Terry Evans

har jag alltså varit och sett idag. Åkte hemifrån tidigt, klockan var bara 10.30. Men jag skulle möta upp Mariané i Värnamo och sedan så blev det till att åka bil i flera timmar. Från mig till Katrineholm är det 314 km men jag kan lova att det kändes som om det vore dubbelt. Resan dit var fruktansvärt jobbig. Vet inte om det har med sätena att göra i Marianés bil, men jag hade sådan värk så tårarna ville tränga fram flera gånger. Väl framme i Katrineholm så mötte Marianés farbror upp oss och så gick vi i stan och hittade ett ställe att käka på.

 

Seansen började vid 19-tiden, och vi fick bra platsen. Det var rätt så häftigt att se Terry live, och allting var både spännande och roligt. Jag själv fick dock ingen kontakt, men det var inget som jag räknade med heller. Ju mer seansen pågick ju mer tyckte jag att det var jobbigt.....tyckte att det blev lite mer som att gå på en komedi. Och i slutänden gjorde han det som jag hoppades på att han INTE skulle göra. Han sa att andarna ville ha hjälp med att fira en person som fyllde år just idag och att vi skulle sjunga för denna personen!!!!! Där försvann mycket av min trovärdighet på Terry. Bara ett par dagar tidigare så hade jag googlat på honom och kommit in på ett forum som hade med sådant här att göra, och där skrev flera personer just att dom hade varit med om detta i slutet på seansen. Jaja.....allting tog slut vid 22-tiden och vi fick åka hem.

 

Ingen trevlig resa. Det var mörkt och det hade börjat snöa på sina håll. Vid Jönköping så toksnöade det, Mariané kunde inte köra mer än 50-60 Många stopp blev det också då jag behövde komma ut ur bilen och stäcka på mig på grund av värken. Väl i Värnamo så fick jag skotta bort all snön på bilen, och sedan började jag att köra hemåt. I början så snöade det inte. Och det var lugnt med bilar, såg faktiskt inte en enda bil på resan hem. Lite innan Bredaryd så var jag återigen tvungen att sätta på slickarna......IIIIIHHHHHHH, den på förarsidan lossnade. Skit vad nervös jag blev. Stannade iallafall bilen och fick den på plats igen. Efter Bredaryd så snöade det.....inte bara toksnöade, jag har bara aldrig varit med om sådan snöfall tidigare. Jag kunde inte se att smack framför mig. Vägen, diken, skogen, allting bara flöt ihop med flingorna. Och mitt i allt så lossnade den ANDRA slickaren....PANIK. Det var tur att jag inte körde mer än i 30km/tim, hade den flugit iväg hade jag inte hittat den. Och rädd var jag som sjutton för att gå ut i det vädret....OM det hade kommit en bil så vet man aldrig vad som kunde ha hänt. Sen var det att lugnt köra vidare......Till och med min mamma hade gått ikapp mig. Så......jag var inte hemma förrän klockan var 3.15. Att det tog så lång tid berodde just på att jag bara körde i 30. Jag såg alltså inte ens när jag kom in i Smålandsstenar, hade ingen aning om var jag befann mig :(

 

Väl hemma så blev det en runda i lådorna. Även om mamma var här hela dagen och såg efter dom så ville jag mocka och även få några minuter med katterna. Vilket resulterade i att dom blev klarvakna och skulle busa. Så när klockan var 4 så fick alla lämna sovrummet och jag stängde dörren efter mig.

 

Resumé av dagen. Jag hade INTE gjort om detta om jag så hade fått betalt med flera tusen. Terry var inte alls som jag trodde (seansen alltså) värken och vädret....Nej tack.....never again :(

Mariané och hennes farbror Harald