Mår inte bra

Öppnar upp bloggen för att skriva lite. Och så sitter jag bara och glor, får helt enkelt inte fram något. Inget som är positivt iallafall. Men jag känner att jag vill skriva ändå, trots att allting är jobbigt. Är ju inte det minsta social och folk börja ringa och skriva för att höra hur det är med mig. Och ja, hur är det med mig??

För 3-4 månader sedan började jag bli lite yr och illamående av och till, inte varje dag men ändå så pass att det störde min vardag. För 1 månad sedan så blev det mer och mer, sista 2 veckorna varje dag och ibland flera gånger på en timme. En yrsel som gör att det sticker i hela kroppen, känns nästan som att jag går ur mig själv och kollar på vad jag gör. Jag blir illamående men inte så att jag har spytt. Även mina matvanor har ändrat sig totalt, jag kan helt enkelt inte äta. Tar jag filmjölk och lite kalaspuffar så kan jag bara ta 3-4 skedar, sen blir jag illamående och kan inte äta mer. Har varit hos läkaren flera gånger denna månaden, jag blir ju för sjutton rädd. Men alla prover som han har tagit har visat sig vara bra. Så i måndags denna veckan skickade han en remiss till röntgen för att kolla huvudet så där inte har blivit någon blödning eller annan skit som trycker på någonstans. Och eftersom han ansåg att det är akut ska jag dit redan den 27 december. Han har även skickat remiss till öron/näsa/hals för att kolla om det har något med balansen att göra.

Jag är konstant trött, helst av allt vill jag bara sova mig igenom dygnet. När jag sover så vaknar jag ju av att vara yr, men när jag ligger ner så är det ändå inte lika ofta som när jag är uppe och gör något. Värst är det när jag får dessa anfall när jag står i duschen. Att köra bil tar emot och jag åker  ingenstans om det inte absolut är nödvändigt, som till läkaren. Jag kan inte förklara i ord hur det känns, hur jobbigt det är. Och hur orolig jag är när jag inte vet vad det är med mig.

Ny månad

Helt plötsligt blev det december. Jag tycker att att hela hösten har segat sig fram, det har liksom inte varit så mycket som har varit bra. Att dagarna går långsamt beror ju bara på min vänstra axel som jag måste ha i mitella och att bara använda höger arm är inte lätt alla gånger. Jag är ju alltid så aktiv med både det ena och det andra. Och när jag gör något nu så tar det superlång tid. Men för det mesta sitter jag i soffan och gör absolut inget, glor på Netflix. Och när jag sitter där så behöver jag inte mitellan vilket är skönt. Sitter/halvligger och tränar.

Jag tycker att det har blivit bättre i axeln efter operationen. Men sedan i onsdags har jag haft mer ont. Vet inte  om jag har legat illa under natten, behöver ju inte ha mitellan nattetid längre. Men nu känns det som att det typ har gått sönder något. Gör ju min träning som jag ska, men det tar emot. Igår var det total katastrof. Låg mer eller mindre hela dagen och tyckte synd om mig själv. Förutom att jag hade skitont så var jag supertrött. Det tar på krafterna att ha  ont även om man inte gör något. Gör det fortfarande så här ont på måndag kommer jag att kontakta ortopeden i Värnamo. Tror inte att det hjälper så mycket att bara åka till vårdcentralen i Smålandsstenar. Som det känns nu skulle jag vilja ha en MR röntgen igen för att se att allting sitter på plats.

Utöver det så händer det inte så mycket här. Jag saknar katter här hemma samtidigt som jag tycker det är skönt utan dom. Hade inte klarat av dom för tillfället. Min nya granne Mia är ju också uppfödare av britter och har just nu  2 kattungar. Är hos henne och hälsar på  men känner av katterna. Så det blir inget längre besök där. Så jag gjorde nog rätt som tog beslutet av att inte ha katter här hemma längre. Även om jag saknar det. Något jag inte saknar är bristen på pengar hela tiden. Inga inköp på kattmat och sand. Inte heller saknar jag katthår i soffan. Och jag kan ha levande blommor i fönstren. Behöver absolut inte dammsuga/städa varje dag. Så det enda negativa är just......inga katter hemma.