Öppnar upp bloggen för att skriva lite. Och så sitter jag bara och glor, får helt enkelt inte fram något. Inget som är positivt iallafall. Men jag känner att jag vill skriva ändå, trots att allting är jobbigt. Är ju inte det minsta social och folk börja ringa och skriva för att höra hur det är med mig. Och ja, hur är det med mig??
För 3-4 månader sedan började jag bli lite yr och illamående av och till, inte varje dag men ändå så pass att det störde min vardag. För 1 månad sedan så blev det mer och mer, sista 2 veckorna varje dag och ibland flera gånger på en timme. En yrsel som gör att det sticker i hela kroppen, känns nästan som att jag går ur mig själv och kollar på vad jag gör. Jag blir illamående men inte så att jag har spytt. Även mina matvanor har ändrat sig totalt, jag kan helt enkelt inte äta. Tar jag filmjölk och lite kalaspuffar så kan jag bara ta 3-4 skedar, sen blir jag illamående och kan inte äta mer. Har varit hos läkaren flera gånger denna månaden, jag blir ju för sjutton rädd. Men alla prover som han har tagit har visat sig vara bra. Så i måndags denna veckan skickade han en remiss till röntgen för att kolla huvudet så där inte har blivit någon blödning eller annan skit som trycker på någonstans. Och eftersom han ansåg att det är akut ska jag dit redan den 27 december. Han har även skickat remiss till öron/näsa/hals för att kolla om det har något med balansen att göra.
Jag är konstant trött, helst av allt vill jag bara sova mig igenom dygnet. När jag sover så vaknar jag ju av att vara yr, men när jag ligger ner så är det ändå inte lika ofta som när jag är uppe och gör något. Värst är det när jag får dessa anfall när jag står i duschen. Att köra bil tar emot och jag åker ingenstans om det inte absolut är nödvändigt, som till läkaren. Jag kan inte förklara i ord hur det känns, hur jobbigt det är. Och hur orolig jag är när jag inte vet vad det är med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan du lämna dina tassavtryck