Det har varit en otrolig seg helg för min del. Har alltid tyckt att söndagarna är långa och tråkiga och idag var det ta mig sjutton dubbelt upp. Lång dag trots att jag var iväg till Gislaved. Först in och handla lite färskvaror på Willys när jag ändå var där. Sen ner till bowlinghallen och försöka spela lite. Gick åt skogen efter bara cirka 10 kast, fick superont i högerarmen och tappade klotet som till slut blev astungt. Väl hemma var jag inne hos mamma så hon fick massera/smörja in axeln. Detsamma igår. Var även den en lång och tråkig dag. Försöker sysselsätta mig och igår blev det matlagning. Igen
Lagar ju inte bara mat för mig själv och fryser in utan hjälper även min kusin med att gå ner i vikt. Min hjälp består i att räkna kalorier och laga maten som hon då får äta. Är så glad att maten uppskattas vilket ger mig energi till att fortsätta. När det gäller mig själv och bantningen går det inte så bra just nu. Känner att jag stressäter, vet om det, men kan ändå inte sluta att stoppa i mig. Inte bara mat utan även godis. Och vet ni vad? Går jag upp i vikt, ja då gör jag det. Jag kan alltid ta tag i det vid ett senare tillfälle. Just nu är inte det tillfället.
Jag tänker väldigt mycket på cancer just nu. Jag vill inte. Men tankarna vägrar släppa greppet om mig. Visst!!! Självklart är jag ledsen. Men jag tänker väldigt mycket positiva tankar om just detta. Jag ska klara det. Har varit med om så mycket annan skit som jag har överlevt och tänker då inte låta cancern ta mig. Jag planerar massor, både inför julen och nästa sommar. Har massor som jag vill göra ute. Och faktiskt även inne eftersom jag börjar tröttna på tapeterna som är nu.
Välkommen till min blogg.
söndag 29 september 2019
fredag 27 september 2019
Cancer
Jävla förbannade skitcancer!!
I tisdags var jag återigen i Jönköping. Denna dagen gällde det bronkoskopi och man skulle ta biopsi på tumören som jag har. Förra fredagen var jag där och gjorde PET-CT vilket innebär att jag fick en vätska som innehåller något typ av socker och radioaktivt ämne. Dom förkortar det som FDG och beskriver så här:
"FDG tas upp av alla organ på samma sätt som vanlig glukos, vilket kroppen använder som energikälla. Cancerceller och inflammatoriska celler behöver mycket mer glukos än friska celler. Därför tas en större mängd FDG upp i de cellerna"
Tillbaka till tisdagens undersökning. Vilken tog cirka 9 timmar med alla förberedelser och eftervård. Innan jag fick åka hem fick jag prata med en läkare. Provsvaren på biopsin kommer om cirka 2 veckor. Det enda som jag fick slutsvar på var att man inte kunde operera bort den. Och att det inte var en infektion. Vilket jag hoppades på in i det sista. Han gav mig också svaret på PET-CT:n. Och det var inget roligt svar alls. Jag har även flera mindre förändringar i höger lunga. Dock var dom så små så dom inte kunde ta prov på dom, den största i höger lunga var 8mm. Och det är i stort sett vad jag vet nu. När svaret på biopsin kommer ska jag upp och träffa läkaren igen för att då få veta hur vi ska fortsätta med behandling. Det finns 3 olika cancerformer som dom gav mig namnet på och dom vet inte än vilket sort det är.
Det är också meningen att jag ska sluta röka...tycker läkarna alltså. Jag skulle vilja men det funkar inte så bra. Speciellt nu när ciggen är den som lugnar mig. Jag har varit hos en som heter Wille och som har hand om tobaksavvänjning. Vi, han och jag alltså, kom fram till att jag iallafall skulle försöka minska ner till 10 cigg om dagen. Jag skulle vara tuff och började vara utan cigg redan igår. Men det gick alltså inte. Visserligen gick jag en hel dag utan att röka. Men hade jag inte haft sådan värk i fötter och knän så hade jag med säkerhet gått ner till macken och köpt 1 ask.
Har fått Champix som jag har börjat med, 3:dje dagen idag. Har plåster på armen sedan i tisdags när dom gav mig ett på sjukhuset. Och tyckte ju då att det här plåstret hjälpte till en viss del. Så jag köpte en ask med plåster, och en ask med tuggummi. Vi får väl se hur det kommer att sluta.
Allt det som händer med mig nu gör att jag känner mig superstressad. Nu känns det som att jag är på ruta ett igen. När jag fick beskedet för 6 veckor sedan, den 23 augusti, då grät jag och var helt förtvivlad i sisådär 1 vecka. Men så tog jag nya tag och försökte tänka glada och positiva tankar. Och nja, det har ju funkat ganska så bra. Men nu är jag alltså tillbaka på ruta ett och jag tycker det är skit allting. Är så otroligt rastlös om dagarna. Håller på med något hela tiden. Städar varje dag fast det inte behövs. Lagar en massa mat och fryser in. Tur att just dessa saker är några av mina favoritsysslor. Har haft i tankarna att hälsa på några av mina vänner. Men det blir inte av eftersom jag inte har bil. Dessutom så har jag inte råd med att tanka så det skiter sig i vilket fall som helst.
Kollade lite bakåt i min blogg och kan inte fatta att jag har skrivit 2511 inlägg. Och det är då under 9½år. Dom flesta inläggen har ju varit om mina katter som jag har haft. Och lite kul att läsa och se bilder från tiden vi bodde i Spanien för 5 år sedan
I tisdags var jag återigen i Jönköping. Denna dagen gällde det bronkoskopi och man skulle ta biopsi på tumören som jag har. Förra fredagen var jag där och gjorde PET-CT vilket innebär att jag fick en vätska som innehåller något typ av socker och radioaktivt ämne. Dom förkortar det som FDG och beskriver så här:
"FDG tas upp av alla organ på samma sätt som vanlig glukos, vilket kroppen använder som energikälla. Cancerceller och inflammatoriska celler behöver mycket mer glukos än friska celler. Därför tas en större mängd FDG upp i de cellerna"
Tillbaka till tisdagens undersökning. Vilken tog cirka 9 timmar med alla förberedelser och eftervård. Innan jag fick åka hem fick jag prata med en läkare. Provsvaren på biopsin kommer om cirka 2 veckor. Det enda som jag fick slutsvar på var att man inte kunde operera bort den. Och att det inte var en infektion. Vilket jag hoppades på in i det sista. Han gav mig också svaret på PET-CT:n. Och det var inget roligt svar alls. Jag har även flera mindre förändringar i höger lunga. Dock var dom så små så dom inte kunde ta prov på dom, den största i höger lunga var 8mm. Och det är i stort sett vad jag vet nu. När svaret på biopsin kommer ska jag upp och träffa läkaren igen för att då få veta hur vi ska fortsätta med behandling. Det finns 3 olika cancerformer som dom gav mig namnet på och dom vet inte än vilket sort det är.
Det är också meningen att jag ska sluta röka...tycker läkarna alltså. Jag skulle vilja men det funkar inte så bra. Speciellt nu när ciggen är den som lugnar mig. Jag har varit hos en som heter Wille och som har hand om tobaksavvänjning. Vi, han och jag alltså, kom fram till att jag iallafall skulle försöka minska ner till 10 cigg om dagen. Jag skulle vara tuff och började vara utan cigg redan igår. Men det gick alltså inte. Visserligen gick jag en hel dag utan att röka. Men hade jag inte haft sådan värk i fötter och knän så hade jag med säkerhet gått ner till macken och köpt 1 ask.
Har fått Champix som jag har börjat med, 3:dje dagen idag. Har plåster på armen sedan i tisdags när dom gav mig ett på sjukhuset. Och tyckte ju då att det här plåstret hjälpte till en viss del. Så jag köpte en ask med plåster, och en ask med tuggummi. Vi får väl se hur det kommer att sluta.
Allt det som händer med mig nu gör att jag känner mig superstressad. Nu känns det som att jag är på ruta ett igen. När jag fick beskedet för 6 veckor sedan, den 23 augusti, då grät jag och var helt förtvivlad i sisådär 1 vecka. Men så tog jag nya tag och försökte tänka glada och positiva tankar. Och nja, det har ju funkat ganska så bra. Men nu är jag alltså tillbaka på ruta ett och jag tycker det är skit allting. Är så otroligt rastlös om dagarna. Håller på med något hela tiden. Städar varje dag fast det inte behövs. Lagar en massa mat och fryser in. Tur att just dessa saker är några av mina favoritsysslor. Har haft i tankarna att hälsa på några av mina vänner. Men det blir inte av eftersom jag inte har bil. Dessutom så har jag inte råd med att tanka så det skiter sig i vilket fall som helst.
Kollade lite bakåt i min blogg och kan inte fatta att jag har skrivit 2511 inlägg. Och det är då under 9½år. Dom flesta inläggen har ju varit om mina katter som jag har haft. Och lite kul att läsa och se bilder från tiden vi bodde i Spanien för 5 år sedan
lördag 7 september 2019
Sega dagar
Veckan som har varit har gått fort. Konstigt nog. För dagarna har segat sig fram och har varit otroligt jobbiga. Jag har inte haft ork till att göra något vettigt alls även om tankarna har varit att jag ska göra det. I måndags ringde dom från Jönköping och jag fick en tid på måndag som kommer nu. Först en ny röntgen och efteråt ska jag träffa läkaren. Jag trodde att jag skulle dit för att ta ett biopsiprov på tumören. Men för att allting ska bli rätt och så vidare ville läkaren ha en ny röntgen så att han kunde se vad som har hänt sen förra och det är väl meningen att vi ska komma fram till vad som kommer att hända. Det är det jag iallafall hoppas på. Vill ta bort skiten så snart som möjligt...eller iallafall påbörja en behandling.
Jag har blivit lite lugnare nu. Visst, det snurrar i skallen på mig, tankarna är många. Men jag är inte lika ledsen nu som jag var innan och så har det känts i några dagar nu. Jag kan prata om det utan att gråta. Mest känner jag mig förbannad. Inte på någon så där utan på tumören. Vilket jag ju inte får något gehör för. Att jag känner mig arg beror på att jag har blivit så begränsad i vad jag vill göra. jag har ju inte ont av just tumören utan bara min vanliga värk. Och jag brukar ju alltid hålla på med något på dagarna. Men veckan som har gått har jag inte gjort många knop. Först igår gjorde jag något vettigt.
Jag håller ju fortfarande på med bantningen. Det har inte gått så bra dom senaste veckorna. Jag har ätit något konstant, känns som att jag stressåt. Och givetvis visade det sig på vågen. Kollade lite bakåt på vad jag skrev när det gäller vikten och det visade sig att jag har gått upp 8kg på 8 veckor. KATASTROF!!!! Under dom första 4 veckorna av dessa 8 så räknade jag inte kalorierna utan åt det som jag ville och som jag trodde var inom ramen. Det visade sig redan då att jag hade gått upp lite så jag började räkna kalorierna igen. Men när jag fick beskeden med tumören så rasade allt. Och jag hade något i munnen hela tiden. Förra helgen på söndagen bestämde jag mig att ta tag i det igen. Måste om jag inte vill fortsätta gå upp. Så i måndags började jag igen med 5:2. Alltså äter jag 1500 kcal under 5 dagar och 2 dagar är det fasta med 500 kcal. Fast jag har tagit ett steg längre, jag har lagt till 16:8 metoden också. Vilket innebär att jag har ett ätfönster på 8 timmar och äter inget under resterande 16 timmar. Så, äter mellan 12.00 till 20.00 Det funkar mycket bättre än vad jag hade trott. Sover ju bort dom flesta timmarna. Och hoppar bara över frukosten vilket inte stör mig alls eftersom jag aldrig har varit mycket för just frukost. Och det har visat resultat på vågen också vilket gör det ännu lättare. Fast igår kväll fuskade jag. Hmmmmm........Tog mig nämligen 2 groggar och unnade mig i samma veva glass.
Ja just det!!! Det vettiga som jag gjorde igår. Jag lagade mat hela förmiddagen. Vägde allt som jag har gjort sedan i februari och frös in det. Blev sammanlagt 18 middagar. Och i frysen fanns redan sen tidigare men bara 2 olika maträtter. Ska ju vara lite att välja mellan. Och det är inte så att jag gör snabbmat. Igår gjorde jag bläserade kotletter med klyftpotatis. Och för er som inte vet vad bräserat är kan jag tala om att man steker till en fin yta och sen kokar man dom i buljong i 1 timme och sedan med grädde i ytterligare 1 timme.Det blev 8 portioner (1 kotlett i varje) Och utöver det så gjorde jag biffar, till det potatisgratäng. När jag lägger ner det i matlådor så väger jag ju allt, precis allt. Biffarna väger jag innan stekning. Så...that´s it!!!
Jag har blivit lite lugnare nu. Visst, det snurrar i skallen på mig, tankarna är många. Men jag är inte lika ledsen nu som jag var innan och så har det känts i några dagar nu. Jag kan prata om det utan att gråta. Mest känner jag mig förbannad. Inte på någon så där utan på tumören. Vilket jag ju inte får något gehör för. Att jag känner mig arg beror på att jag har blivit så begränsad i vad jag vill göra. jag har ju inte ont av just tumören utan bara min vanliga värk. Och jag brukar ju alltid hålla på med något på dagarna. Men veckan som har gått har jag inte gjort många knop. Först igår gjorde jag något vettigt.
Jag håller ju fortfarande på med bantningen. Det har inte gått så bra dom senaste veckorna. Jag har ätit något konstant, känns som att jag stressåt. Och givetvis visade det sig på vågen. Kollade lite bakåt på vad jag skrev när det gäller vikten och det visade sig att jag har gått upp 8kg på 8 veckor. KATASTROF!!!! Under dom första 4 veckorna av dessa 8 så räknade jag inte kalorierna utan åt det som jag ville och som jag trodde var inom ramen. Det visade sig redan då att jag hade gått upp lite så jag började räkna kalorierna igen. Men när jag fick beskeden med tumören så rasade allt. Och jag hade något i munnen hela tiden. Förra helgen på söndagen bestämde jag mig att ta tag i det igen. Måste om jag inte vill fortsätta gå upp. Så i måndags började jag igen med 5:2. Alltså äter jag 1500 kcal under 5 dagar och 2 dagar är det fasta med 500 kcal. Fast jag har tagit ett steg längre, jag har lagt till 16:8 metoden också. Vilket innebär att jag har ett ätfönster på 8 timmar och äter inget under resterande 16 timmar. Så, äter mellan 12.00 till 20.00 Det funkar mycket bättre än vad jag hade trott. Sover ju bort dom flesta timmarna. Och hoppar bara över frukosten vilket inte stör mig alls eftersom jag aldrig har varit mycket för just frukost. Och det har visat resultat på vågen också vilket gör det ännu lättare. Fast igår kväll fuskade jag. Hmmmmm........Tog mig nämligen 2 groggar och unnade mig i samma veva glass.
Ja just det!!! Det vettiga som jag gjorde igår. Jag lagade mat hela förmiddagen. Vägde allt som jag har gjort sedan i februari och frös in det. Blev sammanlagt 18 middagar. Och i frysen fanns redan sen tidigare men bara 2 olika maträtter. Ska ju vara lite att välja mellan. Och det är inte så att jag gör snabbmat. Igår gjorde jag bläserade kotletter med klyftpotatis. Och för er som inte vet vad bräserat är kan jag tala om att man steker till en fin yta och sen kokar man dom i buljong i 1 timme och sedan med grädde i ytterligare 1 timme.Det blev 8 portioner (1 kotlett i varje) Och utöver det så gjorde jag biffar, till det potatisgratäng. När jag lägger ner det i matlådor så väger jag ju allt, precis allt. Biffarna väger jag innan stekning. Så...that´s it!!!
söndag 1 september 2019
Tumör
För att jag ska komma ihåg vad som händer måste jag skriva ner det. Jag kommer ihåg just nu. Och just nu skulle jag mer än gärna vilja glömma allt. Augusti månad har varit katastrof för min del. Har varit hos läkare massor av gånger, nämligen 11 gånger och det tycker jag är alldeles för mycket på en månad.
Det håller på att göras en utredning på mig på grund av min yrsel/illamående/som kommer flera gånger under dagen utan förvarning. Ska även göra en minnes...blablabla (kommer inte ihåg) för att kolla varför jag glömmer så mycket nu. Även koll på min balans (balansnerven) eftersom jag tappar balansen så ofta. Har ju redan varit i Jönköping och kollat en del av detta. Och svaret har varit att det har inget med min hörsel och öronsnäckor att göra. Ska göra en MR-röntgen på huvudet igen för att dom för säkerhets skull inte missar något. Just allt detta är inte mina stora problem just nu, jag har annat att fajtas med.
Jag var ju hos läkaren på grund av att min hosta inte ville ge med sig. Fick stark hostmedicin som dämpade lite. Först trodde jag själv att det var en förkylning men det brukar ju ge med sig. Så då trodde jag det kunde vara rökhosta eftersom jag röker. Läkaren lyssnade och slog och kunde bara konstatera att allt var ok. Men......för säkerhets skull skulle han skicka in en remiss för att röntga lungorna trots att jag var där i februari och allt såg ok ut. Fick tid bara några dagar senare. Och denna gången såg inte allt ok ut.
Nu hittade dom en förändring. Läkaren misstänkte en tumör och den var i storlek 2,8cm*1,6cm. Hur fan nu den lyckades ploppa upp efter bara 6 månader. Det blev en remiss till röntgen igen, denna gången med kontrast. Även den tiden fick jag ganska så omgående, bara några dagar senare. Och svaret från den var den värsta tänkbara för mig. Nu kunde man se tumören mycket tydligare och den var/är betydligt större, nämligen 7*5*5cm. Nu väntar jag in en tid till Jönköping igen, denna gången för att dom ska ta ett biopsi på tumören för att veta vad det rör sig om och då även för att veta hur vi går vidare med det. Väntan är superlång, det är skitjobbigt att inte veta något. Förhoppningsvis får jag tid även dit ganska så snabbt.
Jag vet att det är många som har det mycket värre än vad jag har det. Och att jag kanske är lite för gnällig om det just nu. Men för mig själv så är ju detta med tumören det värsta som någonsin har hänt mig. Så jag har faktiskt lov till att gnälla och vara ledsen. För ledsen är jag, gråtattacker kommer 2-3 gånger om dagen.Men har inget annat att göra just nu än att bita ihop.
Det håller på att göras en utredning på mig på grund av min yrsel/illamående/som kommer flera gånger under dagen utan förvarning. Ska även göra en minnes...blablabla (kommer inte ihåg) för att kolla varför jag glömmer så mycket nu. Även koll på min balans (balansnerven) eftersom jag tappar balansen så ofta. Har ju redan varit i Jönköping och kollat en del av detta. Och svaret har varit att det har inget med min hörsel och öronsnäckor att göra. Ska göra en MR-röntgen på huvudet igen för att dom för säkerhets skull inte missar något. Just allt detta är inte mina stora problem just nu, jag har annat att fajtas med.
Jag var ju hos läkaren på grund av att min hosta inte ville ge med sig. Fick stark hostmedicin som dämpade lite. Först trodde jag själv att det var en förkylning men det brukar ju ge med sig. Så då trodde jag det kunde vara rökhosta eftersom jag röker. Läkaren lyssnade och slog och kunde bara konstatera att allt var ok. Men......för säkerhets skull skulle han skicka in en remiss för att röntga lungorna trots att jag var där i februari och allt såg ok ut. Fick tid bara några dagar senare. Och denna gången såg inte allt ok ut.
Nu hittade dom en förändring. Läkaren misstänkte en tumör och den var i storlek 2,8cm*1,6cm. Hur fan nu den lyckades ploppa upp efter bara 6 månader. Det blev en remiss till röntgen igen, denna gången med kontrast. Även den tiden fick jag ganska så omgående, bara några dagar senare. Och svaret från den var den värsta tänkbara för mig. Nu kunde man se tumören mycket tydligare och den var/är betydligt större, nämligen 7*5*5cm. Nu väntar jag in en tid till Jönköping igen, denna gången för att dom ska ta ett biopsi på tumören för att veta vad det rör sig om och då även för att veta hur vi går vidare med det. Väntan är superlång, det är skitjobbigt att inte veta något. Förhoppningsvis får jag tid även dit ganska så snabbt.
Jag vet att det är många som har det mycket värre än vad jag har det. Och att jag kanske är lite för gnällig om det just nu. Men för mig själv så är ju detta med tumören det värsta som någonsin har hänt mig. Så jag har faktiskt lov till att gnälla och vara ledsen. För ledsen är jag, gråtattacker kommer 2-3 gånger om dagen.Men har inget annat att göra just nu än att bita ihop.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)