Phoebe 1 år

Hipp Hipp Hurra för idag fyller Phoebe och hennes syrra Prue 1 år. Givetvis går mina tankar till Piper också och jag kan inte låta bli att undra hur hon hade sett ut idag. Jag träffar Phoebe av och till men inte lika mycket som tidigare vilket beror på att jag inte har orkat vara social så mycket den sista tiden utan håller mig mest hemma och försöker komma igenom dagarna. Men nu när hon fyller 1 år måste jag ju så klart få lite nya bilder på henne så det var bara att ta mig själv i kragen och åka. Inte så jobbigt i sig, både Josefin och Marcus känner ju mig och vet hur det är med mig och där kan jag alltid vara mig själv. Phoebe väger idag 4242g och ligger precis 100g mer än sin mamma när Mini var 1 år. Att ta bilder på henne var lite av ett pyssel i sig idag för hon ville inte alls vara med.

Annars har dagarna lunkat på. Jag har fixat klart det mesta inför julen i den takten jag har orkat, har tagit lite länge tid än det brukar. I torsdags fick jag nya tabletter, Arcoxia, som jag skulle prova mot min värk. Känner att dom hjälper lite, men inte alls så som Orudisen. Men jag tror att jag kommer att få sluta med dessa också då jag har fått utslag som kliar och det kan inte vara annat än det sista som jag fick. Men jag ska testa iallafall den kommande veckan ut innan jag kontaktar läkaren igen, måste ju ge det en chans. Magen har iallafall blivit mycket bättre så lite positivt är det. Får fortsätta kämpa mig fram genom dagarna och se det positiva som ju trots allt finns.

I torsdags var jag ju barnvakt, passade Elwin och Nemo medan Oliver jobbade. Riktigt nice var det, jag tokälskar dom ungarna. Och Elwin är ju i en härlig ålder och kommer med många sköna kommentarer när man minst anar det.
-Elwin! Vet du om pappa har en elvisp? Jag hade letat en stund och kunde inte hitta.
-Nädu, jag har faktiskt ingen aaaaaaning. 4 år i mars men ger mig en sådan blick som att jag var helt blåst, HUR kan jag tro att just han ska veta ALLT!?!  Snabbt går han fram till kökslådan och tar fram en ballongvisp
-Du kan använda denna här, den funkar.
Vi var även ute i "Trollskogen" och plockade med oss lite mossa och kottar, det blev lite pinnar och stenar också. Nemo såg ut som en Michelingubbe när han gick fram i overallen. När vi kom tillbaka så skulle vi pyssla lite, Nemo såg mest på, ville inte alls ta i den blöta mossan. När det var dax för natten så ville Elwin att jag skulle följa med och ligga i hans säng vilket jag gjorde. Han smekte mig med sin lilla hand på min överarm och säger
-Vet du vad, faster Lotta? Jag älskar dig jättemycket. KÄRLEK 💕

Just det! Vi hade en lite incident också där vi blev både blinda och döva för en stund. Gjorde kålpudding till Oliver vilken var i ugnen. När den var klar och jag tog ut den kom det ut en stort rökmoln från ugnen. Vilket resulterade i att brandlarmet gick. Och jisses vad det lät högt. Jag tog fram en stol och viftade bort röken i taket men det hjälpte inte så jag tog ner båda för att få tyst på dom...vilket INTE funkade. Han hade Sector Alarm vilket jag inte visste och ljudet kom från ytterdörren. Och blev inte tyst, trots att jag öppnade upp för att vädra. Ungarna hade jag satt i soffan där det lät minst och dom fick hålla för öronen. Efter många om och men så slutade det, pratade med Oliver och med sector alarm. Dom hade skickat ut en gubbe men efter att ha fått tag på Oliver så drog dom tillbaka honom direkt. Och det var ju tur, tänk om brandbilen hade kommit mitt i allt. För lite matos. Visst är det bra med ett sådant alarm, men man måste ju kunna laga mat och det måste ju komma lite matos/rök från en ugn innan den sätter igång. Jag har inte ett sådant alarm men en morgon för rätt så längesedan stekte jag bacon och det skvätter ju och ryker. Då satte min alarm igång. Så jag tog ner det. Skrämde ju slag på både mig och katterna.

Ute i Trollskogen. Mobilbild så inte så bra

Elwin är snart klar

Har satt upp granen och undrade hur länge den fick stå upprätt

Idag, 3 dagar senare står den där fortfarande. Duktiga Zira bryr sig knappt.

1:a advent och idag ska ett ljus tändas, Mina söta små katter ligger i mossan 

Hittade en billig dörrkrans med ledljus i som går på batteri.

Pyntade till den lite och nu hänger den ute på dörren

Josefin och Marcus passar Levi så då passade jag på att ta bilder på honom också. Och måste ju så klart visa några av dom här

Heheheeh....Blivande omslagspojke kanske 💞

Koloskopi resultat

Igår var jag i Värnamo hos kirurgen och gjorde koloskopi. Det gick väl rätt så bra, gjorde så klart ont när dom förde upp kameran och den kom till den krokiga delen av tarmen. Det var mycket värre när allting var klart och luften som blev kvar i magen gjorde att jag fick fruktansvärda kramper. Blev väl lite bättre på kvällen men 18.30 var jag helt slutkörd och gick för att ta natten. Resultatet på själva undersökningen som då är ett preliminärt besked är att allting såg normalt ut. Hade en ficka och man kunde se 2 av dom gamla. Hon tog 2 bilder, varför vet jag inte. Och så nöp hon av tarmen på flera olika ställen för att ta prover, vilka jag får svar på om cirka 3 veckor. Imorgon så ringer min läkare till mig för att höra resultatet och för att hon ska ge mig nya tabletter mot min värk. Men nu är det så att jag kommer att KRÄVA att dom går vidare med undersökningen av min mage. Då dom inte hittade något i tarmen men jag får ont får dom helt enkelt kolla resten av magen, med ultraljud och annat som behövs. För denna gånger ger jag mig inte. Kan verkligen inte ha det så här. Något är ju fel, annars hade jag varit ok.

För tillfället är jag inne på att göra min 4:de sats med julköttbullar. Jul eller inte, som är goda att äta. Ska ju fira jul hos Josefin och Marcus där även fler av mina syskonbarn kommer att befinna sig och jag "har hand" om köttbullarna och julskinkan. Jag har inte ätit upp alla som jag har gjort, det finns alltså till jul. Men lite extra skadar aldrig och dessutom ska jag ha med mig lite till Oliver och ungarna när jag ska dit imorgon och passa dom. Oliver är duktig på att laga mat, men som ensamstående pappa till 2 busungar på snart 4 och 2 år, och dessutom heltidsarbetande kanske han inte hinner med allt som han egentligen vill. Och jag som inte har så mycket att göra fixar lite extra gott som dom kan ha  i frysen. I måndags bakade jag ju lite bullar som jag också ska ta med mig. Oliver har inte bett mig om något och skulle nog aldrig göra det heller utan jag gör det för att jag tycker det är kul.

När köttbullarna är klara ska jag ta itu med adventsstakarna och få upp dom i fönstret. Ska även upp julgardiner i köket. Och vet  ni vad? På fredag ska jag ta upp julgranen. Tyvärr är den i plast men det får duga då jag inte tål dom riktiga. Och det kommer att bli superkul, det är första gången på flera år som jag ska ha gran MED kulor i. Att jag sätter upp den redan nu är för att jag vill njuta av den för den kommer med säkerhet att plockas ner nyårsdagen, en dag som jag tycker är jättetråkig och lång. Så då måste jag ha något att göra. Ska låta Zira vara med och hjälpa  mig. Sen om kulorna får vara kvar och framför allt hur länge återstår att se, kan ju bli riktigt spännande.

Jag lovar, dom är kanongoda

Adrenalinkick

Inte nog med att jag känner mig som ett spöke, jag ser ut som ett också med mörka ringar runt ögonen för att jag är så trött så jag smäller av. Vilar/sover gör jag, men det känns inte som tillräckligt, störs och väcks hela tiden av värken och stickningarna som tar över mer och mer i hela kroppen. Men trots det fick jag en sådan där äkta adrenalinkick när jag bestämde mig att ta en till kull på Zira. Fick lite annat att tänka på och lite att planera.

Igår tog jag en sväng till Smålandsstenar och hälsade på Oliver och barnen. Vill ju gärna träffa dom små och ha kontakt. Men nu kan dom inte komma till mig för det har visat sig att Elwin är allergisk mot katter och har astma. Efter lite prat med Oliver sa jag till honom att jag kan se efter dom iallafall om det behövs när han kommande vecka jobbar eftermiddag. Jag kan ju faktiskt vara hemma hos dom, det gör mig inget. Ser framemot att få egentid med dom igen. Dom är helt helt underbara. För er som inte vet så är Oliver min bror Darkos son. När jag kom hem fick jag besök av Linus och Cornelia, Linus är son till min andra lillebror John. Alltid lika trevligt när dom kommer hem till mig och vi får några goa skratt tillsammans. Cornelia är då Linus flickvän. Och tidigare idag fick jag besök av Hanna som är Johns dotter. I dagens inlägg tänkte jag lägga upp lite bilder på dom. Men faktum är att jag inte orkar leta upp dom så ni får vara utan. Tycker dessutom att det är dax för mig att ta nya foton på dom. Istället får ni dras med en bild på mig som liten 😜

Parning planerad!

Jaja, inget nytt, tänker du kanske nu. Det har du ju redan berättat tidigare om planerad parning på Phoebe.
Men sätt inte kaffet i halsen nu, eller vad du nu har för dryck framför dig. Efter en hel del funderingar igår fram och tillbaka tog jag beslutet att ta en till kull på Zira
-Jamen, det visste jag ju också....tänker du nu. Inte kan hon bara lägga ner så där huxflux.
Och nej, det funkar inte riktigt. Jag blir ju tokig av tristess. Oavsett om jag har värk eller inte så berikar ju katterna mitt liv och speciellt kattungar då som man håller på med i 12 veckor. Dom sista 2 veckorna har ju tankarna surrat på mig och jag var sååååååå säker på att jag skulle kastrera Zira. Så igår ringde jag uppfödaren som jag hade i tankarna. Han väntade också på kastrering men skulle vänta in Zira, vilket jag nu då är tacksam över. Vem denna hanen är berättar jag inte än, vill suga lite på den karamellen.,,,Och så klart även göra er nyfikna. Det är ett fåtal personer som vet om det och...hmmmm. Vad säger man. En av honorna i just denna kombon är reserverad. Oavsett om det blir kort eller långhår eller vilken färg.

Så idag får inte Zira något piller och förhoppningsvis går hon in i  löp. Men man vet ju inte, hon kanske inte alls kommer i löp nu när det är vintertid. Men jag kan ju hålla tummarna iallafall. En bild på Zira vill jag ju sätta ut men har inga nytagna så jag lägger upp min favvobild på henne. Och en när hon är bebis 💕

På denna bilden var hon 3 veckor

Och har utvecklats till denna skönhet.

Stark!

Jag är stark! Jag har viljan! Och jag har tålamod! I vanliga fall alltså. Men nu känner jag inte alls för det här, det känns som att jag är på väg att ge upp det mesta. Jag vill helt enkelt inte ha det så här. Jag vill inte!!!!! Orudisen hjälpte ju inte bara mot min hälsporre utan även mot min andra värk. Nu när jag vet att det finns en tablett som gör att jag mår bra och fungerar i vardagen känns det som att någon har dragit ner rullgardinen för mig...total mörker. 6 dagar utan värktablett har gjort att jag har fått tillbaka all värk. Inte bara i hälarna, utan i resten av kroppen också. Visst, magen är bättre, men alltså det är ju inte riktigt bra än. Remissen till kirurgen gick snabbt, redan på tisdag ska jag dit. Men frågan är.....VAD ska jag göra. Orudisen är INTE beroendeframkallande men för mig känns det som att den är det. Jag tänker hela tiden på att jag har burken i skåpet och att DÄR finns dom som gör mitt liv, min vardag värdigt igen. Och jag är så nära att ta en.

Utöver det så är jag fruktansvärt tråkad. I vanliga fall går dagarna jättefort men nu segar dom sig fram. Mycket av mina tankar går åt att tänka
"Nej, jag ska inte ha kattungar igen, Zira ska inte paras igen. Jag orkar inte"
Men efter varje sådan tanke kommer en motattack
"Varför inte? Då har jag ju trots allt lite att göra"
Jag är ju så kattungesjuk så det finns inte. Kastrering är ju beställd, den 5:te december ska jag åka till Varberg med Zira och Milla. Men varje dag.....VARJE DAG funderar jag på att ringa en viss uppfödare och fråga om hennes hane. Kattungar gör ju trots allt att jag orkar med vardagen även om jag har så ont.