Några steg bakåt.

Jag vet inte vad jag väntade mig egentligen. Mådde ju så bra som jag skrev i mitt förra inlägg. Men redan dagen efter kom smällen mot mig. Jag är så otroligt uppsvullen. Trodde först på fullaste allvar att jag har gått upp i vikt på grund av all maten som jag får i mig. Sedan jag vägde mig på sjukhuset den 25 november har jag gått upp med lite över 10 kg, alltså på 3 veckor och 4 dagar. Helt sanslöst. Mycket av det är ju så klart viktuppgång. MEN....Det är väldigt mycket vätska som har samlat sig. Allt började då för 3 dagar sedan. Om jag tittade neråt backen så kunde jag se mina kinder och påsarna under ögonen. Hade inte ont på något sätt mer än att det störde  mig Och värre blev det. Kunde inte böja tårtan riktigt, skorna för små. Mina skor blev helt plötsligt väldigt trånga. Jaja, det var bara att gilla läget. Tills igår.

Att gå och vara så rund  innebär ju lite risker också. Och för  min egen del så blev min balans ännu svårare. För det härmed min balans sista månaderna och speciellt efter första behandlingen har blivit ännu sämre. Förra veckan när jag befann mig på soptippen ramlade jag med ansiktet rakt ner i backen. Blev en sårskorpa på hakan och som tur väl är hände inget med tänderna. Och en del snällt folk omkring mig som skulle hjälpa mig upp. För 2 dagar sedan tappade jag balansen...igen!!!Denna gången i mitt kök när jag skulle sätta mig på en stol. Precis innan så tappade jag alltså balansen och slog i ryggen som sjutton. Det känns lite ömt nu och så. Blåmärket sys iallafall tydligt. Utöver det så fortsätter jag att tappa hår. Jag får väck jättemycket varje dag och nu både känns det och syns att det är tunt. Får se hur det blir till nästa helg. Kanske dax att raka av det redan. 

Så, nu ska jag ta mig en tur till affären. Tappade min lapp igår så fick inte med mig allt. Dessutom så har jag för avsikt att baka bullar idag. Det var verkligen längesedan. Inte för att jag är så sugen. Men jag är rastlös och bara måste hitta på en massa saker att göra.