2 år i Skeppshult

Tänkt att det redan har gått 2 år sedan som jag stod med Mini på flygplatsen i Alicante och hade panik på grund av rädsla. Inte förrän planet lyfte kunde jag känna mig lugn, fast till och med då kollade jag runt så att allting var lugnt. Väl hemma i min nya lägenhet här i Skeppshult kände jag mig lite lugnare. MEN, jag hade dörren låst länge. Nu känns det som en hel evighet sen och jag har inte alls den stressen och oron som jag hade sista månaden i  Spanien. Ni som följer mig vet att det har hänt massor här, både när det gäller renoveringar i lägenheten och med möbler som man kan sitta/sova i. Tänkte först ta lite bilder idag men känner att jag inte orkar, har ju redan tagit så många på just lägenheten och hur jag har det.

Annars är här precis som vanlig. Förmiddagarna är någorlunda ok, jag klarar mig. Och då passar jag på att göra sådant som jag känner att jag behöver och sådant som jag tycker är kul. Orken är ju inte som tidigare så att ta en dag för att städa går inte utan jag går och småpular lite varje dag. Igår bakade jag lite bröd, kokostoppar och kärleksmums. Under morgonen idag har jag bakat bullar. Och imorgon ska jag iväg och vara barnvakt på förmiddagen. Behöver hålla mig sysselsatt annars blir jag tokig...mer än vanligt alltså! Har jättesvårt för att sova. Innan kunde jag iallafall sova några timmar i sträck. För dom sista 10 dagarna har min värk eskalerat. Nu har jag problem med att ligga och vila också, vilket jag behöver både på grund av sömnbrist och värk i hälarna. Antagligen har jag gått snett på grund av värken i fötterna, eller så är det väl slitskador där också. Har nämligen ont i båda höfterna, den vänstra mer än högra. Jag håller på med tigerbalsam och hoppas det hjälper men det blir väl att jag tar mig till läkaren IGEN nästa vecka.

I brist på andra bilder får ni se en bild på bullarna