Mår fruktansvärt dåligt

Jag kan inte sova, helt omöjligt. Och då är jag ändå så trött så att ingenting i skallen fungerar på mig som det ska. Och tro mig, jag försöker verkligen sova, men jag vaknar innan jag har hunnit somna. Nu är det ju inte så bokstavligt, skriver så för att ni ska förstå. För jag är ju så trött så jag somnar inom ett par minuter efter att jag har lagt mig. Det vill säga om inte jag får en vallning precis då. För det är vad som händer. Precis när jag lägger mig så känner jag det komma. Och då måste jag stiga upp igen med en gång. Det känns som om jag håller på att dö om jag ligger kvar i sängen. Och det är värst när jag lägger mig, oavsett om det är under dagen eller kvällen/natten.

Klimakteriet är ett rent helvete att hamna i. Redan för 20 år sedan när jag tog bort min livmoder och äggledare talade läkaren om för mig att jag kommer att hamna i denna situationen tidigare än om jag hade haft allting kvar. Men då kände jag att jag inte hade något val, för vid den tidpunkten mådde jag så dåligt när jag hade mens. Varje månad var jag tvungen att uppsökare läkare för att få en smärtstillande spruta. Och tidpunkten för detta hände alltid nattetid...av någon konstig anledning. När jag väl fick denna operationen så hade jag redan tjatat om den i några år. Och mina besvär började sommaren 2003, fast då visste jag inte att det var klimakteriet som kom smygande, jag trodde bara att jag inte klarade värmen så bra längre.

Under åren så har det kommit lite av och till, jag kände av vallningarna ytterst lite och ungefär under 1 veckas tid var 3-4 månad. Fast det ökade ju mer och mer hela tiden med åren.I början av förra året så kom jag till toppen av det. Jag mådde så dåligt så jag var tvungen att uppsöka läkare just för det och i början av april började jag äta mina piller, Progynon. Tilläggas kan att det tokiga i just dessa tabletter är att jag åt av dom då jag försökte bli med barn....lustigt va!!!! Hur som helst, det tog cirka 4 veckor efter att jag började med tabletterna så började jag må bättre...mycket bättre. Till slut så kände jag faktiskt inte av besvären alls.

Jag hade uttag på receptet ända fram till slutet av januari detta året. När jag uppsökte läkaren för att få mer så gillades inte läget av dom. Det är inte bra att ta tabletterna för länge, risker för cancer och stroke fanns. Så hon ville jag skulle sluta. Och jag sa att det kunde jag, men inte förrän efter att jag hade min 50-årsfest. Ifall jag mådde dåligt så ville jag inte göra det då. Fick utskrivet så jag klarade mig tills dess. Efter att jag slutade så tog det inte mer är 3 veckor, sedan var det kört. Allting kom tillbaka och jag mådde skit. Uppsökte läkaren igen som inte ville skriva ut tabletterna till mig utan jag skulle få prova på några andra som inte hade samma åverkan på min kropp. Okej!! Dom gav absolut ingen effekt på mig...så efter 1½ månad var jag tillbaka hos läkaren för att få dom vanliga utskrivna, och det fick jag denna gången.

För cirka 1 månad sedan så tog kartan slut. Jag hade så jag kunde ta ut men jag glömde hela tiden. Jag mådde ju bra så det var liksom inte prio ett för mig. Så började jag känna av vallningarna lite igen...men glömde av att hämta iallafall. När jag väl kom på det var sent på kvällen och då kände jag att jag kanske skulle testa att sluta igen. men nähä, se det gick inte. För 2 veckor sedan så började jag må riktigt skit igen, vallningar hela tiden och sömnsvårigheter. Så fredagen den 2:a dec. löste jag ut dom. men det var redan kört. Har ätit dom nu i 10 dagar, och det tar nog 10 dagar till innan dom sätter igång och hjälper mig. Veckan som har gått nu har varit grym för mig. Kan alltså inte sova, uppe 1 gång i timmen, ibland mer.

Många har problem med att dom vaknar genomsvettiga och måste byta lakan. Så är det inte för mig. Jag vaknar till med ett ryck precis innan en vallning kommer, och det är då jag MÅSTE gå upp. Jag blir varm och börjar kallsvettas för att i nästa minut frysa så tänderna skallrar. Jag har hjärtklappning och huvudvärk. Så jag är så trött nu dygnet runt så jag mår illa. Kan inte koncentrera mig, glömmer saker hela tiden. Har absolut ingen lust att vara social och blir lätt irriterad över minsta småsak. Ändå är jag överaktiv, ska hålla på med saker hela tiden. Varför är det så??

Idag ska jag ringa läkaren och då ska jag fråga om jag kan få något att sova på. Jag känner just nu att jag bara måste få något.....jag klarar inte en natt till. Just nu är klockan 5.30 och jag har redan varit uppe i 3 timmar. Det är liksom ingen idé att ligga och ens försöka somna när det inte går. Fast att jag ska ringa läkaren idag beror på att jag ska fråga om hon kan tömma blåsan på utsidan av min tumme igen. Var ju där i början av september och gjorde detta. Det tog ju knappt 2 veckor efter att hon tömde den så började den fyllas igen. Och nu gör det ont, den är lite större nu :(