Lillan kastrat

Nu så är Lillan kastrat. Något som jag har planerat länge, cirka 2 år, men som tog emot att göra. Ni ska bara veta hur mycket det tog emot att inte lämna henne för parning när hon löpte så, Love blev ju så fin och jag var verkligen sugen på fler i den kombon. Men som sagt, det var dax och det känns bra att ha det gjort.

Det blev kaos när jag skulle iväg. Var in till mamma först för att titta till bebisarna och väga dom. Blev även att jag fick stödmata dom. Milla var orolig. Hon är duktig och vet precis vad som behöver göras med dom, men hon är inte alls intresserad av att ligga hos dom när dom sover. Och det behöver hon inte heller, dom brukar gå ifrån. Men under natten så bar hon omkring dom och mamma blev superstressad vilket gjorde Milla ännu mer stressad. Jag sa till mamma att hon fick hålla ut tills jag kom hem och kom på en lösning. Och att hon helt enkelt fick ta det lugnt i soffan med bebisarna i bolådan...uppe i soffan. För bara då ville Milla vara hos dom. 7 timmar senare kom jag hem, alltså borta hela dagen och superstressad själv och hjärnan på högvarv...Vad ska jag göra?

Först in med Lillan som ju var groggy efter sitt ingrepp. Stängde in henne så hon fick lugn och ro. Sen direkt in och kolla bebisarna. Vägningen nu visade att dom hade gått upp några ynkliga gram vilket är bra, då har Milla inte förlorat mjölken. När jag stödmatade dom så var alla hungriga och tog emot ersättningen. Vilket jag också var glad för, på morgonen var det ju inte lika lätt för dom tyckte nog att det var äckligt. Mamma såg totalt slut ut, hon hade mer eller mindre suttit i soffan hela dagen. När hon skulle på toa eller äta så hade hon stängt in Milla för att hon inte skulle bära på ungarna. Jag såg på Milla att hon inte mådde bra, att hon var stressad. Mamma var superstressad, jag till och med misstänker att hon fick ett par tia-attacker under tiden jag var borta för hon hade svårt att prata. Så jag beslöt på stående fot att ta hem Milla och ungarna, vill inte att någon av dom ska dö på grund av allt detta, vare sig mamma eller katterna. Så in till mig igen och fixa allt som behövdes för att ta hem dom.

Och här sitter jag nu själv och undrar vad jag håller på med. Svetten rinner, jag är trött och hungrig. Milla har installerat sig bra, Lillan har vaknat till riktigt och Zira....hon bara ligger på sitt nya ställe, köksbordet och är dräktig. Just nu känner jag bara för att dra täcket över huvudet och lägga mig ner att dö. I nuläget hade jag behövt hjälp, samma hjälp som jag erbjuder andra men vet att det inte existerar när det gäller mig. Blir så deppig, men det går väl över tills imorgon. Förhoppningsvis får jag sova inatt.

Bebisarnas vikter är idag
1:an 128g +6g
2:an 122g +-0
3:an 132g +12g