Mail från Kattis

Hej Mamma!

Hur mår du? Jag längtar efter dig! Och jag längtar efter min ”riktiga” mamma också ibland. Fast mest saknar jag mina syskon. Kevin och Kurt är så fina på bilderna. Men jag hinner oftast inte se dem för jag gillar tangentbordet bättre och bilderna försvinner.

Har ni det bra allihop? Hur har det gått för Kate och de andra som har flyttat hemifrån? Nu ska jag berätta allt om mitt nya hem och min nya familj:

Det var en tjej som åkte hit med mig, Camilla heter hon. Vi somnade i bilen tillsammans. Jag tycker jättemycket om henne. Hon är så lugn och varm och vi älskar varandra hela förmiddagarna. Hennes säng är varmast i det här huset och när min nya mamma inte ser, ligger jag gärna under täcket hos Camilla.

Hon har ett bra fönster i sitt rum också med ett varmt element under. Där ligger jag och jagar fåglar när fönstret i vardagsrummet med utsikt över fågelbordet är upptaget.

Det är Morran som brukar sitta där.

Hon är en otäck katt, du!

Egentligen heter hon Pussel, men jag kallar henne för Morran för hon låter så elak. De första dagarna såg jag fel ibland när Mamma gick upp halv sex på morgnarna. För då hade jag sovit hos Camilla och drömt om Millan och när Morran jamade efter mat, trodde jag att det var Millan så då sprang jag fram till henne.

Usch, så arg hon blev. Och jag blev jätteledsen och nästan grät för jag ville hem!

Hon har blivit lite snällare nu. Flera gånger har hon hjälpt mig när något gått på tok, fast hon är en skvallerbytta faktiskt. Men hon har lärt mig att öppna katt-luckan, när Mamma var borta ett par dagar. Den var låst åt fel håll säger Mamma som har låst den igen. Jag är jättearg och klöser och river och vill ut och Morran går ut och in och säger att jag ska följa med. Men Mamma släpper inte ut mig. Ibland är hon sanslöst dum och gör inte alls som jag vill. Fastän jag jamar och skriker.

När jag hade bott här ett par veckor, upptäckte Mamma min acne. Så pinsamt, hon blev helt hysterisk och Camilla tyckte det var äckligt och ville inte att jag skulle sova i hennes säng längre.

På onsdagen före Jul åkte vi till en veterinär som tittade på det och vägde mig. 1,4 kilo vägde jag och veterinären tyckte jag var så himla fin, alla på kliniken kom och tittade på mig.

Jag var så trött när vi kom hem och frös också. Men då tryckte Mamma i mig maskmedel som hon fått av veterinären. Som jag sa, ibland är hon dum som ett spån!

Sedan var jag ännu tröttare. Camilla och Mamma satte sig i soffan, för de frös också. Mamma har visst haft någon sorts problem med bil och pengar, har jag förstått. Så hon var väl inte helt lycklig över det där veterinärbesöket och vad det kostade.

Ja, som sagt hon är ju dummare än tåget och hade ställt adventsstaken på bordet och den var fin när ljusen lyste, tyckte jag. Fast då brände jag sönder morrhåren över vänster öga, precis när Mamma skulle lyfta bort mig. Ajajaj, vad ont det gjorde. Sedan ställde Mamma undan alla ljusstakar, så dags. Dummare än sista vagnen på tåget!

Nästa dag kom Mormor&Morfar hit. Det blev så jobbigt med allt stök och alla sängar och alla väskor och efter maten spelade alla kort och jag somnade i Morfars knä.

Dagen efter kom Julen. Jag trodde han hette Gunnar, visst var han och hälsade på oss när jag bodde hemma? Han hade varit här förut en gång också och lekt med mig, men nu kallade de honom Julen i alla fall.

Ojojoj, så mycket ljus och dricka och mat. Morran och jag fick inte sitta med vid matbordet. Vi har varsin pall, där vi får sitta när Mamma och Camilla äter annars. Men de var bortställda nu. Efter maten såg alla på TV och jag somnade i Julens knä.

På kvällen åkte Julen iväg och Morfar gick och la sig. Mormor och Mamma och Camilla satt i soffan och skrattade åt något på TVn och Morran och jag smög på varandra bakom toalettdörren. Jag försökte hoppa upp på toaletten för att se bättre.

Men då var inte toalettlocket stängt!

Så jag plumsade i där. Jag lyckades faktiskt ta mig upp själv och Morran sprang ut efter Mamma och hon lyfte in mig i duschen. Jag skrek förstås, ville inte bli ännu blötare. Men det var åtminstone varmt, egentligen ganska skönt. Och Mamma virade in mig i en handduk sedan och jag somnade i soffan hos henne. Morran satt och vakade över mig och blängde på alla Människorna. Hon grälade på dem en lång stund för att de var så slarviga.

Jag säger ju det, de här Människorna är så dumma att de inte ens är med på tåget!

En mörk kall morgon, smög jag efter Mamma ut på trappen när hon hämtade tidningen. Fy, vad det var kallt för trampdynorna på den sidan. Det smakade väldigt salt sedan när jag sprungit in igen. Men Mamma sa att det inte var farligt, för det var bara vanligt salt. Finns det ovanligt salt?

Mamma har varit bortrest några dagar, det smällde och lät på natten då. Det var Nyårsafton som skulle komma sa de, men det var bara Julen som kom hem och passade mig. Han torkade upp kräket jag hade gjort för jag hade svalt en liten bit garn.

Här är ganska äckliga toaletter. Mamma hade något gammalt vitt dammigt i dem som jag nyser av. Nu har hon bytt till något grått, som tar slut jättefort och hon klagar över att hon inte hittar sådant som du har hemma.

Nu är hon orolig över hur mycket jag har varit ute och jag grälar och klöser och skriker för att jag inte får gå ut igen. Camilla och hon har sagt att de ska bygga en rastgård men att det är för kallt ännu. Jag tycker det är härligt. Och alla fåglarna och isen och snön och solen! Jag vill inte alls vara en innekatt igen. Dumt att Mamma märkte det där med luckan.

Hon är borta hela dagarna ibland. Då hjälper jag henne att bädda sängen på morgonen och på kvällen innan hon ska lägga sig, leker vi kull en stund. Det är buskul och vi springer rätt igenom huset fram och tillbaka och försöker fånga varandra. Jag blir alldeles andfådd. Fast hon blir ännu tröttare, tjockisen.

Camilla är också borta hela dagarna ibland, då är Morran och jag ensamma hemma. Vi leker lite då och sover i samma säng. Fast Morran vill inte visa Mamma eller Camilla det, så hon fräser åt mig och viftar med tassen så fort någon kommer hem.

Jag kallas mest för Kissemissen eller Kissekatten. Ingen vill säga Katharine Hepburn fastän det är så fint. Mamma säger att hon tycker det är långt att ropa hela det namnet och Camilla tycker att Kattis blir för fantasilöst. Hah, måste man ha fantasi för att få bo hos en katt? Det visste inte jag. Mormor tyckte att Champis skulle passa och Julen kallar mig för Älvan. Jag har blivit väldigt ljus, strecket på bröstet är helt borta. Mamma skrämde mig och sa att vi får ta Camillas hårblekningsmedel så jag blir ljusare, ibland förstår jag mig inte alls på henne.

Mina ögon är gula med en grön rand runt pupillen, säger Camilla. Fast Mamma hoppas fortfarande att de ska bli bruna. Jag har blivit ganska lång och hög, men Mamma säger att jag är lite för smal. Hon vill ha runda katter med mosegosiga magar påstår hon. Det är inte min. Min är rund när jag ligger på rygg men slank och fin på sidorna när jag står och går. Och jag väger faktiskt 1685 gram nu, så det är minsann inget att klaga på, eller hur?

Jag äter jättemycket. Men ibland får vi väldigt konstig mat här. Morran äter precis allt, helst min mat också. Mamma har gjort mat själv till oss. Den med fisk är god, men väldigt kladdig och svår att äta. Ibland får vi burkmat och ibland torrfoder, det är en salig blandning. När jag inte tycker om maten, får jag inget annat! Då blir jag arg och skriker.

Vi får fet god mjölk också. Morran dricker nästan bara mjölk, men jag dricker ganska mycket vatten. Mjölken smakar inte lika sött som Millans, men jag vill ha mer än jag får ändå. Jag får inte dricka så mycket jag vill och aldrig när den är kall. Hon är lite pjoskig med mig, Mamma.

Idag har vi varit hos veterinären igen, det är ett fasligt flängande. Jag har fått en spruta. Men jag slapp maskmedlet. Mamma säger att om några veckor ska vi få ett annat maskmedel allihop. Vilka allihop undrar jag? Det är väl bara Morran och jag? Hon kan ju inte ens räkna till två, Mamma. IQ som en jäkla Mums-mums!

Nu ska jag lägga mig i fönstret och sova, för jag blev så trött av veterinärresan. Morran ligger i syrummet, så fågelfönstret i vardagsrummet är ledigt. Mamma sitter vid datorn bredvid mig och ska skicka det här brevet till dig.

Ha det så bra, X-Mamma och hälsa Benny och alla mina kattkompisar!

Pusselipuss
// Kattis