Tomt

Jaha, då var denna helgen över med allt vad det innebär. Alla bebisarna har flyttat och utställningen är över. Gårdagen tillbringades som vanligt sovandes mer eller mindre hela dagen. Är ju alltid så, totalt slut och orkar knappt hålla ögonen öppna. När det gäller utställningen så var det katastrof. Både Phoebe och Miranda fick kanonbra bedömningar och båda var uppe för nominering. När det gäller Miranda så knep en annan brittbebis det, 2 veckor äldre och med det, 2 veckor mer utvecklad och större. Dom 2 veckorna gör mycket i denna åldern. Phoebe hade nog kunnat gå vidare om hon inte hade varit skräckslagen. Men att ta upp henne till panel hade bar blivit fel, det hade helt enkelt inte gått. Hon blev skrämd redan tidigt på förmiddagen. Anledningen var att i hallen som vi var i är en tennishall indelad i 4 sektioner (tror jag det var) Mellan dessa så var det ju ett sånt där grönt skynke. På andra sidorna var det full aktivitet med folk som spelade tennis. Och ovanför dessa sektioner så är det typ ett gångstråk. Där var det fullt med folk hela tiden som gick fram och tillbaka, barn som sprang och skrek. Och rätt som det var så kunde det komma tennisbollar flygande över till oss. Ingen var det som sa till. Detta är ju ett stressmoment för flera katter, och även ägare då man vet att katten blir stressad. Utöver det så gick det rykten om att flera katter blev sjuka i Falun med kräksjuka. Så det var jättemånga katter som var dragna, jag kunde räkna att där fanns 90 tomma burar. Och då såg jag ändå inte burarna som var längst bort. Jag själv var i valet och kvalen att dra Phoebe. Men att resa så långt och liksom ändå vara på plats kändes bortkastat. Skulle det vara så att Phoebe får kräksjuka så är det något som hon kommer att klara då hon är i bra form. Fast så här i efterhand ångrar jag att vi inte åkte hem istället.

I och med att hon blev så rädd så har jag beslutat att inte ta ut henne på fler utställningar. Hennes första utställning i Gislaved som var i maj var hon också lite småskärrad, men det brukar dom ju vara första gången ute. Men efter lördagens utställning vet jag att det har satt sina spår. 3 timmar senare när vi kom hem var hon fortfarande vettskrämd, hjärtat slog dubbelt. Hon hade inte ätit eller gått på toa hela dagen, bara gömt sig. Ingen utställning i världen är värt detta. Även om jag själv tycker det är roligt vill jag inte utsätta mina katter för detta. Vore en annan sak att ställa dom om dom själva gillar det, men nu....nääää. Så det blir ingen utställning lördagen som kommer, och jag kommer även att dra henne från utställningen i Vårgårda. Drar även Zira. Hon blev ju lite som Phoebe i Malmö och var off på utställningar efter det. Och då ska ni veta att det är brittspecial i Vårgårda som jag jättegärna skulle vilja visa upp mina katter på.

Alla bebisarna har ju som sagt flyttat. Alla har hört av sig utom Linus familj om att det går bra. Fick låna bilderna från Pandoras familj, efter bara 1 dag såg det ut så här

Resan hem till Skellefteå har gått bra med Pan som nu kommer att kallas för Zimba. Han blev bortskämd redan under resan. Har "snott" bilderna från hans matte

På hotellrummet några timmar efter att jag lämnade honom såg det ut så här

Och hemma installerade han sig direkt