Jaaaa, vad får man inte gå igenom? Dom sista 5 dagarna har jag varit i upplösningstillstånd. Har inte gjort annat än gått och väntat på svaret från bronoskopin.Och imorse kunde jag läsa på 1177 att svaret hade kommit. Ni ska inte tro att jag fattade något av det som stod. Typ 1 rad och en massa siffror. Så jag ringde upp dom och frågade vad det betydde. Svaret jag fick var att det inte var något av dom 3 proverna som dom tog som var elakartat. Bara det gjorde mig skitglad. Och här trodde jag att det inte var mer för henne att berätta. Men hon fortsatte. Hon hade lyssnat på vad läkaren hade diktat och hon sa detta till mig.
Nu trodde dom inte att det var cancer alls!!!! Men.....Dom visste inte vad det kunde vara. Jag var en patient för sig, vilket jag har hört tidigare då läkarna även försöker luska ut min yrsel. Ska återigen till röntgen i Värnamo i början av nästa månad, då ska dom röntga öronen. Hur som helst. Läkarna skulle ta upp mitt fall nästa tisdag när det var stormöte. Hon jag pratade med sa att mötet var sent så dom skulle nog inte höra av sig förrän på onsdagen. Återigen en väntan. Men denna gången inte lika jobbig. Bara svaret på att det inte är något elakartat gjorde min dag. Sen återstår det att se vad det är och vad som ska göras.
Jag har varit väldigt off sedan jag fick veta detta för 8 veckor sedan. Dom sista dagarna har jag som sagt varit i upplösningstillstånd. Vilket har resulterat i att jag har stressätit mer eller mindre hela dagarna. Förutom det så har jag legat med täcket över huvudet och bara sovit. Eller ja, mest försökt sova. Får se nu ifall det blir lite bättre.Hur som helst, nu vet ni, till 99% har jag ingen cancer. Iallafall inget elakartat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan du lämna dina tassavtryck