Utmaningar

Dagarna går fort och jag hinner liksom inte med. Gårdagen bara gled förbi mig. Under morgonen väntade jag på att läkaren skulle ringa mig. Denna gången ville jag absolut ha läkaren som jag hade tidigare. Dom har ju bytt för oss i Skeppshult på grund av att Anne, som denna heter jobbar som läkare 50% resterande tid är hon avdelningschef....eller nåt sånt. Denna gången tog jag kontakt på grund av min yrsel och illamående, attacker som jag får mer eller mindre varje dag, ibland flera gånger om dagen. Det har hänt att det har hoppat över 2-3 dagar, men det händer inte ofta. Och så har det ju varit sedan cirka 6 månader tillbaka. Jag har ju lämnat en massa prover och gjort magnetröntgen på huvudet. Men inget annat händer och inga svar. Nu sa Anne att så kan jag ju absolut inte gå. Jag skulle göra en viss hörselundersökning men hade visst inte tid förrän i maj...fick jag veta igår. Så hon tog saken i egna händer och bokade in mig för det redan igår, utöver det även ett andningstest....vad det nu hette. Vad gårdagens undersökning visar får jag veta senare under morgonen när hon ringer. Men hon misstänker något som heter meneiere's sjukdom. När jag googlade på det igår så tror jag det också i och med att det beskriver verkligen hur jag har det nu.

Medan jag väntade på att hon skulle ringa passade jag på att städa bilen, det behövdes. Men att hålla på och greja med bara en hand/arm är jobbigt och tar lite längre tid. Men jag ville iallafall göra det för vädret var helt perfekt, hela 17 grader under dagen. Vid 10.30 åkte jag iväg till Gislaved, hade tid för bowling vid 11 och 1 timme fram. Att bowla själv är lite jobbigare eftersom jag inte tar paus medan Benny spelar. Men det går kanon och jag känner att jag typ tränar. Efter 1 timme är jag bra varm och svettig. Och jag är så glad att jag kan bowla eftersom jag i torsdags förra veckan var på operation igen.

Operationen bestod av att biopsiprov togs, blev 2 titthål. Får svaret ifall jag har någon infektion om cirka 2 veckor. Läkaren såg även att musklerna som han lagade/sydde fast hade släppt. Det är då orsaken till att jag inte orkar lyfta armen och att jag har så ont som jag har. Att laga det igen funkar inte, finns inget att ta på när det gäller musklerna nu sa han. Så efter att provsvaren har kommit ska vi gå vidare. Ifall det är infektion så ska jag få antibiotika och då får axeln vänta lite igen. Om ingen infektion pratade han om något som heter balloon (jodå, det stavas så) Vad det innebär vet jag inte i nuläget, får vänta tills det blir dax.

Något annat som gör att dagarna går fort är det här med att jag/vi bantar och kör 5-2 metoden. Varje dag planerar jag morgondagens mat. Och det är liksom inget jag kan skriva ner bara så där. Allting måste vägas. Och Benny får ju äta lite mer än jag eftersom han är kille. Han har det lite jobbigt när vi har fastedagar. Men för mig funkar det fint. Bara ifall jag är uppe länge på kvällen kan jag känna hunger. Det som inte funkar precis lika fint är alla dom där andra 5 dagarna. Jag måste få i mig 1500 kcal och det är skitjobbigt...eftersom det är massor av mat på en dag som jag inte orkar äta. Så efter lite råd fick jag veta att jag ska äta lite mer fet mat för att komma upp i det som jag ska ha. Men det blir nog bra. I måndags var det 3 veckor och under dom veckorna har jag lyckats gå ner med 4.2kg och det får jag väl vara nöjd med även om jag önskar att vågen visade betydligt mindre, som förra gången för 2 år sedan när jag körde denna metoden.

Rökning och vikt

Det funkar inte alltid som man vill. Även om man verkligen vill. Jag höll uppe med rökningen i 33 dagar. Sen blev jag så röksugen så jag kunde helt enkelt inte låta bli att tända en cigg. Och efter det var det ju kört. Så nu har jag rökt i snart 2 veckor igen. Redan samma dag som jag började så kände jag att jag inte skulle kunna sluta, inte utan tabletterna. Så jag påbörjade mina Champix igen. Men slutade med dom för 2 dagar sedan. Jag tål dom inte, så är det bara. Fick sådan klåda på hela kroppen så jag höll på att bli tokig. Det var ju en av sakerna att jag slutade med dom förra gången. Det kliar fortfarande, men det tar ju någon dag innan det försvinner helt ur kroppen.

Igår var jag hos ortopeden i Värnamo. Det besöket slutade med att jag gick därifrån med tårar i ögonen och jag grät väl flera gånger under dagen. Axeln har ju inte blivit bra, jag har fortfarande svårt att röra den armen fritt. Att jag blev så ledsen beror på att jag ska operera det igen. Läkaren ska ta biopsi för att kolla ifall det är en infektion. Vilket han hoppades på. För då kan man medicinera bort det med antibiotika. Men det finns även risk att det som han lagade har släppt. Och då går det inte att göra något åt det. Så nu får jag gå och vänta på tiden för op. Att bara gå och vänta tar på krafterna, jag vet. Hoppas det blir snart och att det "bara" är en infektion.

Det har blivit dax att ta tag i vikten igen. 2 dagar kvar så har jag kört 5-2 metoden i 2 veckor. Denna gången är det lite roligare då Benny är med på det. Förra gången jag körde för 2 år sedan tappade jag ju 4,1kg första veckan. Det har inte gått lika bra denna gången första veckan, har bara gått ner 1,9kg. Bättre resultat för Benny som gick ner 3kg. Men det är bara att kämpa på. Tar en hel del tid att väga all mat som man ska äta under en dag. Och jag får planera varje dag dagen innan. Tänkte att det kunde vara bra att promenera lite varje dag också. 2 dagar fixade jag det, gick en runda varje gång på 3,7km. Men DET slutade verkligen med katastrof eftersom jag har ett dåligt knä. Som nu gör så ont att jag knappt kan röra det benet. Så jag får nöja mig med att bowla. När knäet blir bättre ska jag prova promenera igen, med stöd och inte lika långt/länge. Från 1 timme kommer jag bara att gå i 30 minuter. Huvudsaken är väl att jag kommer iväg  ut lite.