Lite bättre nu

Det är ju knappt så jag vågar skriva om det. Men jag skriver ju om allt annat så givetvis ska ni få veta att just nu mår jag lite bättre. Förhoppningsvis går det framåt nu.
Jag ringde till Jönköping i tisdags. Mådde så pass dåligt alltså. Fick tid dagen efter så igår var jag där. Först i vanlig ordning fick jag lämna blodprov. Har blivit stucken så många gånger nu och har tappat räkningen för längesedan. Därefter en ny röntgen som dom ville ha inför läkarbesöket. Väl inne hos läkaren blev det mycket sagt och jag är tacksam att Benny ville vara  med för jag glömmer ju massor.

Röntgen för några veckor sedan visade ju att jag hade metastas på skelettet också. Nu fick jag veta att den sitter på min högra sida strax utanför bröstområdet och nedanför armhålan. Med andra ord där jag hade ont och fortfarande har. Metastasen i vänster lunga vet jag nu också är 2cm stor. Jag ska fortsätta ta spruta varje dag mot blodproppen vilket också hjälper till att förhindra att det kommer nya. Jag har som sagt var inte det minsta ont av att ta sprutan, det tråkiga är ju bara dessa blåmärken. Som egentligen heller inte spelar någon som helst roll för det är bara jag själv som ser dom. Fick även recept på 5 nya tabletter som jag ska ta. Så sammanlagt är det nu 16 varje morgon. Gissa hur min mage mår av alla dom?!?

Vi pratade även om strålning, för och nackdelar. Och det är typ 50/50. Dom ska stråla på 2 ställen, i huvudet och lungan där den stora tumören finns. Fördelen är  ju givetvis förhoppningar om att jag ska bli bättre. Nackdelen är att jag kanske kommer att tappat minnet mer än jag redan gör. Och strålningen i lungan kan medföra att jag har svårare att äta eftersom maten kan hamna fel. Tankarna om det går fram och tillbaka. Men jag har bestämt mig att jag kommer att göra det. Jag känner att jag inte har så mycket att förlora på det. Måste prata med min lillebror Nenad som också har strålats. Det är bra att få prata lite om det med någon som har gjort det. Men även att jag nu har bestämt mig för att göra det finns ju tankarna givetvis kvar. Så nästa vecka på onsdag ska  jag till Jönköping igen. Jag vet inte så mycket mer, får väl mer information när jag väl är där. Vet bara att det är förberedelser inför strålning och prata med läkaren. Sen är tiden för början av strålningen den 16 mars. Vilket innebär att jag är där även den 18 mars när jag fyller år.  Håll tummarna för att det ska gå bra.

Dom nya tabletterna som jag fick  igår gjorde att jag fick lite mer sömn än vad jag är van vid sista tiden. Och det kändes skönt att iallafall kunna sova 3 timmar i sträck. (nya sömntabletter) Känner också att jag inte har lika ont som jag har i vanliga fall så den nya smärtmedicinen hjälper antar jag. Enligt läkaren ska gifterna från behandlingen vara ur kroppen nu och jag borde må bättre. Vilket jag alltså inte gör. Men så ska jag ju vara tvärtemot. Jag skulle ju må så dåligt att jag spydde och gick ner i vikt. Stämmer inte alls på mig. Har aptit för 3 och går upp i vikt hela tiden. Svullnaden i kroppen har fortfarande inte gått ner trots att jag har börjat minska på kortisonet. Förhoppningsvis kommer det att vända snart.

Hur som helst, jag ger inte upp. Inte en chans. Även dom dagarna som känns som att allting håller på att ta slut känner jag att det bara är jag själv som kan få allting att gå framåt. Även att jag inte orkar så mycket nu och för det mesta ligger i sängen eller soffan och sover.