover till 7.00 Brukar iallafall försöka somna om och ligger med andra ord kvar. Men det funkar aldrig.

Mina dagar flyter ju på precis som innan jag fick veta att jag har cancer. Så jag borde ju inte känna så här. Att varje dag är en pina där jag inte har något att göra. Dammsuga och plocka undan tvätt.....det är väl i stort sätt det enda jag göra. Skillnaden är att jag kan inte sätta mig i bilen och åka iväg någonstans. Fast igår fick jag faktiskt köra till Smålandsstenar när vi skulle handla. Benny tyckte väl  synd om mig, men framför allt ville han väl ha mig till att sluta tjata om det. Och jag tycker synd om honom, det jag pratar om mest är ju den här cancern som jag har. Och nu pratar jag ju om strålningen eftersom det är lite nervöst för mig.

Imorgon ska jag åka till Jönköping och få min första strålning. Och jag ska vara där hela veckan från måndag till fredag och få strålning varje dag. Sen får jag åka hem på fredagen och vara hemma under helgen för att måndagen därpå åka till Jönköping igen och återigen få strålning i 5 dagar. Meningen var att jag skulle bo på patienthotell men det gjorde mig skitstressad. Det tar minst 20 minuter att ta sig till sjukhuset. Så jag ringde till dom i fredags och frågade om jag inte kunde få bo på avdelningen istället. Patienthotellet skulle ju vara gratis för mig men jag betalar hellre 120:-/dagen och då vet jag att jag har hjälp till hands dygnet runt. Enligt läkaren skulle det ta 3-4 dagar innan jag blev riktigt dålig av strålningen med illamående och kräkningar. Och det hade varit skitjobbigt att befinna sig på hotellet då och inte ha hjälp till hands. Jag tror ni förstår vad jag menar. Sköterskan som jag pratade med var förvånad att jag inte ringde om det samma dag. Hon sa att av 10 personer som blir erbjudna hotellet är det 8 personer som vill vara på sjukhuset istället. Så jag slipper ha ångest över att jag kanske är löjlig. Hur som helst så kändes det kanon, blev så glad för det så det kom några tårar.

Födelsedagsbarnen. Grattis Oliver och Elwin. Älskar er!!

Bästa dagen!!

Idag har det varit den bästa dagen på väldigt väldigt länge. Så pass positiv så jag var tvungen att släppa ett  par tårar, Benny likaså.

Idag har jag alltså varit i Jönköping igen och denna dagen var inplanerad. Det hela började med ett läkarbesök där läkaren förklarade allt som har med strålning och cancer att göra. Redan från första början när jag fick veta att jag hade cancer pratades det  om att jag skulle strålas. För att sen få veta att det inte blev något med det. Men efter att dom hade sett att jag reagerade så pass bra på själva cellgiftsbehandlingen tyckte dom att strålning bara var positivt i detta läget.

Jag ska strålas 10 gånger på 2 olika ställen. Det ena är i huvudet och det andra typ mellangärdet. Det kommer att bli 5 dagar i rad , hem över helgen i 2 dagar och sen 5 dagar igen. Under tiden kommer jag att på patienthotellet eftersom det tar alldeles för lång tid att åka fram och tillbaka och dyrt blir det då isåfall Benny måste ta ledigt och så bensinkostnad på det. Med strålningen är det meningen att metastaserna (dottertumörer) ska försvinna i huvudet och även den stora. Dock kommer det tillbaka eftersom det fortfarande är så att det inte går att bota denna cancern. MEN, om allting funkar som dom tror sig ska göra så kommer jag inte ha det på ett tag och när det väl kommer tillbaka så skulle det bli en ny tur med cellgiftbehandling och strålning. Det negativa var att jag kommer att tappa mycket av mitt minne. Inte sånt som jag då redan vet utan jag kommer att få det svårt med att komma ihåg hur nya saker funkar.......och så vidare. Och så kommer jag att få fler kala fläckar på huvudet eftersom jag kommer att tappa mer hår. Enligt dom kommer jag att tappa ögonbrynen och fransarna också. Det kommer att kännas som vanligt dom första 4-5 dagarna men sedan kommer biverkningarna med att jag kommer att må dåligt och spy, vara kanontrött och nåt mer som jag inte kommer ihåg. När det gäller maten kommer det bli problem att få ner den så det mesta kommer att behöva mosas och så äta försiktigt. Men allt skulle återgå till det "normala" ett par veckor efter strålningens avslut. Allt detta negativa tar jag, bara  jag blir bättre.

Efter läkarbesöket blev det röntgen och några tatuerade fläckar så dom vet vart dom ska vara. Gjorde även en mask till ansiktet.
Hur som helst, jag är nöjd med dagen och jag blev faktiskt piggare av att få lite positiv info. Känns som sagt bara bra. Om man bortser från att jag nu istället är nervös ifall jag kommer att hitta allt på måndag. Annars får jag väl dra med mig någon som vet.

Lite bättre nu

Det är ju knappt så jag vågar skriva om det. Men jag skriver ju om allt annat så givetvis ska ni få veta att just nu mår jag lite bättre. Förhoppningsvis går det framåt nu.
Jag ringde till Jönköping i tisdags. Mådde så pass dåligt alltså. Fick tid dagen efter så igår var jag där. Först i vanlig ordning fick jag lämna blodprov. Har blivit stucken så många gånger nu och har tappat räkningen för längesedan. Därefter en ny röntgen som dom ville ha inför läkarbesöket. Väl inne hos läkaren blev det mycket sagt och jag är tacksam att Benny ville vara  med för jag glömmer ju massor.

Röntgen för några veckor sedan visade ju att jag hade metastas på skelettet också. Nu fick jag veta att den sitter på min högra sida strax utanför bröstområdet och nedanför armhålan. Med andra ord där jag hade ont och fortfarande har. Metastasen i vänster lunga vet jag nu också är 2cm stor. Jag ska fortsätta ta spruta varje dag mot blodproppen vilket också hjälper till att förhindra att det kommer nya. Jag har som sagt var inte det minsta ont av att ta sprutan, det tråkiga är ju bara dessa blåmärken. Som egentligen heller inte spelar någon som helst roll för det är bara jag själv som ser dom. Fick även recept på 5 nya tabletter som jag ska ta. Så sammanlagt är det nu 16 varje morgon. Gissa hur min mage mår av alla dom?!?

Vi pratade även om strålning, för och nackdelar. Och det är typ 50/50. Dom ska stråla på 2 ställen, i huvudet och lungan där den stora tumören finns. Fördelen är  ju givetvis förhoppningar om att jag ska bli bättre. Nackdelen är att jag kanske kommer att tappat minnet mer än jag redan gör. Och strålningen i lungan kan medföra att jag har svårare att äta eftersom maten kan hamna fel. Tankarna om det går fram och tillbaka. Men jag har bestämt mig att jag kommer att göra det. Jag känner att jag inte har så mycket att förlora på det. Måste prata med min lillebror Nenad som också har strålats. Det är bra att få prata lite om det med någon som har gjort det. Men även att jag nu har bestämt mig för att göra det finns ju tankarna givetvis kvar. Så nästa vecka på onsdag ska  jag till Jönköping igen. Jag vet inte så mycket mer, får väl mer information när jag väl är där. Vet bara att det är förberedelser inför strålning och prata med läkaren. Sen är tiden för början av strålningen den 16 mars. Vilket innebär att jag är där även den 18 mars när jag fyller år.  Håll tummarna för att det ska gå bra.

Dom nya tabletterna som jag fick  igår gjorde att jag fick lite mer sömn än vad jag är van vid sista tiden. Och det kändes skönt att iallafall kunna sova 3 timmar i sträck. (nya sömntabletter) Känner också att jag inte har lika ont som jag har i vanliga fall så den nya smärtmedicinen hjälper antar jag. Enligt läkaren ska gifterna från behandlingen vara ur kroppen nu och jag borde må bättre. Vilket jag alltså inte gör. Men så ska jag ju vara tvärtemot. Jag skulle ju må så dåligt att jag spydde och gick ner i vikt. Stämmer inte alls på mig. Har aptit för 3 och går upp i vikt hela tiden. Svullnaden i kroppen har fortfarande inte gått ner trots att jag har börjat minska på kortisonet. Förhoppningsvis kommer det att vända snart.

Hur som helst, jag ger inte upp. Inte en chans. Även dom dagarna som känns som att allting håller på att ta slut känner jag att det bara är jag själv som kan få allting att gå framåt. Även att jag inte orkar så mycket nu och för det mesta ligger i sängen eller soffan och sover.

Tråkad

Vad ska man hitta på?? Dagarna sniglar sig fram, den ena värre än den andra. Finns ingenting jag kan hitta på här hemma heller, även om det skulle vara något. Jag orkar helt enkelt inte. I vanliga fall brukar jag greja med pannan ifall den läcker. Igår fick Benny ta hand om det medan jag bara stod och tittade på och tyckte allting var jättejobbigt. Jag ville så gärna göra något men det räckte att  jag tittade på så blev jag totalt slut och jag svettades kopiöst. Det här med att svettas. Alltså, det är bara huvudet och halsen, speciellt i nacken. Och i stort sett hela tiden.

Allt sedan jag fick blodproppen  har jag mått lite sämre. Att behöva ta spruta varje dag för det är ingen hit. Gör inte ont eller så men jag måste passa tiden och hela magen är blå efter alla stick. Igår fick jag till och med ta mig till läkarstationen eftersom jag hade ett stick sedan några dagar som inte ville ge med sig, det bara blödde hela tiden. Men nu är det fixat. Och jag har inget annat  att göra än att fortsätta som läkarna säger.Håller även på att trappa ner på kortisonet som dom vill. Innan jag började var det 12 om dagen. Har kört 1 vecka med 5-5 och denna veckan är påbörjad med 5-4. Meningen är att jag bara ska ta 3-3 (3 morgon-3 kväll) Vi får väl se hur det går. Jag har redan haft flera yrsel attacker vilka är meningen ska minska allt eftersom. Och förhoppningsvis så går svullnaden i kroppen ner också, speciellt ansiktet och magen.

Snart så fyller jag år. Jag brukar inte önska mig något, men det kommer alltid en blomma eller 2. Men just iår önskar jag mig något. Det kan inte hjälpa mig eftersom min cancer inte går att bota. Men det finns många många som kan få hjälp. Så jag har öppnat en sida vilket typ är min födelsedagsinsamling. Dom pengarna som kommer  in där allt till cancerfonden. Jag har satt 2000:- som riktmärke men vore självklart jätteglad om det kom in mer. Fram till idag har det skänkts 1500:- vilket jag tycker är  kanon. Har du FB kan du klicka här så kommer du till sidan. Minsta lilla krona hjälper
https://www.facebook.com/donate/2526131680967369/

Jag önskar så in i norden att  jag mådde bra. Iallafall att jag kunde må som för cirka 4 veckor sedan. Som det är nu kan jag knappt ta mig fram från toan till sängkammaren. Det går väldigt långsamt. Allt som oftast behöver jag hjälp för att ta mig upp ur soffan. Jag ligger i sängen i stort sett hela dagen. Varför jag gör det? Jo, det känns bättre för mig då. Soffan är också bra att ligga i men sängen känns bättre. Sömnen på nätterna är katastrof. Jag är  uppe typ varannan timme, ibland varje. Och detta trots att jag tar så pass många sömntabletter. Dom hjälper mig helt enkelt inte. Värk, svårt att andas och en massa tankar fördärvar allt för  mig. Igår hade jag besök av en väninna vilket kändes kanon. Men jag orkade bara 1 timme sen var jag totalt slut. Tur att hon förstod mig och skiten jag dras med.

Blodpropp

Jaha, i vilken ordning ska jag blogga idag då? Spelar nog ingen större roll. I mitt senaste inlägg före detta så skrev jag ju att jag mådde sämre och  hade ont i vänster lunga. Skrev också att jag skulle kontakta dom i Jönköping efter att jag hade varit och lämnat blodprov. Vilket jag också gjorde eftersom jag hade så pass ont. Ringde och berättade om mina symptom och dom ville att jag skulle komma in direkt. Så fick ringa efter Benny på jobbet som kom med en gång och 2 timmar senare befann jag mig hos läkaren. Ingen väntetid som det brukar  vara.

Det första som jag fick göra var att lämna blodprov...igen. När jag väl var uppe hos läkaren försökte dom sätta in nål i armen eftersom jag skulle ner på röntgen. Kommer inte ihåg varför, men denna röntgen var speciell och en större nål skulle sättas in så att dom fick in kontrasten. Det gick inte så bra. Den första sköterskan satte 3 nålar men kärlen sprack på alla. Sen hämtade hon in en ny sköterska för hon ville inte plåga mig mer. Även den nya sköterskan misslyckades, även hennes 3 försök slutade i att kärlen sprack. Och jag kan lova att det gör skitont när dom spricker. Eftersom inte hon heller lyckades ringde dom efter en narkossköterska. Första försöket miss men hon fick in nålen rätt på andra försöket. Om hon hade misslyckats där skulle hon ringa efter narkosläkaren så hade dom tagit det med ultraljud. Så gissa om jag har fina blåmärken på mina armar. Öm är jag vid varje också. Hur som helst, röntgen direkt som hade väntat på mig.

När jag väl kom tillbaka till läkaren hade hon redan fått svar från röntgen vilket visade att jag hade fått en blodpropp i vänster lunga. Så jag fick inte åka hem eftersom dom skulle ta en massa andra prover och ville även ha koll på mig. Fick en spruta i  magen som jag tog själv på grund av att jag skulle ta dom själv hemma. Jag tyckte dom sa 6 veckor, bara det var länge enligt mig. Men väl hemma och läst vad hon skrev så ska jag ta dessa sprutor i 6 månader. Och bara denna första gav mig ett stort blåmärke. Gårdagens spruta ser inte ut att bli lika stort blåmärke efter, men det har blivit ett. Kan inte påstå att jag längtar efter att ta dom varje dag vid 12-tiden. Det gör  inte ont, känner inte ens av sticket som jag gör. Men jag kan föreställa mig hur magen kommer att se ut efter bara 1 vecka. Medlet i sprutan är då att hålla blodproppen i schack. Har dessutom fått en infektion i kroppen så har fått ännu mer tabletter att ta om dagen. Lite positivt är det iallafall, MR-röntgen av hjärnan igår visade att metastaserna har minskat  i svullnad. Ska tillbaka om cirka 2-3 veckor och kolla allt igen.

Nu på morgonen fick jag också svaret från röntgen som jag tog för 2 veckor sedan. Det visar att jag har metastaser i höger lunga också. Även en i skelettet, men jag har ingen koll på var. Får väl veta det sen. Och inte kan jag göra något åt skiten. Det är bara att ta dagen som den kommer. Trots att jag har extra medicin nu så har jag ont och det känns fortfarande värk i vänster lunga, dock inte lika mycket som innan medicinen. Är i vanlig ordning trött och det är också skit för jag måste/behöver vila mycket även under dagarna. Skulle vara så glad om jag fick sova en hel natt.

Hur som helst, jag är stolt över mig själv som trots allt fixar denna skiten så pass bra som jag gör. Jag får helt enkelt ta dagen som den kommer och vara glad över varje dag som jag fortfarande lever. Och får hoppas på att jag inte får någon ny propp. För det är visst vanligt att man får det när man ha cancer sa dom igår.

Så här ser det ut på magen just nu

Och ett av blåmärkena på armen. Svårt att ta blider på sig själv så det blir bara denna bilden

Och så mina sprutor. Svindyra....Ett paket med 6 stycken kostar 600:-

Mår sämre

Igår tidigt på morgonen mådde jag faktiskt nästan bra. Men senare under morgonen började jag få lite ont i vänstra lungan vilket resulterade i att jag tog värktabletter. Det var med nöd och näppe värken försvann. Istället blev den värre ju senare på dagen det blev. Och trots värktabletter så ville det inte släppa. Under eftermiddagen och kvällen gjorde det riktigt ont och jag bestämde att om det inte försvann skulle jag ringa Jönköping idag.Vilket jag kommer att göra också så snart dom öppnar.

För värken har bara blivit värre, nu gör det ont till och med när jag andras. Igår höll det sig precis nedanför vänstra brösten in mot mitten. Nu är det hela bröstet och in mot mitten mellan båda brösten. Även upp mot halskanten. Värktabletter taget men till ingen nytta. Nattens sömn har det inte blivit mycket av. Jag har lyckats slumra till, men inte mer än så. Ska in och lämna blodprov idag  igen, sista omgången så ringer så snart jag kommer hem. Har sedan bara skiktröntgen att passa tiden på torsdag sen har jag det lugnt ett ta framöver. Endast kvar att göra är att gå och vänta på svaren vilket även det är jobbigt.

Jag har märkt den sista veckan att jag tappar mina ord oftare när jag pratar, tappar även bort mig mitt i en mening där jag absolut inte kommer ihåg vad ag pratade om. Och jag kan för allt i världen inte komma på det heller. Ni ska veta att här finns massor av smålappar som jag lämnar efter  mig eftersom jag får skriva ner det mesta.
-vad jag har för planer att göra hemma, t.ex dammsuga-
-vad jag ska handla.
-vem jag ska ringa
-samtal med läkare blir en lång lista så jag inte glömmer.
-något så banalt som att jag måste ta min tabletter vissa tider
Alltså, jag glömmer när jag tar fram maten vad som ska vara till. Jag kommer fortfarande ihåg det mesta men det kallas nog närminnet för mig för tillfället. Visst, jag har glömt sådant som har hänt längre bak i tiden, men får jag sitta ett tag med det så kanske det pluppar upp.

JÄVLA SKITCANCER

22 år

Idag har det gått 22 år sedan som min lillebror Darko dog efter sviterna i en bilolycka. Han var själv i bilen. Personerna i den mötande bilen klarade sig. När jag ser bakåt i tiden så måste jag erkänna att dessa åren har gått fort. Han finns i mina tankar varje dag. Och precis varje gång vi passerar stället där hans krockade kan jag se bilen framför mig, både hans och den mötande bilden. Han lämnade efter sig 2 underbara barn, Oliver och Jennifer. Båda har blivit föräldrar, Oliver till Elwin, Nemo och Kiara. Och Jennifer till Anges. Så hans arv går vidare vilket glädjer mig massor. Och igår så fyllde Nemo 5 år. Grattis till honom här på bloggen också. Jag har inte varit hemma hos dom eftersom barnen är sjuka, men det kommer ju flera dagar.

Min lillebror Darko

Nemo...Nybliven 5-åring (bilden lånad)

Igår när jag satt ute på trappen var min mamma ute också och kollade lite. Hennes fråga var vem jag hade fått blommor från. Tänkte att nu var hon minsann snurrig så det räckte och blev över. Då tyckte hon att jag skulle vända mig om. Och där fanns en härlig bukett som hade lämnats av ett blomsterbud. Jag såg ju en bil utanför men trodde att mamma hade besök. Vem blommorna var ifrån visste jag ju så klart inte, men jag trodde att det var Benny som lyxade till det. Men se, det var inte från honom. Blommorna kom från Lena i Alingsås (kattungeköpare) och hennes dotter Lill. Jag blev så glad så det kom tårar i ögonen. Kan inte ens komma  ihåg när jag senast fick blommor på det viset. Så det blev givetvis en litet samtal till Lena, det var ett tag sedan som vi  hördes av.

Buketten från Lena & Lill

Nya smaker

Jag har fått nya smaker i munnen, äckliga sådana...allt på grund av medicin som jag äter. Under sista rundan i Jönköping ville dom att jag skulle dra ner på kortisontabletterna. Fine, jag gjorde det. Istället av dom som jag tog 12 av skulle jag helt plötsligt ta 3. Och man tycker ju att läkarna har rätt, att dom vet vad som dom gäller. Och allt sedan jag startade med  bara 3 har jag blivit sämre och sämre. Yrsel och illamående har avlöst varandra. Men så fick jag läkarbesök hör hemma  i tisdags. Allt det han sa lät kanonbra i mina ögon.

Jag har sisådär 2 år på mig innan cancern säger stopp och denna läkaren som jag nu kommer att ha i fortsättningen också eftersom han håller till  i Smålandsstenar. Han tyckte att jag absolut skulle återgå till fler tabletter och må bra. För som han sa, inte nog att du har en dödsdom att gå och fundera på. Du ska ändå kunna njuta av dina dagar och inte bara ligga och vara illamående och yr och då även sängliggandes. Jag lyssnade inte på vad han sa, tänkte mer följa det från Jönköping. Men idag gav  jag alltså upp. Tog dom extra tabletterna vid 14-tiden och har inte fått ett enda yrselattack, inte heller illamående. Bra va????

Växthuset

Redan när jag påbörjade min cellbehandling mot min cancer visste jag att jag för varje gång skulle må sämre. Men i vanlig ordning så tänkte  jag väl inte direkt att det skulle hända mig, tycker liksom att jag har tillräckligt ändå. Men så har det blivit. Dom 3 första veckorna efter första behandlingen tycker jag gick jättebra, var bara trött av  och till. Att jag skrivaer om det just nu beror på att nu mår jag riktigt skit.

Jag har varit supertrött enda sedan jag kom hem och det började till och med när jag satt med cellgiftet i mig i torsdags. Så i stort sett har jag tillbringat  min tid mellan sängen och soffan I måndags hade jag stora smärtor i magen. Och igår så spydde j ag hela dagen. Först vid 14-tiden kom jag på att ta tabletter mot illamående. Ont i magen idag också och trött. Men känns ändå ok. Har tagit massor av tabletter i vanlig ordning. Och önskar så in i norden att jag slapp flera av dom. Vid min säng har jag en  mindre bordsfläkt och sängen har varit min enda fristad dom sista dagarna eftersom jag har lättare med andningen då och även slippe alla dessa svettattacker. Idag tog  jag fram en storlek större som jag har placerat här i köket. Så nu kan jag sitta vid datorn och kika bäst jag vill utan att börja svettas efter 5 minuter.

Vi har haft oväder här hos oss. Vilket har resulterat att några rutor har flugit iväg på växthuset. När jag kikade där  idag såg jag att dom flesta har lossnat. Skitmaterial. Så har kollat lite på nya, behövs bara just till taket. Och jag kan lova att det blir inga sådana med kanaler. Dessa behöver ju bara en pust så går dom sönder. Och nu har dom varit där några år så dom är verkligen inget att ha.

Från första början såg det verkligen fint och fräscht ut. Det har byggts  upp lite utanför och även inne

Redan första snön gjorde att vi ångrade valet av "fönster" Men det var bara att köpa nytt och bygga upp allt igen. Och det har vi gjort 3 gånger. Så nu räcker det. Nu blir det fönster som är mer hållbara. Vi har fortfarande ingen snö. Men kommer den innan det nya är uppsatt lär det inte bli något kvar alls