20 år

Idag är det 20 år sedan min lillebror Darko dog i en bilolycka. Och jag kan inte förstå vart dom åren har tagit vägen. Trots att det har gått så många år så kommer jag ihåg denna dagen in i minsta detalj. Konstigt nog då jag är så glömsk.

Då för 20 år sedan hade vi en internet uppkoppling som man varje gång var tvungen att starta, gav en massa pipande ljud ifrån sig, var vår första dator också. Om någon ringde så stängdes internet av. Så var det då. Och just denna söndagsmorgonen stod jag och diskade och nös något så kopiöst, tog liksom inte slut. Benny satt vid datorn och spelade och var lite sur för att han fick starta om flera gånger. Sa till honom att det kanske var någon som försökte nå oss så han skulle vänta en liten stund. Och visst var det så. Telefonsamtalet handlade om att Darko hade varit med om en svår bilolycka och att det inte såg bra ut. Jag ville ta mig till Smålandsstenar men fick veta att det var bättre att åka till akuten i Värnamo direkt då dom redan hade kört dit honom. När vi väl kom till Värnamo blev vi visade till rummet för anhöriga. Jag visste direkt!!!

Vi var sittandes där en bra stund utan någon som helst information, fick bara veta att vi väntade in min mamma och lillebror John. Dom andra var där redan. Så snart dom kom så kom en läkare in och berättade att tyvärr kunde dom inte rädda Darko. Vid det tillfället hade jag redan gjort ett stort sår mellan tummen och pekfingret, inget jag tänkte på medan jag borrade in högerarmens nagel, om och om igen. Vi fick gå in till honom där han låg. Och det kändes precis som att han rätt som det var skulle sätta sig upp och skrika "pasoš" vilket var ett typiskt uttryck för honom. Men han gjorde aldrig det. Det fanns ingenting på hans ansikte som antydde att han hade varit med om denna bilolyckan. Hur det såg ut på kroppen såg man inte då han hade ett lakan på sig. Ett lakan som jag ville ta bort för att se men inte vågade.

Under första året var jag som klister på flera olika medium, ville ha kontakt, ville ha svar. Fick till slut tag på ett medium i Göteborg som berättade flera olika saker till mig. Denna kvinnan hade alltså ingen som helst aning om vem jag var. Vid den tidpunkten hade jag hemligt telefonnummer så hon kunde inte spåra mig via det. Det enda hon visste var att jag hette Lotta och gav mig en tid att ringa tillbaka. Att jag tror på denna kvinnan beror på att hon, alltså utan minsta  påverkan och utan minsta aning, kunde tala om för mig EXAKT platsen Darko dog på, hur det såg ut innan och så vidare. Vad som sas mer under den timmen går jag inte in på, men flera av sakerna stämmer.

Det hela slutade med att jag kontaktade polisen för att få en rapport från dom och jag kontaktade även Rättsmedicinska institutet för att få pappren på utlåtande och dödsbeviset. Jag hade så svårt att fatta något av det, var tvungen att få hem alla papper för att kunna läsa. Han hade flera skador invärtes, bland annat bristning av hjärtsäcken och den stora kroppspulsådern, vilket också skrivs att han avlidit till följd av just dom skadorna.  Polisen blev ditkallad 09.26, olyckan hade skett strax innan. Tiden han dog var 10.45. Att jag skriver ner allt som dom skrev om vilka skadorna var känns inte relevant. Jag vet, det räcker.

Under alla dessa åren som har gått så har jag aldrig lagt upp bilder från själva olyckan, bara bilder på Darko. Bilder som återkommer om och om igen. Har ju liksom inga nya på honom. Undrar så hur han hade sett ut i dag. I november skulle han fylla 50.
Idag lägger jag ut bilderna från själva olyckan och det som stod i tidningen, även dödsannonserna. Det har legat i pärmen i snart 20 år och det har satt sina spår med att det blir gult. Så detta är också ett sätt för mig att få behålla det. Vill du inte se dessa bilder eller läsa om det kan du sluta här.
Först 3 bilder på min lillebror Darko. För er som inte är insatta så är Darko farfar till Elwin och Nemo som figurerar ofta i min blogg.