Hemlösa katter

Jag har ju fortsatt att hälsa på "mina" hemlösa katter. Och matat dom. Dock har jag inte matat dom varje gång, har inte råd. Och jag har suttit på trottoarkanten och gosat med dom. Nu börjar dom bli mer och mer vana vid mig. Och nu när dom kommer så pass nära mig och jag kan titta på dom ordentligt och även känna på dom så måste jag säga att dom är helt ok för att vara hemlösa. Pälsen är bra, även om den är skitig på en del av dom. För att vara en så stor grupp fungerar dom bra, finns bara en hona som är lite aggressiv mot dom som är mindre. Här finns 3 svarta bebisar, vet inte hur gamla dom kan vara, kanske 16-20 veckor....men dom springer mot mig och spinner så fort jag kommer. Och så har vi crémehanen som som tycker att jag är för långsam när jag kommer med maten....hur gosig som helst är han. Även paddorna har börjat närma sig mig och där är en blåpadda som till och med har satt sig i mitt knä. Dock finns det fortfarande många som inte är säkra på mig än och håller sig på avstånd, även när maten serveras. Alla har ett namn, men ni ska inte tro att jag kommer ihåg alla.

Sedan i lördags kväll så har tyvärr 2 katter dött. I onsdags kväll när jag var där och efter att dom hade ätit och var med mig blev alla plötsligt helt stilla....och vips så sprang alla åt olika håll och upp i träd. Jag hörde en katt skrika, den mådde inte bra. Något, det som katterna hade blivit rädda för hade tagit den. Jag i min tur blev livrädd.....det var så mörkt så jag kunde inte se vad det var. Och inte kunde jag hjälpa till heller. Skriket tystnade ganska så omgående och på morgonen hittade vi den död. Man kunde se att något hade bitit ihjäl den. Och detsamma hade hänt natten mellan lördag och söndag, Jenny hade hittat en kattunge död söndag morgon. Så igår kväll var vi där flera stycken, bland annat hon som ska skriva ut mitt kort och hennes man. Vi matade katterna och pratade. Och plötsligt blev katterna helt paralyserade...och sprang åt alla håll. Vi kollade om vi kunde se något men det var så mörkt så inget syntes. Och så såg jag den....en stor hund, såg den i skenet av gatlyktan. Jag stod själv helt stel...livrädd för hundar som jag är. Men Jenny och den andra kvinnan (sm jag för allt i världen inte minns namnet på) sprang efter den. Ingen katt blev skadad eller dödat under kvällen/natten som var, så förhoppningsvis håller sig hunden borta. Vi vet inte om den är hemlös, vi tror att någon bara har släppt ut den själv för den var inte mager på något sätt. Och hade den varit hungrig så hade den ju ätit upp katten som den hade dödat. Så tråkigt men ingenting som man kan göra något åt. Går ju inte att hålla vakt där dygnet runt.

Nu när jag kommer så pass nära katterna kunde jag ta lite mer bilder. Och här har ni en del av dom.

Här möter dom upp mig, blir inte så många bilder på det för jag var omringad av pratande hungriga katter som ville ha mat NU

Maten är serverad och en del av dom håller sig på avstånd fortfarande

Nomnomnom

Hämtade Jenny för att visa vilka katter som behövde komma till veterinären för sina ögon, bland annat den i bakgrunden här.

En bild på Jenny också....

En svartpadda som har fått en smäll i ögat. Har också bara en svansstump

Dom 3 svarta syskonen

Visste är den vacker!!!

Blåpaddan som la sig i mitt knä

Här är crémehanen som är extra pratig och gosig

Vackra missar