Dom sista 4 dagarna har varit total kaos för mig. Jag har haft så många yrsel attacker om dagarna så att jag har tappat räkningen...brukar räkna dom varje dag. Nu har dom tagit sig ett steg längre, jag kan få dom precis när jag håller på att somna och jag känner att just dom är extra starka. Så kom tankarna på självmord igår. Jag har så många tabletter, sömntabletter, 3 olika som jag tar och massor av smärtstillande med mera. Att ta alla dom samtidigt hade nog gjort att jag hade dött. Men även om dessa tankar har pluppat upp så behöver ingen oroa sig. Jag är för feg för att ta till något sådant. Men oavsett så finns dom. Så ni kan tänka er hur jag mår. Men som sagt, jag är, trots värk och all skit det för med sig alldeles för kär i livet för att ta slut på det.
Det har alltså blivit värre med biverkningarna sedan förra, den 3:dje omgången. Trots 3 olika sömntabletter kan jag inte sova. Jag somnar, det gör jag. Och sover i typ 3-4 timmar, men det är också allt. Inatt vaknade jag vid 00.30 och har inte kunnat sova mer. Hade även skitont i magen så det blev tabletter mot det plus Samarin och plus Rennie. När jag sitter här nu har iallafall magen släppt lite. Strax innan 8.00 kommer min lillebror Nenad och kör mig till vårdcentralen. Dax att lämna veckans blodprov. Och jag är så tacksam att han erbjöd sig att köra dit mig och hem, annars hade jag fått vänta 15 minuter på morgonen med bussen och sen nästan 2 timmar innan bussen åker till Skeppshult igen. Ännu ett besök är planerat fast då i eftermiddag kl 17.00 då både jag och Benny ska till tandläkaren. Jag har bett om att få 2 tänder lite nerslipade eftersom dom gör sår på min tunga. Och Benny har ju hål i tänderna. Vet inte när han var hos tandläkaren sist, men det är flera år sedan. Och jag är så tacksam och glad över att få ha Roger i mitt liv (tandläkaren heter så) Jag har aldrig stött på en mer förstående och givmild person i mitt liv. Tacksam för all hans hjälp och då inte bara när det gäller tänderna.
Det är inte så mycket bilkörande för min del nu för tiden. Jag får ju som sagt denna yrseln och jag är lite rädd att jag ska få den när jag kör bil. Tycker inte att det skulle vara så lyckat. Jag har, peppar-peppar inte haft det någon gång när jag kört.....Men flera gånger när jag har åkt med. Dom här metastaserna som jag har i huvudet ska jag försöka bli av med. Jag ska prata med läkaren nästa vecka när jag ska till Jönköping och fråga om dom inte kan operera bort dom. Av dom 7 som jag har i huvudet har ju 5 minskat i omfång. Alltså 2 har inte gjort det. Och det är just dom 2 som jag vill operera bort. Och jag själv misstänker att dom 2 sitter just på balansnerven och minnesnerven....eller vad det nu heter. Skulle verkligen vilja ha bort dom, tror att det hade hjälpt mig massor. Och jag kommer inte att ge ed mig om det. Minsta lilla kanske från läkaren är guld värt.
PS.....Önskar mina vänner bodde närmare mig så man kunde träffas lite oftare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan du lämna dina tassavtryck