Försenat flyg

Igår kom jag hem till Spanien igen efter att ha varit i Skeppshult i 1 vecka. Men det var med nöd och näppe som jag kom med flyget. Resfeber hade jag redan i torsdags och var stressad när jag skulle åka på morgonen. Det har jag varit varje gång, mest med rädsla över att jag då inte skulle hitta och hinna. Nu har jag ju rest både med Benny och själv denna sträckan så jag visste ju liksom vart jag skulle. Och jag räknar alltid ut så att jag har god tid på mig mellan tåget och flyget, det är ju bättre att jag väntar på dom än dom på mig. Så från att jag stiger av tåget tills flyget går hade jag över 1 timme på mig. Den timmen spenderade jag i ett tåg.

Alltså, gissa om jag var nervös, irriterad, förbannad. För varje minut som gick så kändes det som att jag inte skulle komma med flyget. Redan innan Malmö började tåget hacka/staka sig fram....dom sa att det var tekniska fel. Alltså, när dom hade stannat och skulle starta igen så gick det bara några sekunder innan tåget stannade med en tvärnit, man fick hålla sig för att inte flyga framåt. Väl framme i Köpenhamn och flygplatsen fick ALLA gå av, dom som skulle vidare fick byta tåg eller ta bussen. Och redan här började mitt springande. Flyget skulle lyfta 11.15, tåget var på perrongen 11.00

Att ens tänka tanken att ta sig uppför rulltrappan gick inte, det var så mycket folk så det gick inte att komma igenom. Istället tog jag rulltrappan som gick uppifrån och ner...där var det bara ett par tre personer. Och det gällde verkligen att springa för att komma upp......för samtidigt åkte jag ju neråt. Upp till perrongen, vidare till svängdörren för att sen springa över till terminalen som ligger på helt andra sidan. Redan här var jag genomsvettig, hade svårt att andas....för jag gav verkligen allt jag hade. Samtidigt så var jag bombsäker på att detta skulle inte gå. Visste ju att gaten stängde klockan 11.00

Väl uppe vid kontrollen kunde jag iallafall checka in min biljett....så nu visste dom att jag var där. Men trodde väl inte det skulle hjälpa. Stod i kön där dom kollar mig och mina saker. Försökte komma fram och förbi dom andra, men det gick inte trots att jag sa när flyget gick och att jag var sen. Man får ju ta av sig jacka, skor, bälte. När jag kom förbi allt tog jag inte på mig något av det utan slet mer eller mindre till mig allt och fortsatte springa. Redan när jag kom förbi taxfree shoppen hörde jag dom ropa på mig, och jag tänkte att kanske skulle jag trots allt kunna komma med. MEN........det är långt från taxfree shoppen till gaten som jag skulle till. När jag var vid gate 19 hörde jag dom ropa

-This is the very last call for passanger Mrs Lotta Wallin...och så vidare. Och jag kunde bara inte springa fortare, det gick alltså inte. Och det var långt mellan gate 19 till 22A dit jag skulle. Men jag sprang på iallafall...kanske...kanske kom jag med. Väl framme vid gaten så tog en tjej min biljett utan att checka in mig och jag fick springa efter henne också. Helt sjukt alltså.

Jag hörde hur motorerna gick på flyget. Att komma till min sittplats var inte möjligt, jag fick ta första lediga stol vilket var på rad 4. Och jag hann alltså inte ens sätta mig innan flyget var på väg ut från gaten. Jag satte mig ner, totalt genomblöt av svett, med andnöd och en sprängande huvudvärk. Innan dom hann lyfta kom en flygvärdinna fram till mig och gav mig vatten och papper så jag kunde torka av mig. Jag trodde alltså att jag var på väg att svimma. Men jag kom med......och jag försenade flyget med 15 minuter. Att dom alls väntade på mig tyckte Benny var en enorm tur.....Så det var en himla tur att jag checkade in online...då visste dom att jag skulle vara där. Så nu sitter jag här med världens skoskav på bägge hälarna och önskar att jag hade samma tur med en hel del andra saker. Hur som helst....stort tack till Vueling som väntade in mig :)

Äntligen hemma

Nu är det 1 vecka sedan vi flyttade.......igen. Och först nu kan jag känna att jag äntligen är hemma, att vi har hamnat rätt. Den sista månaden har varit katastrof i huset som vi bodde i då hyresvärden krävde att vi skulle köpa ac. Där fanns en massa fel som han vägrade rätta till....Tvättmaskin som inte funkade som den ska (kläderna blev inte rena och slets sönder) kylskåp som var sönder. Och så var det ju alldeles för stort för bara oss två, det var ju så att man gick vilse. Det var ju 3 sovrum och vi använde bara ett av det, vårt sovrum. Och gästrummen användes bara när vi hade besök. Jag hade inte den mista lust att fixa och greja med saker inomhus, kändes liksom meningslöst. Speciellt då vi letade efter ett nytt boende. Tidigare sa John och Pirjo att även dom flyttade flera gånger under den första tiden innan dom hittade rätt. Och det är nog så. Man måste känna efter först innan man vet. När vi hade hittat huset vi bor i nu så kändes det som att komma till dödens stad när vi åkte "hem" igen. Det gick bra att bo där i början, men ju längre tiden gick ju mer vantrivdes jag och var ledsen, grät var och varannan dag och längtade till Sverige.

Stället som vi bor på nu heter Cabo Roig. Ni som har varit här och hälsat på och varit med ute med mig och kikat vet nästan på ett ungefär var det ligger. Vi ser La Zenia Boulevard shoppingcentret, tar bara en promenad på 10-15 minuter att ta sig dit. Vi har nära till allt. Här finns en massa restauranger och barer. Jag kan GÅ ner till havet :) Gick ner till Consum och handlade igår, tog bara 10 minuter att gå dit. Och då gick jag igenom en park. Hade tagit längre tid med bil då det är enkelriktat och en massa rondeller. Man hör att det finns liv här, inte alls så dött som i Campoverde. Men ändå så bor vi så pass att det är lugnt och tyst på natten. Här finns inga hundar som skäller hela tiden. Och inte vaknar jag av att det är katter som skriker på grund av slagsmål. Alltså, hundar finns, men här håller dom sina hundar inomhus nattetid.

Huset då? Som dom flesta hus här i Spanien så är det byggt på höjden för att flera hus ska få plats. Vårt hus har 3 våningar. Längst ner så har vi kök, matsal och vardagsrum. Allt i ett. Allt går också i "mina" färger så jag gillar det extra mycket. Här har jag också datorn där jag sitter. Här är mysigt med fina möbler och med mycket förvarning till våra saker. Här finns också en mindre toalett. Trappen upp är i marmor.

Lillan sitter i fönstret och kikar ut

Köksdelen

Matsalsdelen, till höger tv-rummet

Lillan hoppar upp i det andra fönstret som är vid datorn

tv-rummet

Lilla toan nerepå

På andra våningen har vi 2 sovrum. Det är vårt sovrum och ett gästrum. Vårt sovrum är så pass stort så att vi fick plats med våra sängar. Dock fick vi hissa upp dom via balkongen så vi inte fick dom uppför trappen....vi har ju kingsize på våra sängar.. Och där finns alltså en balkong där man kan sitta om man vill. 2 stora garderober där ALLT vårt har fått plats + lite till. Gästrummet är rätt så stort det också med en stor säng (man får plats 2 i den) och även här en stor garderob. Och så den stora toan med badkar/dusch och massor med utrymme att kunna svänga sig runt i.

Vårt sovrum med balkongen

Hos grannen ser man detta från balkongen

Gästrummet

Mini ska vara med hon också

Stora toan uppepå

3:dje våningen är bara en takterrass, det som dom kallar för solarium här. Och här kan jag ligga och sola om jag vill för det finns inga takbjälkar som är i vägen och gör ränder. Här uppe finns faktiskt även ett mindre förråd. Vilket vi har fyllt med porslin och annat som vi inte behöver och som tillhör huset.

Benny håller på att fixa med parabolen uppe på takterrassen

Nice....Nära till havet :)

Vår trädgård med framsidan och en bild utanför på gatan. Så skönt att här även finns tillgång till utemöbler....överallt

Utegrillen kommer snart att invigas

Lugna gatan....Ändå nära till centrum

Den som undrar hur det går med katterna med tanke på dessa flyttar som vi har gjort. Inga problem kan jag meddela. För det är ju så att så länge jag är runt dom så bryr dom sig inte. Dom har redan andra dagen här hittat sina favoritplatser. Någon rastgård har jag inte gjort åt dom. Och jag vet ännu inte om det kommer att bli någon. Båda är ju så extremt nyfikna av sig och båda är rymningsbenägna. Så ska jag bygga något måste jag kunna lita på att dom inte sticker. För tillfället finns inga planer, främst för att det inte finns pengar till material. Men dom har 3 fönster som är nätade som dom sitter vid. Och trots tillgång till det är dom inte där hela tiden.

Den som känner för en fika kan börja planera nu. Kommer till Sverige och Skeppshult den 14:de och stannar i 1 vecka. Kommer troligtvis inte ha någon bil då, har inte frågat bror min än.

Farväl mina små blommor!

Hej,

Detta är tänkt att bli det sista inlägget från mig som gästbloggare här hos kära Lotta. Kattungarna försvinner nu undan för undan och då är mitt uppdrag som fodervärd till ända. Jag vill tacka dig Lotta för det fantastiska stöd du gett mig genom hela denna resa. Du är guld värd och en mycket pedagogisk och kunnig mentor.

Lycka till alla som köpt kattungar ur Blomsterkullen. Jag hoppas att ni ska tycka om era katter lika mycket som jag gjort. Ni är alltid välkomna att höra av er, jag blir jätteglad för bilder och meddelanden.

Allt gott!
Christin

Akelja och Malve (Malte)

Akleja, Malve (Malte) och Iris

Ser ni vem som är vem nu?

Från vänster: Linné (Chili), längst bak Scilla (Molly) och framför Akleja, Lupin, Iris, Näva och Malve (Malte).

Och så några individuella bilder. Om ni vill spara bilder från deras egna sidor så passa på innan nästa helg, då sidorna kommer att avpubliceras. Först ut blir Scilla som ska heta MOLLY och dagen till ära var på ett riktigt jakthumör och bara kraxade efter leksaken. Hon är som sagt glad för att jaga och leka men kommer ibland och kelar och spinner hos en i soffan.

Sedan har vi Iris som var lite trötter. Hon är en busig och modig tjej som gärna kelar. Hon njuter med hela kroppen av att bli klappad.

Här kommer Näva som är trygg, stabil och ibland ligger för sig själv utan att vara osocial - hon bara trivs i sitt eget sällskap. Hon blir gärna klappad och kelad.

Näst ut är Akleja. Hon är social och orädd men inte så glad för klapp - av människor. Med Olivia och Atlas gosar hon gärna. De brukar buffa på varandra med huvudena och hon ligger gärna i en hög med sina syskon. Jag har inte hört henne spinna, det kanske kommer men mamma Olivia spinner sällan eller väldigt tyst så det är inte säkert att Akleja gör det. 

Sedan kommer lilla Malve som ska heta MALTE och han är kullens minsting. Han söker kontakt med människor och även mycket med Atlas. Han ligger ofta hos honom och det blir nog jättebra att han får en storebror i sitt kommande hem. 

Här har vi Lupin. Det är den brunaste av de mönstrade tjejerna. Hon är en riktig gosnos som gärna lägger sig nära och spinner. Modig är hon med, alltid först ut hos veterinären.

Och detta är Linné eller CHILI som han kallas. Vår lilla chockladpralin, föddes som minstingen på 79 gram men har tagit igen det med råge. Han är social, kelig och framåt.

I bakgrunden är det Akleja

Tillsammans med Lupin.

Hejs svejs allihopa!