Ja, nu var det några dagar sedan som jag bloggade. Har inte riktigt haft lusten till det. Dessutom så har jag haft lite att göra. När det gäller dagens rubrik så har det att göra med min bula på sidan av tummen. Var ju hos läkaren för det igen för ett par veckor sedan men hon ville inte ta tag i det igen utan skickade remiss till ortopeden i Värnamo. I tisdags på eftermiddagen ringde dom för att dom hade fått återbud och frågade då om jag kunde komma in morgonen därpå. Och vad skulle jag säga...så klart det gick bra för nu gjorde det ju riktigt ont av och till förutom att det kliade.
Onsdag morgon bar det då iväg. Benny följde med ifall att dom skulle ta bort det samma dag och ifall att jag skulle få lugnande. Kan ju säga att något lugnande blev det inte tal om. Och den som befann sig på andra sidan av sjukhuset kunde med all säkerhet höra mig skrika. Helt sanslöst alltså. Det var inte ens tal om bedövning runt om...inte i det läget. Ni som har katter vet vad jag skriver om när det gäller sprutan som katterna chipsmärks med tidigare. Denna sprutan var lite grövre, med andra ord panik för mig som har sprutfobi. Men trots allt så gick jag med på att läkaren skulle sticka hål och dra ut skiten. NOT. Det räckte med att han kom intill bulan så gjorde det ont, och jag protesterade och drog väck handen. Läkaren menade då på att han hade ju knappt rört mig. Skitsnack säger jag då, för det gjorde ont och det blödde.
Jag satt där och skulle INTE ta bort bulan, inte utan bedövning. Och visst skulle han ge mig bedövning. Men det blev då 4-5 stick runtom där han sedan skulle sätta den stora sprutan...funkade med andra ord inte heller. Ögonen var uppspärrade på mig och jag var livrädd. Så då skulle jag få på salva som bedövar, men det skulle ta 1 timme innan den gjorde nytta. Ok.... Jag var ute och hämtade Benny för jag behövde verkligen stöd. Benny gillar inte sånt här så han satt lite blek där i stolen. Och ni ska inte tro att dom väntade 1 timme, det tog inte ens 5 minuter för han började så snart jag var tillbaka inne med Benny.
Och det gjorde så fruktansvärt ont alltså. Jag trodde jag skulle dö på fläcken. Jag skrev som jag vet inte vad, kramade Bennys hand och tårarna kom. Jag har aldrig någonsn skrikit så av smärta hos en läkare tidigare. Till slut var han igenom och sög ut vätskan och sedan så skulle han spruta in kortison. Jag skriker fortfarande som en gris för det gjorde så ont. När han sprutade in kortisonet så sprängde han allt och det kom ut kortison ut hålet. Sen var det klart. Nu mådde jag inte alls så bra, jag var illamående och kände att jag behövde spy så jag fick snabbt en hink som var på golvet vid Benny. Plåster på och sedan hem.
Nu har det gått några dagar. Givetvis gör det inte så ont nu. Det har blivit mycket bättre och bulan med kortison i nu börjar försvinna. Lite blått är det för med den sprutan så blev det väl blåmärke :( Jag hoppas verkligen att inte bulan kommer tillbaka för det finns en risk till att den gör det. Men jag kommer ALDRIG NÅGONSIN att göra om det här. ALDRIG!!!!!!
Dessutom så var det meningen att jag skulle till sjukhuset på torsdag igen. Hade fått tiden för att kolla min mage. Har fortfarande ont av och till och skulle behöva åka, men nä. Jag ringde och avbeställde tiden. Tog ju bara 9 månader för dom att skicka en tid till mig så då tycker jag att det kan kvitta. Och ja, jag är rädd. Det sa jag också när hon frågade om jag ville ha en ny tid och varför jag avbeställde. För någon ny tid ville jag inte ha. Så kan ni tänka er. Igår fick jag ett brev där det stod att överläkaren på kirurgavdelningen skulle ringa till mig. Undrar just vad han vill!!! För ska dom stoppa upp en slang där bak på mig så SKA jag ha lugnande annars vägrar jag göra det. Och jag vet att dom inte ger lugnande inför ett sådant ingrepp då dom inte får rätt resultat då. Dessutom så är jag även rädd för vad resultatet blir för jag har ju så klart ingen lust att operera bort en bit av min tjocktarm, inte ens en millimeter. För då måste jag sövas och det vill jag inte heller. Herrejisses.....jag är ju livrädd för allting nu :(
