Tawalli's: Mår bra!

Jodå, så är det. Nu är det ju snart 8 månader sedan som jag opererade min axel. Och som dom flesta av er vet har jag varit nere i helvetet och vänt flera gånger sedan dess. Operationen gick ju inte så bra som vi alla trodde och efter ännu en operation så såg dom att dom 3 musklerna som dom hade sytt fast hade lossnat igen. Och läkaren sa att han gör en ny operation men att jag först måste bli rökfri. Funkar inte så bra kan jag tala om. Var rökfri i januari men efter det började jag röka ännu mer än vad jag gjorde tidigare. Så jag har fortfarande begränsad rörelse med min vänstra arm, men det får väl gå. Nu vill jag ju inte ens operera mig igen utan tycker väl att det fungerar någorlunda bra. Men det är inte orsaken till att jag mår så bra.

Efter operationen började jag ju få en massa symptom som jag inte har haft tidigare. Jag började bli yr i huvudet ett par gånger om dagen. Något som förvärrades för varje dag/månad som gick. Där det dessutom blev så illa så att när det kom ett anfall så var jag tvungen att ha tyst omkring mig och hålla för huvudet varje gång. Minnet började svika mig, jag kom inte ihåg saker vare sig från förr eller typ 1 timme tillbaka. Och om jag fick ett anfall om jag höll på att prata om något så kom jag aldrig ihåg vad jag pratade om. Skitjobbigt. Jag sprang hos läkaren hur ofta som helst. Det blev magnetröntgen av huvudet, massa prover för att kolla ifall jag hade någon infektion i kroppen, och ja, jag vet inte allt. Men allt jag fick i svar var att allt var ok. Utöver denna yrsel så började jag få en fläck på ryggen som kliade något så kopiöst så jag höll på att bli tokig. Inga salvor hjälpte och det gjorde ont. Och denna klådan gick så småningom till huvudet också, kliade mig så jag fick sår. Varje dag var skitjobbig, jag orkade absolut inte göra något.

För 2 veckor sedan körde jag min mamma till läkaren. Det var en jobbig resa eftersom jag då under 2 veckor bara hade blivit sämre och sämre. Tänk er själva. Jag pratar med Benny och rätt som det är börjar jag prata kroatiska med honom. Pratar osammanhängande om allt och med alla. Oftast visste jag inte ens vad jag pratade om. När jag var inne med mamma så satt jag typ med huvudet i händerna hela tiden. När läkaren var klar med mamma tog han hand o m mig. Ja, alltså, inga undersökningar, han försökte bara prata med mig, jag fixade knappt det. Och där på plats bestämde han sig för att ge mig en kortisonkur på 3 veckor. Han kollade lite i sin dator först. Förutom dessa kortisontabletterna fick jag även tabletter mot yrsel också. Vilket jag inte kan förstå att jag inte fick tidigare.
Redan dagen efter att jag hade tagit första dagens dos av kortisontabletterna har jag känns mig bättre. Och det har bara blivit bättre för varje dag som har gått. Jag har alltså ingen yrsel eller något annat sådant för tillfället och har nu inte haft det i 2 veckor. Klådan på ryggen och i huvudet hade utvecklats till eksem till följd av allt detta. Även det har försvunnit tack vare kortisonet. Diagnosen för min yrsel är/var vestibularisneurit vilket innebär att jag hade fått ett virus på balansnerven. Blir lite fundersam och ja, lite sur för att man inte har kunnat komma fram till det tidigare. Men skit samma. Jag mår ju bra nu och har 1 vecka kvar att ta av kortisonet.

Men det är inte bara fördelar med detta kortisonet. Eftersom jag ju inte tål tabletter så bra så är magen i kaos av och till. Läkaren berättade också, i och med att jag bantar, att kortisonet kommer att öka min aptit, att jag typ kommer att vara hungrig hela tiden. Och så är det. Ända sedan början av behandlingen har jag ätit mer än tidigare. Vaknar mitt i natten och är så hungrig så jag bara måste äta något. Vilket då alltid resulterar i musli och yoggi. Och jag lovar, jag hade kunnat äta tills jag spyr. Så denna veckan har jag lagt ner bantningen och kommer även att göra det den kommande veckan. Gillar inte när jag loggar på VK att se att jag överskrider intaget varje dag. Har på dessa 2 veckor gått upp men bara med 1kg och det tar jag igen snabbt när jag börjar igen. Ska alltså bara göra slut på kortisonet.

I och med att jag mår så mycket bättre har jag orkat att ta tag i saker här hemma. Både inomhus och ute i trädgården. Och det känns helt underbart att få göra något igen. Alla ni som känner mig riktigt bra vet att jag har svårt att bara sitta still och rulla tummarna. Jag håller inte på hela dagarna för det orkar jag inte på grund av värken. Men 3-4 timmar om dagen är jag väldigt aktiv. Att gå in i växthuset och riktigt se hur allt växt bara under en dag är skitkul. Jag är inne i andra omgången med att ha planterat isbergssallad och även salladslök. Mina tomatplantor har tagit sig bra. Vindruvorna är helt galet många iår. Och allting annat trivs bra också. Känns lite överdrivet med just tomatplantor. Planterade ju från frön där jag tyckte att det inte alls tog sig. Så slängde den jorden i växthuset och vips kom där upp massor. Har plockat upp dom häromdagen och planterat i hinkar. Får väl se om där blir något. Att jag plockade ut dom från växthuset beror på att dom växte mellan löken lite här och var.

Lite bilder blir det idag.

Min altan som jag älskar. Tomatplantor och blommor trivs här och växer bra