Sidor

onsdag 10 oktober 2018

Massa trams

Se där ja! Har sovit nästan hela natten med undantag av en kissepaus vid 2-tiden. Tog Pronaxen som jag skrev igår men låg i sängen och glodde på tv större delen av dagen. Ville helst inte sova trots att jag var så trött. Och som tur är har jag Netflix där det hade kommit en ny säsong av en serie som jag gillar. Så det var spännande och avledande. Vid 11-tiden var jag så sugen på pannkakor så jag gjorde en sats. Efter det fortsatte jag att titta på tv. Vid 16-tiden började jag känna mig betydligt bättre. Kände ju av halsbrännan flera gånger, men med flera påsar Samarin fixade jag det. Jag var inte smärtfri men det var iallafall så pass att jag kände mig starkare och på betydligt bättre humör.  Började fixa med middagen och i vanlig ordning  så har jag inte koll på portioner utan lagar mat till ett helt kompani. Så jag gick ner till min nya granne Mia och bjöd henne på middag. Efter middagen satt vi och tjatade i ett par timmar om skit lort och en massa annan trams. Trevligt med lite sällskap. Mia är uppfödare av brittiskt korthår och långhår, hon köpte sin första britt av mig, även den andra och tredje. Har varit nere hos henne men får svårt med andningen efter bara 20 minuter. Jag gillar verkligen att ha kontakt med mina kattungeköpare. Även om det har varit lite sisåsdär med det sociala sista månaderna på grund av värken.

Jag öppnade ett nytt konto på Instagram. Kunde inte låta bli. Har inte varit särskilt aktiv med kameran men kan följa dom jag vill, och några till. Det är många gånger som jag blir förbluffad över vilka bilder folk sätter ut. Men framför allt fattar jag inte.....jag gör bara inte det. Varför tar men en massa selfies för att sedan förbättra med en massa filter. Bland annat att man ser smalare ut än vad man är i verkligheten. Man lägger ut bilder om träning i samband med maten som då ska vara bra, tar ett kort och visar att man har gått ner massor i vikt. Sen ser man dessa personer i verkligheten, och ja....dom ser likadana ut jämt. Tycker att det är så tramsigt. Kan man inte stå för vem man är eller hur man ser ut? Vad är problemet liksom? Jag skriver inte detta för att jag är avis. Jag gillar verkligen inte bilder på mig själv och jag skulle aldrig hålla på med dessa filter, jag ser ut som jag ser ut, that's it!! Utöver det så är där ju så många tjejer som lägger ut utmanande bilder. Jag tycker verkligen synd om dessa tjejer som behöver bekräftelser på detta viset. För att sen (jag känner några) bli både misshandlade och sexuellt utnyttjade. Men det är ju min åsikt, vilket jag faktiskt tror en del håller med om.

Det här med sexuellt utnyttjande kan jag för övrigt tycka går lite väl för långt. Att en klapp på axeln med orden
-Det gjorde vi bra! Eller en kram med samma mening kan gå så långt som anmälan känns väl inte så bra. Eller för den delen om man är en person, som jag, som gillar att skoja till det, kan få en person att reagera som ofredad är väl nästan samma sak. Det är ju en hel del sådana saker som jag har läst om när det gäller meetoo. Jag om någon skulle kunna hänga ut mig själv, som jag gör nu. Jag om någon har varit sexuellt utnyttjad från att jag var 7 år till att jag var 13 år. Och då inte av främlingar utan av släkt, 2 stycken dessutom. Inget jag har hållit hemligt, dom flesta vet om det. I den åldern när jag berättade detta för mina föräldrar fick jag bara stryk för att jag kom med sådana anklagelser. Först för 15-20 år sedan trodde min mamma mig och har efter det inte haft någon som helst kontakt med dessa personer. Och jag själv har undvikit dom sedan jag var 13 år och kunde ta för mig. När jag någon gång ser dom blir jag bara illamående, dom försöker hälsa och jag, ja, jag bara spottar efter dom för att visa min avsky. Jag har klarat mig efter en massa mardrömmar och prat med psykolog. Men när jag tänker på det nu kokar ilskan inom mig. Tänk att jag som 12-åring försökte ta livet av mig för att slippa dom, komma ifrån dom. Jävla idioter. Fråga mig inte varför jag skriver om detta nu för det vet jag inte. Men jag antar att det var en artikel jag läste igår kväll i samband med några bilder på instagram som triggade igång mig. För hur det än är så är det ju något som jag kommer att leva med tills den dagen jag ligger död och begravd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här kan du lämna dina tassavtryck