Vad händer?

Jag fattar ingenting! Jag tycker att jag hinner inte mer än att stiga upp på morgonen innan jag går och lägger mig. Jag försöker att vara uppe på kvällen så länge som möjligt, men redan vid 21-tiden orkar jag bara inte mer. Dagarna går så extremt fort och jag hinner aldrig med allt som jag vill. Att det redan är torsdag idag är liksom
-Va!! Vart tog dom andra dagarna vägen?

Helgen närmar sig med stormsteg. Och det känns i magen & hjärtat. Känner mig stressad. Planerar framåt vad jag ska göra, måste ha något att se framemot. Så igår gjorde jag något som jag aldrig har gjort tidigare. Bokade ett hotellrum i Helsingborg till den sista helgen i oktober. Fredag till söndag. På lördagen blir det en tripp till Helsingör. Ska bara vara, ta det lugnt och njuta. Ser framemot det jättemycket nu. Inte bara hotellet är bokat. Även barnvakten. Ja, alltså till mina katter. Lillebrorsan John ska komma och bo här. Så katterna kommer inte att vara själva. Även det känns skönt att jag har fixat det. Känns tryggt att veta att någon är här hemma. Också en av anledningarna till att jag tycker det är ok att skriva att jag är borta hela helgen. Och så här ser det ut.

I morgon bitti klockan 8.00 kommer min veterinär Ulrika hit och ger bebisarna sista vaccinationen. Dom ska chippas och veterinärbesiktas. Vet inte varför, men jag tycker alltid det är jobbigt, man är ju alltid lite nervös att något skulle vara fel. Men det ska nog gå bra. Sen så ska jag gosa ihjäl mig med dom innan dom flyttar. Det kommer att bli så otroligt tomt utan springet av alla dessa underbara ungar. Men jag har lite tröst i att Hayley och Marcellus inte blir hämtade förrän till nästa helg. Zira är lite trött på dom. Hon säger till nu när dom försöker dia, hon tycker att det räcker nu. Ska ju kastrera henne nästa vecka. Vilket känns bra. Även om jag vacklade för en sekund. Är ju så lättpåverkad och när andra uppfödare tyckte att jag skulle tänka igenom det igen, skjuta fram det, blev jag lite osäker. Ska jag ge henne piller och låta henne vila i 1 år? För hon är  ju riktigt fin, bara 2½ år så hon kommer att utvecklas ytterligare. Hon är den bästa honan jag har haft när det gäller förlossningar, stora kullar och dessutom är hon kanonduktig morsa. Men nä, jag gör som jag har tänkt från början. Hon kommer att bli kastrat och jag tänker inte låta mig påverkas av vad andra tycker. För jag tycker att 3 kullar på henne räcker.

Tidigare i morse ville Tussen och Zira ut. Så jag öppnade för dom, och innan jag visste ordet av det hade 6 ungar sprungit ut. Tussen var inte tillräckligt snabb och jag kunde ju inte stänga med honom halva kroppen ute. Ungarna lekte i vardagsrummet och hallen. Och alltså ut, ut till rastgården. För givetvis glömde jag stänga till igår  kväll. Det hade inte gjort något om dom vuxna ville ut i regnet, det brukar dom göra. Men jag trodde faktiskt att när dom små väl kom ut så skulle dom komma in illa kvickt. För det regnar och blåser. Men nädå, dom skulle minsann vara där och dom lekte och sprang ut och in hela tiden. Till slut tyckte jag att det räckte så jag lurade in alla med vippan och stängde sen. Nu hade dom fullt upp att göra med att slicka sig rena. Mest blöta blev Josh och Marcellus för dom verkligen älskade att vara ute i regnet.