Blodpropp

Jaha, i vilken ordning ska jag blogga idag då? Spelar nog ingen större roll. I mitt senaste inlägg före detta så skrev jag ju att jag mådde sämre och  hade ont i vänster lunga. Skrev också att jag skulle kontakta dom i Jönköping efter att jag hade varit och lämnat blodprov. Vilket jag också gjorde eftersom jag hade så pass ont. Ringde och berättade om mina symptom och dom ville att jag skulle komma in direkt. Så fick ringa efter Benny på jobbet som kom med en gång och 2 timmar senare befann jag mig hos läkaren. Ingen väntetid som det brukar  vara.

Det första som jag fick göra var att lämna blodprov...igen. När jag väl var uppe hos läkaren försökte dom sätta in nål i armen eftersom jag skulle ner på röntgen. Kommer inte ihåg varför, men denna röntgen var speciell och en större nål skulle sättas in så att dom fick in kontrasten. Det gick inte så bra. Den första sköterskan satte 3 nålar men kärlen sprack på alla. Sen hämtade hon in en ny sköterska för hon ville inte plåga mig mer. Även den nya sköterskan misslyckades, även hennes 3 försök slutade i att kärlen sprack. Och jag kan lova att det gör skitont när dom spricker. Eftersom inte hon heller lyckades ringde dom efter en narkossköterska. Första försöket miss men hon fick in nålen rätt på andra försöket. Om hon hade misslyckats där skulle hon ringa efter narkosläkaren så hade dom tagit det med ultraljud. Så gissa om jag har fina blåmärken på mina armar. Öm är jag vid varje också. Hur som helst, röntgen direkt som hade väntat på mig.

När jag väl kom tillbaka till läkaren hade hon redan fått svar från röntgen vilket visade att jag hade fått en blodpropp i vänster lunga. Så jag fick inte åka hem eftersom dom skulle ta en massa andra prover och ville även ha koll på mig. Fick en spruta i  magen som jag tog själv på grund av att jag skulle ta dom själv hemma. Jag tyckte dom sa 6 veckor, bara det var länge enligt mig. Men väl hemma och läst vad hon skrev så ska jag ta dessa sprutor i 6 månader. Och bara denna första gav mig ett stort blåmärke. Gårdagens spruta ser inte ut att bli lika stort blåmärke efter, men det har blivit ett. Kan inte påstå att jag längtar efter att ta dom varje dag vid 12-tiden. Det gör  inte ont, känner inte ens av sticket som jag gör. Men jag kan föreställa mig hur magen kommer att se ut efter bara 1 vecka. Medlet i sprutan är då att hålla blodproppen i schack. Har dessutom fått en infektion i kroppen så har fått ännu mer tabletter att ta om dagen. Lite positivt är det iallafall, MR-röntgen av hjärnan igår visade att metastaserna har minskat  i svullnad. Ska tillbaka om cirka 2-3 veckor och kolla allt igen.

Nu på morgonen fick jag också svaret från röntgen som jag tog för 2 veckor sedan. Det visar att jag har metastaser i höger lunga också. Även en i skelettet, men jag har ingen koll på var. Får väl veta det sen. Och inte kan jag göra något åt skiten. Det är bara att ta dagen som den kommer. Trots att jag har extra medicin nu så har jag ont och det känns fortfarande värk i vänster lunga, dock inte lika mycket som innan medicinen. Är i vanlig ordning trött och det är också skit för jag måste/behöver vila mycket även under dagarna. Skulle vara så glad om jag fick sova en hel natt.

Hur som helst, jag är stolt över mig själv som trots allt fixar denna skiten så pass bra som jag gör. Jag får helt enkelt ta dagen som den kommer och vara glad över varje dag som jag fortfarande lever. Och får hoppas på att jag inte får någon ny propp. För det är visst vanligt att man får det när man ha cancer sa dom igår.

Så här ser det ut på magen just nu

Och ett av blåmärkena på armen. Svårt att ta blider på sig själv så det blir bara denna bilden

Och så mina sprutor. Svindyra....Ett paket med 6 stycken kostar 600:-

Mår sämre

Igår tidigt på morgonen mådde jag faktiskt nästan bra. Men senare under morgonen började jag få lite ont i vänstra lungan vilket resulterade i att jag tog värktabletter. Det var med nöd och näppe värken försvann. Istället blev den värre ju senare på dagen det blev. Och trots värktabletter så ville det inte släppa. Under eftermiddagen och kvällen gjorde det riktigt ont och jag bestämde att om det inte försvann skulle jag ringa Jönköping idag.Vilket jag kommer att göra också så snart dom öppnar.

För värken har bara blivit värre, nu gör det ont till och med när jag andras. Igår höll det sig precis nedanför vänstra brösten in mot mitten. Nu är det hela bröstet och in mot mitten mellan båda brösten. Även upp mot halskanten. Värktabletter taget men till ingen nytta. Nattens sömn har det inte blivit mycket av. Jag har lyckats slumra till, men inte mer än så. Ska in och lämna blodprov idag  igen, sista omgången så ringer så snart jag kommer hem. Har sedan bara skiktröntgen att passa tiden på torsdag sen har jag det lugnt ett ta framöver. Endast kvar att göra är att gå och vänta på svaren vilket även det är jobbigt.

Jag har märkt den sista veckan att jag tappar mina ord oftare när jag pratar, tappar även bort mig mitt i en mening där jag absolut inte kommer ihåg vad ag pratade om. Och jag kan för allt i världen inte komma på det heller. Ni ska veta att här finns massor av smålappar som jag lämnar efter  mig eftersom jag får skriva ner det mesta.
-vad jag har för planer att göra hemma, t.ex dammsuga-
-vad jag ska handla.
-vem jag ska ringa
-samtal med läkare blir en lång lista så jag inte glömmer.
-något så banalt som att jag måste ta min tabletter vissa tider
Alltså, jag glömmer när jag tar fram maten vad som ska vara till. Jag kommer fortfarande ihåg det mesta men det kallas nog närminnet för mig för tillfället. Visst, jag har glömt sådant som har hänt längre bak i tiden, men får jag sitta ett tag med det så kanske det pluppar upp.

JÄVLA SKITCANCER

22 år

Idag har det gått 22 år sedan som min lillebror Darko dog efter sviterna i en bilolycka. Han var själv i bilen. Personerna i den mötande bilen klarade sig. När jag ser bakåt i tiden så måste jag erkänna att dessa åren har gått fort. Han finns i mina tankar varje dag. Och precis varje gång vi passerar stället där hans krockade kan jag se bilen framför mig, både hans och den mötande bilden. Han lämnade efter sig 2 underbara barn, Oliver och Jennifer. Båda har blivit föräldrar, Oliver till Elwin, Nemo och Kiara. Och Jennifer till Anges. Så hans arv går vidare vilket glädjer mig massor. Och igår så fyllde Nemo 5 år. Grattis till honom här på bloggen också. Jag har inte varit hemma hos dom eftersom barnen är sjuka, men det kommer ju flera dagar.

Min lillebror Darko

Nemo...Nybliven 5-åring (bilden lånad)

Igår när jag satt ute på trappen var min mamma ute också och kollade lite. Hennes fråga var vem jag hade fått blommor från. Tänkte att nu var hon minsann snurrig så det räckte och blev över. Då tyckte hon att jag skulle vända mig om. Och där fanns en härlig bukett som hade lämnats av ett blomsterbud. Jag såg ju en bil utanför men trodde att mamma hade besök. Vem blommorna var ifrån visste jag ju så klart inte, men jag trodde att det var Benny som lyxade till det. Men se, det var inte från honom. Blommorna kom från Lena i Alingsås (kattungeköpare) och hennes dotter Lill. Jag blev så glad så det kom tårar i ögonen. Kan inte ens komma  ihåg när jag senast fick blommor på det viset. Så det blev givetvis en litet samtal till Lena, det var ett tag sedan som vi  hördes av.

Buketten från Lena & Lill

Nya smaker

Jag har fått nya smaker i munnen, äckliga sådana...allt på grund av medicin som jag äter. Under sista rundan i Jönköping ville dom att jag skulle dra ner på kortisontabletterna. Fine, jag gjorde det. Istället av dom som jag tog 12 av skulle jag helt plötsligt ta 3. Och man tycker ju att läkarna har rätt, att dom vet vad som dom gäller. Och allt sedan jag startade med  bara 3 har jag blivit sämre och sämre. Yrsel och illamående har avlöst varandra. Men så fick jag läkarbesök hör hemma  i tisdags. Allt det han sa lät kanonbra i mina ögon.

Jag har sisådär 2 år på mig innan cancern säger stopp och denna läkaren som jag nu kommer att ha i fortsättningen också eftersom han håller till  i Smålandsstenar. Han tyckte att jag absolut skulle återgå till fler tabletter och må bra. För som han sa, inte nog att du har en dödsdom att gå och fundera på. Du ska ändå kunna njuta av dina dagar och inte bara ligga och vara illamående och yr och då även sängliggandes. Jag lyssnade inte på vad han sa, tänkte mer följa det från Jönköping. Men idag gav  jag alltså upp. Tog dom extra tabletterna vid 14-tiden och har inte fått ett enda yrselattack, inte heller illamående. Bra va????

Växthuset

Redan när jag påbörjade min cellbehandling mot min cancer visste jag att jag för varje gång skulle må sämre. Men i vanlig ordning så tänkte  jag väl inte direkt att det skulle hända mig, tycker liksom att jag har tillräckligt ändå. Men så har det blivit. Dom 3 första veckorna efter första behandlingen tycker jag gick jättebra, var bara trött av  och till. Att jag skrivaer om det just nu beror på att nu mår jag riktigt skit.

Jag har varit supertrött enda sedan jag kom hem och det började till och med när jag satt med cellgiftet i mig i torsdags. Så i stort sett har jag tillbringat  min tid mellan sängen och soffan I måndags hade jag stora smärtor i magen. Och igår så spydde j ag hela dagen. Först vid 14-tiden kom jag på att ta tabletter mot illamående. Ont i magen idag också och trött. Men känns ändå ok. Har tagit massor av tabletter i vanlig ordning. Och önskar så in i norden att jag slapp flera av dom. Vid min säng har jag en  mindre bordsfläkt och sängen har varit min enda fristad dom sista dagarna eftersom jag har lättare med andningen då och även slippe alla dessa svettattacker. Idag tog  jag fram en storlek större som jag har placerat här i köket. Så nu kan jag sitta vid datorn och kika bäst jag vill utan att börja svettas efter 5 minuter.

Vi har haft oväder här hos oss. Vilket har resulterat att några rutor har flugit iväg på växthuset. När jag kikade där  idag såg jag att dom flesta har lossnat. Skitmaterial. Så har kollat lite på nya, behövs bara just till taket. Och jag kan lova att det blir inga sådana med kanaler. Dessa behöver ju bara en pust så går dom sönder. Och nu har dom varit där några år så dom är verkligen inget att ha.

Från första början såg det verkligen fint och fräscht ut. Det har byggts  upp lite utanför och även inne

Redan första snön gjorde att vi ångrade valet av "fönster" Men det var bara att köpa nytt och bygga upp allt igen. Och det har vi gjort 3 gånger. Så nu räcker det. Nu blir det fönster som är mer hållbara. Vi har fortfarande ingen snö. Men kommer den innan det nya är uppsatt lär det inte bli något kvar alls

Bara dåliga nyheter

Kom hem idag efter att ha fått min 4:de behandling av min cancer. Men det var inte bara att åka hem idag, det var flera ????? ifall dom skulle skicka hem mig eller hålla kvar mig till efter helgen. Dom kom iallafall fram till att jag mådde nog inte så mycket bättre av att vara på sjukhuset än hemma så jag fick alltså åka hem. Är dålig och blir jag sämre blir det att åka in akut...till Jönköping. Fick också ännu fler mediciner att ta, som att det inte räcker med alla dom som jag redan tar.

Denna omgången har varit full av besök även på andra ställen på sjukhuset. I tisdags fick jag ta mig till kirurgen där dom återigen stack mig i halsen på 3 olika ställen. Och ja, det gjorde ont. Svar om det först om cirka 3 veckor. Igår onsdag blev det ju skelettröntgen och även besök hos optikerläkaren. Skelettröntgen ville dom ta för att se ifall där finns metastaser vilket dom misstänker det finns på grund av att jag har ont i skelettet lite här och var och det inte riktigt vill gå bort. Ögonen har ju typ flärpar som känns som att dom har lossnat och dom började i samband med min behandling. Men enligt läkaren är det ögonglaskropps avlossning som alla får när dom blir äldre. Men alla har inte lika ont av det, vissa märker det inte ens. Så alltså ingen biverkning från min behandling.

Idag var alltså min sista behandlingsdag. Och enligt läkaren blir det inga fler. Det har pratats om strålning men idag sa han att det troligtvis inte blir det eftersom det inte bara är dom skadade delarna det tar på utan även på det friska vilket kan resultera i att jag blir sängliggande eftersom dom strålar hjärnan isåfall. MEN.....alltså MEN....Det kan bli att om dom ser att det har gått så bra med cellgifter så kanske, men bara kanske dom kör en omgång till. Om 2 veckor ska jag till Jönköping igen och göra en skiktröntgen för att få mer koll på hur jag reagerat på behandlingen. Och om 8 veckor ska jag tillbaka för att återigen  kolla hur det har gått efter cellgifterna.

Det blev en hel del prat med läkaren idag, orkar inte riktigt gå in på allt som har sagts. Men det blev många tårar och jag har varit skitledsen. Vet egentligen inte vad som var värst idag. Men det känns som att det var när han sa att jag inte får köra bil mer. Eftersom metastaserna på hjärnan växer och gör att hjärnan  svullnar så är jag en fara i trafiken. KAN DET BLI VÄRRE!!!! Fan alltså, jag tycker att jag redan är mycket beroende av andra......vill inte detta också!!!!!

1:a februari

Jaha, då är det redan 1:a februari. Vart januari har tagit vägen vet jag inte mer än att.....Ja, den har varit. Och som jag har skrivit tidigare så går dagarna långsamt men veckorna fort. Igår var det en riktigt skitdag och jag var så tråkad och visste inte vad jag skulle ta mig till. Under förmiddagen åkte jag en sväng att handla. Först en tur in på Dollarstore och sedan Willys. Willys var väl inte direkt meningen för jag har allt som jag behöver hemma och har inte ens plats att lägga något i någon av mina frysar. Men brorsan John var med och skulle ha lite kryddor och anmat till sin så kallade lavasås. Starkt som sjutton...men så gott. Innan turen till Gislaved gjorde jag lite våfflor. Vill göra  mig av med dom som är färdigblandade i skåpet och har en kartong kvar. Tog själv ett par stycken, resten skickade jag in till mamma.Benny gillar ju inte dom, han gillar dom som jag gör själv från grunden. Förberedde även middagen och tog en tur med dammsugaren. Sen så....Sen fanns här inget att göra.

Jag gick som en zombie resten av eftermiddagen och visste inte alls vad jag skulle kunna hitta på. Känns lite som en sådan dag idag igen. Har inte sovit sedan 0.30 Har försökt men bara legat och snurrat. Att sätta mig och åka hälsa på känns inte aktuellt eftersom jag är så pass  infektionskänslig. Så jag får väl gå här hemma och bli tokig. Fan vad jag hatar det här. Jag vill må bra, jag vill orka göra saker, jag vill åka och hälsa på folk, jag vill bara ut i affärer och shoppa.