Kommer inte undan

Idag får det nog bli en liten blogg, fast jag egentligen inte alls känner för att skriva. Men ni ska få se (läsa) att i slutänden så blir det säkert en hel del ändå. Jag mår väl kanske inte så bra, känslomässigt då. Inte nog med att jag själv går omkring och bara tänker på Dino.......Jag kan se på katterna här hemma att det är väldigt dämpat. Milla går omkring och är lite orolig....Hon går mellan datarummet och rummet där Dino sov om nätterna. Hon lägger sig en liten stund på tröskeln, men hon ligger inte länge. Går till nästa rum och lägger sig på tröskeln för att kika runt. Hon , och även dom andra går runt och luktar och då speciellt i "Dinos rum". Sorgligt alltså. Och som sagt, väldigt dämpat är det här. 


Tur i oturen så har jag ju kattungar hemma längre än 12 veckor denna gången. Julia som är såld flyttar ju inte riktigt än då Per och Barbro ska åka utomlands, så hon får vara kvar hos sina syskon ett litet tag till. Och dom andra.....ja, dom är ju varken tingade eller sålda. Och visst skulle jag vilja att dom fick nya hem så klart, men det gör mig absolut ingenting att dom är kvar än. 


Vill också passa på att tacka för alla värmande kommentarer, både här i bloggen, på FB och mailen.