Linköping avklarat

Då har jag alltså varit i Linköping och gjort ny bronkoskopi. Fick ju vara i Linköping över natten. Åkte i onsdags och då var det bara röntgen på lungan. Och efter det ett läkarbesök som varade i 2 hela timmar. Har aldrig varit hos en läkare tidigare så lång tid.Läkaren ställde en massa frågor och jag försökte svara så gott jag kunde. Innan jag var klar med henne så gjorde hon även en undersökning där hon tryckte på olika ställen. Och när hon tryckte i nacken på min högra sida trodde jag på fullaste allvar att jag skulle svimma på grund av smärtan och var tvungen att be henne sluta. När jag var klar hos henne så gick jag bort till hotellet där jag skulle bo. Och jag hann precis få min nyckel när dom ringde mig och bad mig komma tillbaka. Jag skulle få medicin mot min yrsel och svindel. I hissen på väg upp fick jag återigen ett kraftig anfall. Och det var det sista jag hade. Alltså, helt sanslöst. Efter att jag tog dessa tabletter så har jag varken varit yr eller illamående. Fick likadana i onsdags morse. Och har fått dom på recept. Tar 4 på morgonen och 4 på kvällen. Och jag har INTE haft ett enda anfall sedan jag började med dom, idag alltså 3:dje dagen. Fattar ni vilken underbar känsla.

Onsdag morgon var jag på plats i god tid. Bättre att jag väntar på dom än att dom väntar in mig. Alla förberedelser gjordes med nål i armen och sedan spruta i benet och magen. Fick andas in någon medicin i cirka 10 minuter. Först var det något lugnande och  sedan ytterligare en som var något som var smärtstillande så att munnen var bedövad. Det sista jag mins var att jag fick ännu en lugnande i magen som skulle göra att jag somnade. Vaknade när dom precis var klara och tog ut det som dom hade i halsen på mig. Det var STOR skillnad mellan Linköping och Jönköping. När jag vaknade mådde jag hur bra som helst. Inget illamående och ingen spya. I Jönköping hade dom ju svårt att väcka mig, sov 4 timmar länge än det var beräknat och dessutom spydde jag massor. I Linköping sa dom att dom tyckte det inte var nödvändigt med mer lugnande eftersom jag mer eller mindre var klar. Jag mådde så pass bra att när jag kom till mitt rum så kunde jag gå på toa själv. I och för sig med en sköterska vid min sida. Men hon höll inte i mig och jag ville inte ta rullstolen som dom erbjöd.
När det var lunch fick jag 2 mackor och en kopp kaffe. Gissa om det smakade bra med kaffet?!

Vid 13-tiden fick jag träffa den här specialistläkaren som gjorde undersökningen. Han berättade att allting hade gått bra med själva undersökningen som tog cirka 45  minuter. Jag har förstorade lymfkörtlar i området mellan lungorna där dom misstänker lungcancer. Dom vet dock inte vilken sort det rör sig om. Inte heller ifall den är god eller elakartad. Dom tyckte det var konstigt att dom i Jönköping hade sagt att den var godartat. Man måste alltså veta vilken sort det är. Magnetröntgen som visade förändringar  i huvudet på mig menade läkaren att det var dottersvulster, alltså att det i lungan hade spritt sig. Alltså metastaser till lungcancer. Det brukar ta 3 veckor innan dom har kollat på allt. Men han skulle skynda på det hela så att det blev klart iallafall  inom 2 veckor eftersom han tyckte att behandling skulle sättas in snarast möjligt. Jag har redan fått recept på en tablett som jag redan nu har börjat ta inför själva behandlingen. Olika tumörer har ju olika behandlingar och det kan bli tal om antingen dropp eller tablettbehandling. Och förhoppningsvis kan dom göra det i Jönköping så jag slipper åka till Linköping. Återstår att se.

Jag vet att ni är ganska många som följer mig här på bloggen. Det är skönt att få allting nerskrivet. Både för min egna skull eftersom minnet är totalt kasst nu för tiden. Men också att jag slipper berätta det för var och en. Det tar på krafterna. Trots att jag nu tar medicin och mår till och med kanonbra så är ju tankarna där hela tiden. Något som även ger mig gråtattacker. Men nu är det ju som det är. Någon har frågat mig ifall jag känner av tumörerna. Njaaaa, jag vet faktiskt inte vad det är som jag känner av. Har lite ont där tumören är men inte hela tiden. Och det har jag bara känt av dom sista 3 veckorna. Att jag har dom i huvudet känner jag inte alls av. Den stora skillnaden nu mot innan jag fick veta detta är att jag konstant är ledsen. Liksom off. Kan börja gråta utan att egentligen vilja det. Tankarna maler och även om jag vet att läkarna är duktiga med det här och att det väldigt ofta går att få bort skiten hjälper inte mig. Jag har liksom inte orken till att ta i mig allt, inte just nu iallafall. Min lillebror har ju gått igenom allt och mår kanonbra. Och då har han till och med varit på strålning i Stockholm eftersom dom inte fick bort allt vid operationen av huvudet. Och den han hade vid magsäcken fick dom ju bort allt. Så dom fixar nog mig också. Nu väntar jag bara på att allting kommer igång på riktigt. Just nu mår jag alltså riktigt bra. Ingen värk i armen och ingen yrsel.

Sist men inte minst vill jag tacka alla er som på ett eller annat sätt har stöttat mig. Tack för alla samtal där jag har fått prata av mig lite. Tack för alla härligt goa kramar.