Tråkad

Vad ska man hitta på?? Dagarna sniglar sig fram, den ena värre än den andra. Finns ingenting jag kan hitta på här hemma heller, även om det skulle vara något. Jag orkar helt enkelt inte. I vanliga fall brukar jag greja med pannan ifall den läcker. Igår fick Benny ta hand om det medan jag bara stod och tittade på och tyckte allting var jättejobbigt. Jag ville så gärna göra något men det räckte att  jag tittade på så blev jag totalt slut och jag svettades kopiöst. Det här med att svettas. Alltså, det är bara huvudet och halsen, speciellt i nacken. Och i stort sett hela tiden.

Allt sedan jag fick blodproppen  har jag mått lite sämre. Att behöva ta spruta varje dag för det är ingen hit. Gör inte ont eller så men jag måste passa tiden och hela magen är blå efter alla stick. Igår fick jag till och med ta mig till läkarstationen eftersom jag hade ett stick sedan några dagar som inte ville ge med sig, det bara blödde hela tiden. Men nu är det fixat. Och jag har inget annat  att göra än att fortsätta som läkarna säger.Håller även på att trappa ner på kortisonet som dom vill. Innan jag började var det 12 om dagen. Har kört 1 vecka med 5-5 och denna veckan är påbörjad med 5-4. Meningen är att jag bara ska ta 3-3 (3 morgon-3 kväll) Vi får väl se hur det går. Jag har redan haft flera yrsel attacker vilka är meningen ska minska allt eftersom. Och förhoppningsvis så går svullnaden i kroppen ner också, speciellt ansiktet och magen.

Snart så fyller jag år. Jag brukar inte önska mig något, men det kommer alltid en blomma eller 2. Men just iår önskar jag mig något. Det kan inte hjälpa mig eftersom min cancer inte går att bota. Men det finns många många som kan få hjälp. Så jag har öppnat en sida vilket typ är min födelsedagsinsamling. Dom pengarna som kommer  in där allt till cancerfonden. Jag har satt 2000:- som riktmärke men vore självklart jätteglad om det kom in mer. Fram till idag har det skänkts 1500:- vilket jag tycker är  kanon. Har du FB kan du klicka här så kommer du till sidan. Minsta lilla krona hjälper
https://www.facebook.com/donate/2526131680967369/

Jag önskar så in i norden att  jag mådde bra. Iallafall att jag kunde må som för cirka 4 veckor sedan. Som det är nu kan jag knappt ta mig fram från toan till sängkammaren. Det går väldigt långsamt. Allt som oftast behöver jag hjälp för att ta mig upp ur soffan. Jag ligger i sängen i stort sett hela dagen. Varför jag gör det? Jo, det känns bättre för mig då. Soffan är också bra att ligga i men sängen känns bättre. Sömnen på nätterna är katastrof. Jag är  uppe typ varannan timme, ibland varje. Och detta trots att jag tar så pass många sömntabletter. Dom hjälper mig helt enkelt inte. Värk, svårt att andas och en massa tankar fördärvar allt för  mig. Igår hade jag besök av en väninna vilket kändes kanon. Men jag orkade bara 1 timme sen var jag totalt slut. Tur att hon förstod mig och skiten jag dras med.