Hos Michaela

Igår blev det en liten sväng hem till Michaela. Benny har jouren och skulle jobba så jag passade på att komma hemifrån en liten stund. Dom hade vårstädning i trädgården och gissa om det kliade i mina fingrar. Jag tycker ju att det är kul att greja ute oavsett vad det råkar bli. Och jag provade faktisk på att rensa lite ogräs som fanns på deras framsida. Men det tog bara  5 minuter sedan var jag totalt slut. Jag kände direkt att jag ville in och lägga mig en stund. Vilket jag också gjorde. Låg där i soffan nästan 1 timme. Det gick väl bra, men inget är som hemma. Så jag skulle ringa Benny och be honom köra hem mig. Men det behövdes inte, Michaela körde hem mig. Och sen låg jag i soffan varvat med sängen resten av dagen. Jag förstår inte varför jag blir så jättevarm och svettig just på huvudet och halsen. Är illröd. Får bara hoppas att det blir som dom har sagt, att det tar upp till 2 veckor innan allting börjar bli normalt. Just nu har jag 3 fläktar som jag använder mig av. En här i köket. En minifläkt på nattduksbordet och en lite större i sovrummet. Dom fläktarna är igång mer eller mindre hela dagen, beror på av jag befinner mig.

Jag vet att det är många som följer mig på bloggen. Den började bli konstig redan för 1 år sedan. Jag plockade bort den första räknaren och trodde väl att det skulle hjälpa. Men alltså det gjorde den inte. Och jag vill inte hålla på att försöka rätta till bloggen på något annat sätt. Risken är stor att hela min blogg försvinner då. Det är svårt.....eller går inte alls att lägga kommentaren. Räknaren som är nu hänger inte alls med som den ska den heller. Så det får bli som det är.

Jag hade för avsikt att fota lite mer än jag gjorde. Men jag orkade alltså inte det heller. Fotade lite vid frukostbordet och lite utanför. Emil jobbar för fullt. Jag har sett min första maskros för iår, några fjärilar flög förbi. Det finns massor av myror, gråsuggor. Faktiskt till och med getingar och humlor såg jag. Allt det just igår. Och så tråkigt att inte orka springa efter och ta bilder när dom sätter sig någonstans. Har för avsikt att fota här utanför mig. Men givevis snöade det lite inatt. Hoppas bara att solen värmer på och får väck allt.

Barnbarnet Ebba på gott humör

Barnbarnet Cassandra var på bushumör

Lite blommor utanför

Emil jobbar på

Äntligen helg

Ni ska bara veta hur skönt det är att det äntligen är helg. Och helt  sanslöst underbart att få ha kommit hem från sjukhuset. Veckan som har varit har varit riktigt lång. Och dessutom var jag isolerad i 17 timmar. Med eget rum och typ egen personal. Eget rum var helt ok men att bara få vara där var mindre roligt. Detta på grund av att jag frågade ifall dom gör corone-test. Vilket dom inte gör, men hon skulle ringa till läkaren. Jag han inte ens gå därifrån innan hon sa till mig att jag inte fick gå någonstans.

Hur som helst, provet togs iallafall med en gång och jag blev som sagt isolerat. Isoleringen skulle vara bara till kl.16.00 Men eftersom dom inte var  klara innan dom gick hem fick jag vänta ända tills klockan 7 morgonen efter. Gissa om det var drygt. Jag höll på att gå i taket flera gånger. Hur som helst fick jag till slut ett svar och kan med glädje meddela att jag inte har corona. Och det är ju skönt med tanke på all annan skit jag har. Eftersom dom tog provet visade det sig att jag även har förkylningsinfektion så jag har fått penicillin mot det.

Annars har det ju  inte hänt så mycket, och kommer heller inte att göra. Jag ska gå här hemma och skrota som vanligt. Men å andra sidan orkar jag inte göra så mycket. Håller mig ifrån folk för att minska risken att få någon infektion. Vad som händer framöver vet jag inte, vet bara att jag ska på återbesök om 4 veckor.

Tyvärr är det så mina kära vänner att jag har inget roligt att blogga om. Det mesta handlar om min cancer och vad som sker runt om det. Men det är ju detsom mitt liv handlar om just nu så ni får stå ut. Jag ska ta tag i mig själv idag och ta mig ut runt i trädgården, det verkar bli fint idag också. Så ska jag fota lite av alla fina blommor som redan har kommit upp.

Tog denna bilden precis som är i min rabatt utanför köksfönstret.

 Lite kyligt ute just nu -4g men det blir säkert bättre under dagen.

Lite av varje

Idag är det den 15:de mars vilket innebär att Oliver, min brorson fyller 26 år. Och så ska vi ju inte glömma att Elwin fyller år också, Olivers son. Han fyller idag 7 år.

Och givetvis är det söndag. För mig den tråkigaste dagen i veckan. Jag vet inte varför det  är så men så har det alltid varit. I vanlig ordning är jag uppe tidigt, idag kl.05.00 Benny ligger fortfarande och sover, klockan är 9.00 och jag kan känna mig lite avis att jag inte kan sova själv. Men så är det ju och har väl alltid varit. Jag är alltid uppe vid 5-tiden. Ytterst sällan, kanske 1-2 gånger i månaden att jag sover till 7.00 Brukar iallafall försöka somna om och ligger med andra ord kvar. Men det funkar aldrig.

Mina dagar flyter ju på precis som innan jag fick veta att jag har cancer. Så jag borde ju inte känna så här. Att varje dag är en pina där jag inte har något att göra. Dammsuga och plocka undan tvätt.....det är väl i stort sätt det enda jag göra. Skillnaden är att jag kan inte sätta mig i bilen och åka iväg någonstans. Fast igår fick jag faktiskt köra till Smålandsstenar när vi skulle handla. Benny tyckte väl  synd om mig, men framför allt ville han väl ha mig till att sluta tjata om det. Och jag tycker synd om honom, det jag pratar om mest är ju den här cancern som jag har. Och nu pratar jag ju om strålningen eftersom det är lite nervöst för mig.

Imorgon ska jag åka till Jönköping och få min första strålning. Och jag ska vara där hela veckan från måndag till fredag och få strålning varje dag. Sen får jag åka hem på fredagen och vara hemma under helgen för att måndagen därpå åka till Jönköping igen och återigen få strålning i 5 dagar. Meningen var att jag skulle bo på patienthotell men det gjorde mig skitstressad. Det tar minst 20 minuter att ta sig till sjukhuset. Så jag ringde till dom i fredags och frågade om jag inte kunde få bo på avdelningen istället. Patienthotellet skulle ju vara gratis för mig men jag betalar hellre 120:-/dagen och då vet jag att jag har hjälp till hands dygnet runt. Enligt läkaren skulle det ta 3-4 dagar innan jag blev riktigt dålig av strålningen med illamående och kräkningar. Och det hade varit skitjobbigt att befinna sig på hotellet då och inte ha hjälp till hands. Jag tror ni förstår vad jag menar. Sköterskan som jag pratade med var förvånad att jag inte ringde om det samma dag. Hon sa att av 10 personer som blir erbjudna hotellet är det 8 personer som vill vara på sjukhuset istället. Så jag slipper ha ångest över att jag kanske är löjlig. Hur som helst så kändes det kanon, blev så glad för det så det kom några tårar.

Födelsedagsbarnen. Grattis Oliver och Elwin. Älskar er!!

Bästa dagen!!

Idag har det varit den bästa dagen på väldigt väldigt länge. Så pass positiv så jag var tvungen att släppa ett  par tårar, Benny likaså.

Idag har jag alltså varit i Jönköping igen och denna dagen var inplanerad. Det hela började med ett läkarbesök där läkaren förklarade allt som har med strålning och cancer att göra. Redan från första början när jag fick veta att jag hade cancer pratades det  om att jag skulle strålas. För att sen få veta att det inte blev något med det. Men efter att dom hade sett att jag reagerade så pass bra på själva cellgiftsbehandlingen tyckte dom att strålning bara var positivt i detta läget.

Jag ska strålas 10 gånger på 2 olika ställen. Det ena är i huvudet och det andra typ mellangärdet. Det kommer att bli 5 dagar i rad , hem över helgen i 2 dagar och sen 5 dagar igen. Under tiden kommer jag att på patienthotellet eftersom det tar alldeles för lång tid att åka fram och tillbaka och dyrt blir det då isåfall Benny måste ta ledigt och så bensinkostnad på det. Med strålningen är det meningen att metastaserna (dottertumörer) ska försvinna i huvudet och även den stora. Dock kommer det tillbaka eftersom det fortfarande är så att det inte går att bota denna cancern. MEN, om allting funkar som dom tror sig ska göra så kommer jag inte ha det på ett tag och när det väl kommer tillbaka så skulle det bli en ny tur med cellgiftbehandling och strålning. Det negativa var att jag kommer att tappa mycket av mitt minne. Inte sånt som jag då redan vet utan jag kommer att få det svårt med att komma ihåg hur nya saker funkar.......och så vidare. Och så kommer jag att få fler kala fläckar på huvudet eftersom jag kommer att tappa mer hår. Enligt dom kommer jag att tappa ögonbrynen och fransarna också. Det kommer att kännas som vanligt dom första 4-5 dagarna men sedan kommer biverkningarna med att jag kommer att må dåligt och spy, vara kanontrött och nåt mer som jag inte kommer ihåg. När det gäller maten kommer det bli problem att få ner den så det mesta kommer att behöva mosas och så äta försiktigt. Men allt skulle återgå till det "normala" ett par veckor efter strålningens avslut. Allt detta negativa tar jag, bara  jag blir bättre.

Efter läkarbesöket blev det röntgen och några tatuerade fläckar så dom vet vart dom ska vara. Gjorde även en mask till ansiktet.
Hur som helst, jag är nöjd med dagen och jag blev faktiskt piggare av att få lite positiv info. Känns som sagt bara bra. Om man bortser från att jag nu istället är nervös ifall jag kommer att hitta allt på måndag. Annars får jag väl dra med mig någon som vet.

Lite bättre nu

Det är ju knappt så jag vågar skriva om det. Men jag skriver ju om allt annat så givetvis ska ni få veta att just nu mår jag lite bättre. Förhoppningsvis går det framåt nu.
Jag ringde till Jönköping i tisdags. Mådde så pass dåligt alltså. Fick tid dagen efter så igår var jag där. Först i vanlig ordning fick jag lämna blodprov. Har blivit stucken så många gånger nu och har tappat räkningen för längesedan. Därefter en ny röntgen som dom ville ha inför läkarbesöket. Väl inne hos läkaren blev det mycket sagt och jag är tacksam att Benny ville vara  med för jag glömmer ju massor.

Röntgen för några veckor sedan visade ju att jag hade metastas på skelettet också. Nu fick jag veta att den sitter på min högra sida strax utanför bröstområdet och nedanför armhålan. Med andra ord där jag hade ont och fortfarande har. Metastasen i vänster lunga vet jag nu också är 2cm stor. Jag ska fortsätta ta spruta varje dag mot blodproppen vilket också hjälper till att förhindra att det kommer nya. Jag har som sagt var inte det minsta ont av att ta sprutan, det tråkiga är ju bara dessa blåmärken. Som egentligen heller inte spelar någon som helst roll för det är bara jag själv som ser dom. Fick även recept på 5 nya tabletter som jag ska ta. Så sammanlagt är det nu 16 varje morgon. Gissa hur min mage mår av alla dom?!?

Vi pratade även om strålning, för och nackdelar. Och det är typ 50/50. Dom ska stråla på 2 ställen, i huvudet och lungan där den stora tumören finns. Fördelen är  ju givetvis förhoppningar om att jag ska bli bättre. Nackdelen är att jag kanske kommer att tappat minnet mer än jag redan gör. Och strålningen i lungan kan medföra att jag har svårare att äta eftersom maten kan hamna fel. Tankarna om det går fram och tillbaka. Men jag har bestämt mig att jag kommer att göra det. Jag känner att jag inte har så mycket att förlora på det. Måste prata med min lillebror Nenad som också har strålats. Det är bra att få prata lite om det med någon som har gjort det. Men även att jag nu har bestämt mig för att göra det finns ju tankarna givetvis kvar. Så nästa vecka på onsdag ska  jag till Jönköping igen. Jag vet inte så mycket mer, får väl mer information när jag väl är där. Vet bara att det är förberedelser inför strålning och prata med läkaren. Sen är tiden för början av strålningen den 16 mars. Vilket innebär att jag är där även den 18 mars när jag fyller år.  Håll tummarna för att det ska gå bra.

Dom nya tabletterna som jag fick  igår gjorde att jag fick lite mer sömn än vad jag är van vid sista tiden. Och det kändes skönt att iallafall kunna sova 3 timmar i sträck. (nya sömntabletter) Känner också att jag inte har lika ont som jag har i vanliga fall så den nya smärtmedicinen hjälper antar jag. Enligt läkaren ska gifterna från behandlingen vara ur kroppen nu och jag borde må bättre. Vilket jag alltså inte gör. Men så ska jag ju vara tvärtemot. Jag skulle ju må så dåligt att jag spydde och gick ner i vikt. Stämmer inte alls på mig. Har aptit för 3 och går upp i vikt hela tiden. Svullnaden i kroppen har fortfarande inte gått ner trots att jag har börjat minska på kortisonet. Förhoppningsvis kommer det att vända snart.

Hur som helst, jag ger inte upp. Inte en chans. Även dom dagarna som känns som att allting håller på att ta slut känner jag att det bara är jag själv som kan få allting att gå framåt. Även att jag inte orkar så mycket nu och för det mesta ligger i sängen eller soffan och sover.

Tråkad

Vad ska man hitta på?? Dagarna sniglar sig fram, den ena värre än den andra. Finns ingenting jag kan hitta på här hemma heller, även om det skulle vara något. Jag orkar helt enkelt inte. I vanliga fall brukar jag greja med pannan ifall den läcker. Igår fick Benny ta hand om det medan jag bara stod och tittade på och tyckte allting var jättejobbigt. Jag ville så gärna göra något men det räckte att  jag tittade på så blev jag totalt slut och jag svettades kopiöst. Det här med att svettas. Alltså, det är bara huvudet och halsen, speciellt i nacken. Och i stort sett hela tiden.

Allt sedan jag fick blodproppen  har jag mått lite sämre. Att behöva ta spruta varje dag för det är ingen hit. Gör inte ont eller så men jag måste passa tiden och hela magen är blå efter alla stick. Igår fick jag till och med ta mig till läkarstationen eftersom jag hade ett stick sedan några dagar som inte ville ge med sig, det bara blödde hela tiden. Men nu är det fixat. Och jag har inget annat  att göra än att fortsätta som läkarna säger.Håller även på att trappa ner på kortisonet som dom vill. Innan jag började var det 12 om dagen. Har kört 1 vecka med 5-5 och denna veckan är påbörjad med 5-4. Meningen är att jag bara ska ta 3-3 (3 morgon-3 kväll) Vi får väl se hur det går. Jag har redan haft flera yrsel attacker vilka är meningen ska minska allt eftersom. Och förhoppningsvis så går svullnaden i kroppen ner också, speciellt ansiktet och magen.

Snart så fyller jag år. Jag brukar inte önska mig något, men det kommer alltid en blomma eller 2. Men just iår önskar jag mig något. Det kan inte hjälpa mig eftersom min cancer inte går att bota. Men det finns många många som kan få hjälp. Så jag har öppnat en sida vilket typ är min födelsedagsinsamling. Dom pengarna som kommer  in där allt till cancerfonden. Jag har satt 2000:- som riktmärke men vore självklart jätteglad om det kom in mer. Fram till idag har det skänkts 1500:- vilket jag tycker är  kanon. Har du FB kan du klicka här så kommer du till sidan. Minsta lilla krona hjälper
https://www.facebook.com/donate/2526131680967369/

Jag önskar så in i norden att  jag mådde bra. Iallafall att jag kunde må som för cirka 4 veckor sedan. Som det är nu kan jag knappt ta mig fram från toan till sängkammaren. Det går väldigt långsamt. Allt som oftast behöver jag hjälp för att ta mig upp ur soffan. Jag ligger i sängen i stort sett hela dagen. Varför jag gör det? Jo, det känns bättre för mig då. Soffan är också bra att ligga i men sängen känns bättre. Sömnen på nätterna är katastrof. Jag är  uppe typ varannan timme, ibland varje. Och detta trots att jag tar så pass många sömntabletter. Dom hjälper mig helt enkelt inte. Värk, svårt att andas och en massa tankar fördärvar allt för  mig. Igår hade jag besök av en väninna vilket kändes kanon. Men jag orkade bara 1 timme sen var jag totalt slut. Tur att hon förstod mig och skiten jag dras med.