Gott Nytt År

Gott Nytt År till Er alla

 

 

Lillan

Jag tror att Lillan saknar Mini. Eller så är det så att hon bara tycker det är skönt att slippa "skrikhalsen" För hon har varit väldigt dämpad sedan Mini åkte, ligger och sover mycket. Det är ju inte så att hon mår dåligt....hon äter och dricker som hon ska. Står vid frysen och säger till när hon vill ha en extra god köttbit eller kycklinghjärta. Vilket hon då också får.

Pratade med Anders igår för att höra hur det hade gått. Men dom hade inte sett någon parning och inte hört något annat heller. Istället så putsar och tvättar dessa kärlekspar varandra och kommer mycket bra överens. Funderade på hur jag ska göra, om jag skulle ta hem henne för hon kanske har gått ur löp. Men Lena skulle dit ikväll så jag bad henne ta en liten koll på Mini. Och hon ringde och sa att hon inte tar med sig Mini hem....för hon löper. Men Em har inte kommit på det där med att ta tag i hennes nacke och Mini har inte fattat att vara still utan hon ålar sig bara framåt hela tiden så han får inte till det. Antar att båda är genomsnälla och att han inte tycker att han behöver ta hårda tag på henne. Hon får vara kvar veckan ut....kanske dom får till det, kanske inte. Om inte så blir det kanske lättare nästa gång. Jag saknar henne, det är ju fart och fläkt på den tjejen. Men jag vet att hon har det bra där hon är nu och att jag kommer att få hem henne inom kort.

Annars lullar allting på här i vanlig ordning. Redan innan jul kände jag mig lite dålig och hela julafton låg jag och sov i omgångar. Igår kände Benny sig väldigt dålig och låg i soffan och frös hela dagen. Medan jag mådde bättre och passade på att fixa och städa lite. Ut med julen.....vilket gick väldigt snabbt denna gången. Hade ju liksom bara 3 adventsstakar och julgardiner i köket. Och då gardinerna gjorde att det blev så mörkt här plockade jag ner dom igår.

Försökte få någon bild på Lillan....vilket inte gick så bra. Så jag lurade och lockade henne med en skinkbit.....då fick jag i alla fall att par bilder.

Mini ute på vift

Nu så är Mini ute på vift hos Em i Halmstad. Vi körde dit henne tidigare under dagen och deras första möte gick superbra. Dock ingen parning så klart, men dom nosade på varandra och kuttrade lite smått båda. Tills Mini tyckte att Em kunde sluta nosa henne därbak och sa till på skarpen (hon morrade lite) Em brydde sig inte det minsta utan lade sig utanför transporten dit hon hade gått in. Förstår att Mini är nyfiken och vill nosa runt. Vi får hålla tummarna att allting går bra och att dom kommer på vad/hur dom ska göra.
Superfin tycker jag att Em är. Så extremt vacker ögonfärg. Ska verkligen bli spännande att se vad dom bakar ihop. Tack till Anders & Jeanette  för att ni kunde ta emot Mini på så kort varsel. Och Tack Lena för hjälpen. Under fliken Planer ser ni mer bilder på Em och även färgen på den eventuellt kommande kullen

Mini löper igen

Förra gången hon löpte kunde jag inte skriva om det för då hade jag ingen dator, den var redan nerpackad. Hon gick i löp då 1 vecka innan flytten till Sverige och kom av sig helt när vi flög hit. Det gick alltså 2 veckor innan hon kom i löp igen, idag är det hennes tredje dag. Jag var ju lite tveksam ifall jag skulle para henne nu när hon kom i löp. Men jag är så bebissjuk så jag låter henne träffa en pojke. Så imorgon åker vi iväg mot Halmstad där det finns en fin hane till henne. Får hålla alla tummar jag har om att det tar sig då det är första parningen för båda. Så det är alltså inte alls säkert att det tar sig detta första mötet mellan dom. I så fall får vi åka dit framöver igen. Ska även se om jag kan ta någon bild på Em som han kallas. Hans färg är cremé och han är bara 12 dagar yngre än Mini. Stamtavla på bebisarna kommer när jag vet att hon ska  ha smått.

Vill ju hålla koll på vikten nu när hon ska iväg och paras så jag var nere och lånade grannes våg. Mini väger idag 4153g.
Passade också på att väga Lillan som idag väger 3912g.
Båda väger mer än vad jag vågade hoppas på.

Bortskämd

Tänk vad bortskämd man är!! Jag är så van vid alla mina saker som jag har, och hur dumt det än kan låta så saknar jag allt som är i Spanien...alltså av sakerna som vi tog med oss och som så småningom kommer hem till oss här. Tog ju med allt som jag använder och känner mig nästan handikappad här i köket när jag ska laga mat. Saknar min perkulator så jag kan få kaffet som jag tycker om....saknar symaskinen så jag kan börja sy igen.....och en massa annat. Men men....det kommer ju hem snart får vi hoppas.

Att sen kunna dricka kranvattnet....alltså, ni anar inte hur underbart det ÄR. Och att slippa klorlukten när man diskar eller duschar. Alla kläderna vi har här har fått en omgång i tvättmaskinen. För när man kom hit så kändes lukten extra mycket. Blir mycket att tvätta när allt kommer...måste helt enkelt få bort all lukt. Och så snart jag får råd så ska båda tjejerna iväg på spa till Gislaved. Dom ska badas dom också.

Lillan och Mini ja. Dom mår bra. Fast jag har inte koll på vikten då vågen inte är här (också en grej jag saknar) Känner att Mini har gått ner, och det började hon med när hon kom i löp. Båda äter både ofta och mycket men det tar väl tid innan dom går upp igen...tror att Lillan också har gått ner men jag är inte säker. När det gäller Mini så är ju en parning planerad. Men jag vet inte om jag ska para henne nästa gång hon går i löp eller om jag ska vänta till lite senare....någon gång framåt våren. Vill gärna ha med henne på utställningen i Göteborg när det är Scandinavian Winner Show den 4-5 april. Båda tjejerna är ju kvalificerade till att få vara med. Nu när jag är med i Sverak så kan jag ju liksom få vara med. Och sen så är det ju så många katter...1200 är det begränsat till  och jag gissar på att det kommer att vara rätt så fullt.

Har tagit nya bilder på Mini....för Lillan ville i vanlig ordning inte alls vara med.

Flytt till Sverige

Jag har inte bloggat på väldigt länge nu, men det har sina anledningar. Det känns inte så kul att blogga när man mår dåligt. Och dom senaste månaderna har jag mått riktigt dåligt. Nu börjar jag återhämta mig så smått men jag tror att det tar sin tid innan jag kommer i balans igen. Min mage har pajat totalt av all oro, rädsla och stress.

Vi har alltså flyttat tillbaka till Sverige. Vet att det är flera som ler illmarigt av skadeglädje, men det bjuder jag på. Jag har i alla fall provat på att bo utomlands, i detta fallet Spanien. Och jag har med mig många erfarenheter med mig tillbaka, både bra och dåliga. Fast mest dåliga måste jag säga. Givetvis har jag hittat mina guldkorn och det är dom som har hållit mig uppe dom senaste månaderna. en att flytta till Spanien och solen är inte guld och gröna skogar så som många kanske tror. Kriminaliteten är hög, och alla ska försöka lura en på pengar på ett eller annat sätt. Och det är just det som har hänt oss....vi har blivit blåsta på det mesta. Men när man är novis om hur allting fungerar så litar man blint på människor som vill hjälpa...i alla fall har vi gjort det. Men se det ska man inte göra i Spanien.

Det första huset som vi flyttade till var bara tillfälligt boende tills vi hittade något där vi kunde hyra långtid....vilket vi gjorde redan efter 11 dagar. 1 månadshyra var betald men vi fick inte tillbaka något trots den korta vistelsen där. Det nya huset som vi hittade betalade vi 1 månadshyra och 1 månadshyra som deposition...alla tar deposition, sen är det bara olika hur många månader dom tar...allt mellan 1-6 månader. Plus att vi fick betala något som dom sa hette "finders fee". Alltså den som hjälpte oss att hitta huset och hon skulle ha en halv hyra.  Där fick vi betala 1150 euro, det var mycket på en gång. Det fanns ingen ac i huset men ägaren gav löfte om att installera 2 stycken. Vilket han inte gjorde utan krävde att vi skulle installera det. Något som vi inte hade för avsikt att göra. Varför skulle vi göra det, huset var ju inte vårt. Då sa ägaren att om vi inte gjorde det då fick vi flytta...punkt slut. Letade efter nytt boende och hittade huset som vi senare flyttade till men det huset hade vi inte tillgång till förrän 1 november. För att kunna bo kvar tills nästa flytt så köpte vi en ac...begagnad men i mycket bra skick...kostade 160 euro. Och ägaren var nöjd. Trodde vi....

Efter bara 2 veckor i det nya huset började han ringa min mobil. Efter första samtalet ville jag inte svara så han började skicka hotfulla meddelanden. (30-40 samtal och 15-20 meddelanden varje dag)
Han skulle slå skiten ur mig till att han slutade med att han hade vänner utanför huset som följde alla mina steg så jag skulle passa mig noga. Hade nog inte varit så rädd om Benny hade varit hemma men han hade åkt med Lillan till Sverige. För vi hade bestämt oss för att flytta tillbaka då vi helt enkelt inte klarade av att bo där ekonomisk. Mina sista 10 dagar i Spanien höll jag mig inne i huset och det kändes som att jag var i ett fängelse. Jag kunde inte sova, minsta lilla ljud fick mig till att vilja spy. Inte ens på flygplatsen med Mini kände jag mig säker.

Utöver det så blev vi lurade av en tjej som vi blev tipsade om att hon kunde hjälpa oss. Då hon var från England och kunde spanska. Denna tjejen har lurat oss på många tusen....allt skulle betalas jättemycket. Hon hjälpte alltså oss från vårt besök i Spanien redan i maj. Någon gång i slutet av augusti så kom vi på att hon lurade oss. Då var vi mer insatta i allt, men då hade våra pengar redan sinat. Ett exempel är att hon tog 350 euro för att vi skulle få våra nie-nummer, fast i verkligheten kostade inte det mer än 8 euro. Hon skulle fixa papper på vår bil som vi köpte i början av juli. Vi sålde bilen utan papper på den....hon krånglade hela tiden med både att det kostade mer och ja, alla möjliga ursäkter. Och då vi inte hade papper på den så fick vi sälja den för skrattretande 100 euro. Alltså förlorade vi över 30 tusen på den. Denna tjejen lurade oss på MÅNGA tusenlappar. Och som grädde på moset så blev Benny permitterad från sitt jobb och får inte ut några pengar från företaget.

Lägenheten som vi bor i skrev jag kontrakt på redan när jag var här i  september. Jag ville ha något slags skydd ifall det skulle braka helt och hållet, vilket det också gjorde. Hade en hel del smågrejor som porslin och annat i förrådet hos mamma. Det som jag var i behov av var soffgrupp och  lite skåp och liknande. Mia fixade massor med saker av det som behövdes och jag fick det som inflyttningspresent. I stort sett har vi allt som vi behöver nu. Utan det som ska skickas hit från Spanien. Speciellt sängen väntar jag på. Trodde att vi skulle få allt i veckan som kommer men det går inte. Så vi får vänta och hoppas på januari någon gång. Just nu sover jag på en luftmadrass vilket inte är det skönaste. Så i veckan ska jag se om det finns någon säng på second hand i Gislaved som vi kan ha tillfälligt.

Hur som helst. Alla har inte samma otur som vi har haft. Men ska man flytta just till Spanien så bör man vara riktigt påläst om hur allting fungerar, man bör veta att allting kostar. Finns ingen som hjälper en utan att ta betalt...förutom vår vän John. Man kan åka dit på semester (inte ens det är aktuellt för egen del) Om man åker så känner man ju bara till just resmålet man är på....och där brukar allting vara fint, man ser inte all smuts och allt skräp som finns vid vägkanterna. Man vet inte att el och vatten kostar jättemycket...och då kan man inte att dricka kranvattnet utan får köpa vatten på flaska. Vår första elräkning var för 34 dagar och räkningen kom på 3000:- och vattnet nästan 1000:-
Bensinen är dyrare än i Sverige, likaså all mat till djur.

Och här har ni vår lägenhet i Skeppshult. Lite småfix kvar bara. Tack till ALLA som på ett eller annat sätt har hjälpt oss med allting

ps... Det har alltså hänt mycket mer som jag inte skriver om för jag orkar helt enkelt inte. Jag vill helst lägga allting bakom mig. Men det är ju många som undrar och det är anledningen som jag skriver om det.

Välkommen

 

 

 

Hallen från entrén

 

 

 

Hallen från vardagsrummet

 

 

 

Vardagsrummet

 

 

 

Sovrummet med den underbara luftmadrassen

 

 

 

En stor garderob. Här finns tapeter som jag har valt. Det ska tapetseras om i sovrum och i vardagsrum

 

 

 

Toaletten

 

 

 

Tvättstugan

 

 

 

Köket

Försenat flyg

Igår kom jag hem till Spanien igen efter att ha varit i Skeppshult i 1 vecka. Men det var med nöd och näppe som jag kom med flyget. Resfeber hade jag redan i torsdags och var stressad när jag skulle åka på morgonen. Det har jag varit varje gång, mest med rädsla över att jag då inte skulle hitta och hinna. Nu har jag ju rest både med Benny och själv denna sträckan så jag visste ju liksom vart jag skulle. Och jag räknar alltid ut så att jag har god tid på mig mellan tåget och flyget, det är ju bättre att jag väntar på dom än dom på mig. Så från att jag stiger av tåget tills flyget går hade jag över 1 timme på mig. Den timmen spenderade jag i ett tåg.

Alltså, gissa om jag var nervös, irriterad, förbannad. För varje minut som gick så kändes det som att jag inte skulle komma med flyget. Redan innan Malmö började tåget hacka/staka sig fram....dom sa att det var tekniska fel. Alltså, när dom hade stannat och skulle starta igen så gick det bara några sekunder innan tåget stannade med en tvärnit, man fick hålla sig för att inte flyga framåt. Väl framme i Köpenhamn och flygplatsen fick ALLA gå av, dom som skulle vidare fick byta tåg eller ta bussen. Och redan här började mitt springande. Flyget skulle lyfta 11.15, tåget var på perrongen 11.00

Att ens tänka tanken att ta sig uppför rulltrappan gick inte, det var så mycket folk så det gick inte att komma igenom. Istället tog jag rulltrappan som gick uppifrån och ner...där var det bara ett par tre personer. Och det gällde verkligen att springa för att komma upp......för samtidigt åkte jag ju neråt. Upp till perrongen, vidare till svängdörren för att sen springa över till terminalen som ligger på helt andra sidan. Redan här var jag genomsvettig, hade svårt att andas....för jag gav verkligen allt jag hade. Samtidigt så var jag bombsäker på att detta skulle inte gå. Visste ju att gaten stängde klockan 11.00

Väl uppe vid kontrollen kunde jag iallafall checka in min biljett....så nu visste dom att jag var där. Men trodde väl inte det skulle hjälpa. Stod i kön där dom kollar mig och mina saker. Försökte komma fram och förbi dom andra, men det gick inte trots att jag sa när flyget gick och att jag var sen. Man får ju ta av sig jacka, skor, bälte. När jag kom förbi allt tog jag inte på mig något av det utan slet mer eller mindre till mig allt och fortsatte springa. Redan när jag kom förbi taxfree shoppen hörde jag dom ropa på mig, och jag tänkte att kanske skulle jag trots allt kunna komma med. MEN........det är långt från taxfree shoppen till gaten som jag skulle till. När jag var vid gate 19 hörde jag dom ropa

-This is the very last call for passanger Mrs Lotta Wallin...och så vidare. Och jag kunde bara inte springa fortare, det gick alltså inte. Och det var långt mellan gate 19 till 22A dit jag skulle. Men jag sprang på iallafall...kanske...kanske kom jag med. Väl framme vid gaten så tog en tjej min biljett utan att checka in mig och jag fick springa efter henne också. Helt sjukt alltså.

Jag hörde hur motorerna gick på flyget. Att komma till min sittplats var inte möjligt, jag fick ta första lediga stol vilket var på rad 4. Och jag hann alltså inte ens sätta mig innan flyget var på väg ut från gaten. Jag satte mig ner, totalt genomblöt av svett, med andnöd och en sprängande huvudvärk. Innan dom hann lyfta kom en flygvärdinna fram till mig och gav mig vatten och papper så jag kunde torka av mig. Jag trodde alltså att jag var på väg att svimma. Men jag kom med......och jag försenade flyget med 15 minuter. Att dom alls väntade på mig tyckte Benny var en enorm tur.....Så det var en himla tur att jag checkade in online...då visste dom att jag skulle vara där. Så nu sitter jag här med världens skoskav på bägge hälarna och önskar att jag hade samma tur med en hel del andra saker. Hur som helst....stort tack till Vueling som väntade in mig :)

Äntligen hemma

Nu är det 1 vecka sedan vi flyttade.......igen. Och först nu kan jag känna att jag äntligen är hemma, att vi har hamnat rätt. Den sista månaden har varit katastrof i huset som vi bodde i då hyresvärden krävde att vi skulle köpa ac. Där fanns en massa fel som han vägrade rätta till....Tvättmaskin som inte funkade som den ska (kläderna blev inte rena och slets sönder) kylskåp som var sönder. Och så var det ju alldeles för stort för bara oss två, det var ju så att man gick vilse. Det var ju 3 sovrum och vi använde bara ett av det, vårt sovrum. Och gästrummen användes bara när vi hade besök. Jag hade inte den mista lust att fixa och greja med saker inomhus, kändes liksom meningslöst. Speciellt då vi letade efter ett nytt boende. Tidigare sa John och Pirjo att även dom flyttade flera gånger under den första tiden innan dom hittade rätt. Och det är nog så. Man måste känna efter först innan man vet. När vi hade hittat huset vi bor i nu så kändes det som att komma till dödens stad när vi åkte "hem" igen. Det gick bra att bo där i början, men ju längre tiden gick ju mer vantrivdes jag och var ledsen, grät var och varannan dag och längtade till Sverige.

Stället som vi bor på nu heter Cabo Roig. Ni som har varit här och hälsat på och varit med ute med mig och kikat vet nästan på ett ungefär var det ligger. Vi ser La Zenia Boulevard shoppingcentret, tar bara en promenad på 10-15 minuter att ta sig dit. Vi har nära till allt. Här finns en massa restauranger och barer. Jag kan GÅ ner till havet :) Gick ner till Consum och handlade igår, tog bara 10 minuter att gå dit. Och då gick jag igenom en park. Hade tagit längre tid med bil då det är enkelriktat och en massa rondeller. Man hör att det finns liv här, inte alls så dött som i Campoverde. Men ändå så bor vi så pass att det är lugnt och tyst på natten. Här finns inga hundar som skäller hela tiden. Och inte vaknar jag av att det är katter som skriker på grund av slagsmål. Alltså, hundar finns, men här håller dom sina hundar inomhus nattetid.

Huset då? Som dom flesta hus här i Spanien så är det byggt på höjden för att flera hus ska få plats. Vårt hus har 3 våningar. Längst ner så har vi kök, matsal och vardagsrum. Allt i ett. Allt går också i "mina" färger så jag gillar det extra mycket. Här har jag också datorn där jag sitter. Här är mysigt med fina möbler och med mycket förvarning till våra saker. Här finns också en mindre toalett. Trappen upp är i marmor.

Lillan sitter i fönstret och kikar ut

Köksdelen

Matsalsdelen, till höger tv-rummet

Lillan hoppar upp i det andra fönstret som är vid datorn

tv-rummet

Lilla toan nerepå

På andra våningen har vi 2 sovrum. Det är vårt sovrum och ett gästrum. Vårt sovrum är så pass stort så att vi fick plats med våra sängar. Dock fick vi hissa upp dom via balkongen så vi inte fick dom uppför trappen....vi har ju kingsize på våra sängar.. Och där finns alltså en balkong där man kan sitta om man vill. 2 stora garderober där ALLT vårt har fått plats + lite till. Gästrummet är rätt så stort det också med en stor säng (man får plats 2 i den) och även här en stor garderob. Och så den stora toan med badkar/dusch och massor med utrymme att kunna svänga sig runt i.

Vårt sovrum med balkongen

Hos grannen ser man detta från balkongen

Gästrummet

Mini ska vara med hon också

Stora toan uppepå

3:dje våningen är bara en takterrass, det som dom kallar för solarium här. Och här kan jag ligga och sola om jag vill för det finns inga takbjälkar som är i vägen och gör ränder. Här uppe finns faktiskt även ett mindre förråd. Vilket vi har fyllt med porslin och annat som vi inte behöver och som tillhör huset.

Benny håller på att fixa med parabolen uppe på takterrassen

Nice....Nära till havet :)

Vår trädgård med framsidan och en bild utanför på gatan. Så skönt att här även finns tillgång till utemöbler....överallt

Utegrillen kommer snart att invigas

Lugna gatan....Ändå nära till centrum

Den som undrar hur det går med katterna med tanke på dessa flyttar som vi har gjort. Inga problem kan jag meddela. För det är ju så att så länge jag är runt dom så bryr dom sig inte. Dom har redan andra dagen här hittat sina favoritplatser. Någon rastgård har jag inte gjort åt dom. Och jag vet ännu inte om det kommer att bli någon. Båda är ju så extremt nyfikna av sig och båda är rymningsbenägna. Så ska jag bygga något måste jag kunna lita på att dom inte sticker. För tillfället finns inga planer, främst för att det inte finns pengar till material. Men dom har 3 fönster som är nätade som dom sitter vid. Och trots tillgång till det är dom inte där hela tiden.

Den som känner för en fika kan börja planera nu. Kommer till Sverige och Skeppshult den 14:de och stannar i 1 vecka. Kommer troligtvis inte ha någon bil då, har inte frågat bror min än.

Farväl mina små blommor!

Hej,

Detta är tänkt att bli det sista inlägget från mig som gästbloggare här hos kära Lotta. Kattungarna försvinner nu undan för undan och då är mitt uppdrag som fodervärd till ända. Jag vill tacka dig Lotta för det fantastiska stöd du gett mig genom hela denna resa. Du är guld värd och en mycket pedagogisk och kunnig mentor.

Lycka till alla som köpt kattungar ur Blomsterkullen. Jag hoppas att ni ska tycka om era katter lika mycket som jag gjort. Ni är alltid välkomna att höra av er, jag blir jätteglad för bilder och meddelanden.

Allt gott!
Christin

Akelja och Malve (Malte)

Akleja, Malve (Malte) och Iris

Ser ni vem som är vem nu?

Från vänster: Linné (Chili), längst bak Scilla (Molly) och framför Akleja, Lupin, Iris, Näva och Malve (Malte).

Och så några individuella bilder. Om ni vill spara bilder från deras egna sidor så passa på innan nästa helg, då sidorna kommer att avpubliceras. Först ut blir Scilla som ska heta MOLLY och dagen till ära var på ett riktigt jakthumör och bara kraxade efter leksaken. Hon är som sagt glad för att jaga och leka men kommer ibland och kelar och spinner hos en i soffan.

Sedan har vi Iris som var lite trötter. Hon är en busig och modig tjej som gärna kelar. Hon njuter med hela kroppen av att bli klappad.

Här kommer Näva som är trygg, stabil och ibland ligger för sig själv utan att vara osocial - hon bara trivs i sitt eget sällskap. Hon blir gärna klappad och kelad.

Näst ut är Akleja. Hon är social och orädd men inte så glad för klapp - av människor. Med Olivia och Atlas gosar hon gärna. De brukar buffa på varandra med huvudena och hon ligger gärna i en hög med sina syskon. Jag har inte hört henne spinna, det kanske kommer men mamma Olivia spinner sällan eller väldigt tyst så det är inte säkert att Akleja gör det. 

Sedan kommer lilla Malve som ska heta MALTE och han är kullens minsting. Han söker kontakt med människor och även mycket med Atlas. Han ligger ofta hos honom och det blir nog jättebra att han får en storebror i sitt kommande hem. 

Här har vi Lupin. Det är den brunaste av de mönstrade tjejerna. Hon är en riktig gosnos som gärna lägger sig nära och spinner. Modig är hon med, alltid först ut hos veterinären.

Och detta är Linné eller CHILI som han kallas. Vår lilla chockladpralin, föddes som minstingen på 79 gram men har tagit igen det med råge. Han är social, kelig och framåt.

I bakgrunden är det Akleja

Tillsammans med Lupin.

Hejs svejs allihopa!