Darko 50 år

Idag skulle  min lillebror Darko ha fyllt 50 år. Men istället för att åka och fira honom åkte jag och mamma till kyrkogården med blommor och tände ljus. Dom sista 4 åren har jag inte varit där så ofta. Känner inte för att åka dit bara för att man måste. Utan är där när jag känner för det. Jag saknar honom så det gör ont. Men nu när det är över 20 år sedan han dog så har jag liksom förlorat hans doft, förlorat hans röst. Inget som jag har valt utan det har bara blivit så, antagligen för att åren går och man blir äldre. Hade han varit i livet så hade han varit en superstolt farfar och inom kort även morfar.

Under onsdagen och torsdagen som var så mådde jag faktiskt superbra. Hade inte ont i armen/axeln det minsta. I fredags tog jag bort stygnen vilket var helt smärtfritt. Direkt efteråt var jag hos sjukgymnasten. Och det var allt annat än smärtfritt. Har haft ont som sjutton efteråt och igår var det så pass illa så jag hade kunnat åka till akuten. Tycker att det är väldigt konstigt att jag har mitella med axellås för att jag måste ha axeln helt stilla för att det ska läka. Men hos sjukgymnasten fick jag ta bort den. Hon tog tag i armen och tog den upp sakta sakta så armen hamnade i läge vid huvudet. Det gjorde ont. Men när hon tog ner den, lika sakta, så gjorde det jätteont. Vid ett tillfälle brände det till så pass mycket så det kändes som att en sena gick av igen. På grund av min misstanke kommer jag att ringa ortopeden imorgon och höra med dom om det ska göra så ont som det gör nu. På tisdag ska jag till sjukgymnasten igen och jag kan lova att just den övningen gör jag inte igen, inte en chans. Och hon kan inte tvinga mig, jag har en egen vilja.

Gillar att vara ute tidigt och har redan varit på kyrkogården

Har även varit hos pappa. Det är ju fars dag