Akuten

Som jag har skrivit flera gånger den senaste tiden så är det mycket negativt. Och det är dagens inlägg  också. Och som dom flesta av er vet så är mitt minne katastrof, därför är min blogg räddningen för mig, då kan jag själv gå in och läsa ifall jag glömmer av det.

Igår  spenderade jag mycket tid på akuten i Värnamo. Innan jag äntligen fick åka hem hade jag varit där i nästan 8 timmar. Dom kom och bad om ursäkt för väntetiden men dom hade flera akutfall. Och då ska ni veta att dom hade ringt från Jönköpings sjukhus just för att jag skulle komma  in snabbt med tanke på att jag är infektionskänslig. Att jag alls åkte dit berodde på att jag på riktigt mådde skitdåligt, hade sådan värk på vänster sida av magen så jag knappt kunde röra mig. Minsta lilla hostning och det högg som fan. Googlade lite igår morse vad  det var som satt just där och det visade sig att det var njuren. Först vid 11-tiden ringde jag Jönköping, jag orkade inte mer. Dom i sin tur skickade mig till Värnamo eftersom det var närmare för  mig och för att dom ville att en läkare skulle ta tag i det.

Att bara sitta där och vänta är bara så jobbigt. Jag var på väg hem flera gånger.Det tog över 4 timmar innan jag fick komma in och lämna blodprover och allt annat sådant. efter det tog det nästan 2 timmar innan läkaren kom in. Dom hade så mycket att göra. Men efter att han hade varit där gick det nästan lite snabbare. Blev även en röntgen. Som inte visade så mycket mer än att det var lite irriterat där gallblåsan tidigare satt och att det fanns stenar i njuren. Inget dom kunde göra något åt eftersom det inte kunde vara stenarna som störde mig. Och dom kom heller inte fram till varför jag hade ont. Och då hade jag ändå 2 läkare som klämde på min mage.....för att dom skulle vara säkra på att  inte missa något. Hur som helst, inga mediciner,, inga råd, ingenting. Hem i värre skick än när jag kom dit. För nu hade jag mer ont eftersom dom hade klämt så pass mycket.

Väl hemma var jag vrålhungrig, fick  ju inte äta något innan allt var klart. Käkade lite och tog samtidigt mina sömntabletter. Gick och la mig 20.50 och somnade inom 5 minuter. Och för en gångs skull sov jag hela natten, bara uppe en snabbis vid 1-tiden och kissade. Och nu till det "roliga"
Jag har knappt ont i magen nu. Självklart är jag glad över det men undrar ju givetvis vad som hände. Känner ytterst lite när jag hostar, men det varken krampar eller hugger till. Så förhoppningsvis får jag en bra dag idag.

Självmordstankar

Dom sista 4 dagarna har varit total kaos för mig. Jag har haft så många yrsel attacker om dagarna så att jag har tappat räkningen...brukar räkna dom varje dag. Nu har dom tagit sig ett steg längre,  jag kan få dom precis när jag håller på att somna och jag känner att just dom är extra starka. Så kom tankarna på självmord igår. Jag har så många tabletter, sömntabletter, 3 olika som jag tar och massor av smärtstillande med mera. Att ta alla dom samtidigt hade nog  gjort att jag hade dött. Men även om dessa tankar har pluppat upp så behöver ingen oroa sig. Jag är för feg för att ta till något sådant. Men oavsett så finns dom. Så ni kan tänka er hur jag mår. Men som sagt, jag är, trots värk och all skit det för med sig alldeles för kär i livet för att ta slut på det.

Det har alltså blivit värre med biverkningarna sedan förra, den 3:dje omgången. Trots 3 olika sömntabletter kan jag inte sova. Jag somnar, det gör jag. Och sover i typ 3-4 timmar, men det är också allt. Inatt vaknade jag vid 00.30 och har inte kunnat sova mer. Hade även skitont i magen så det blev tabletter mot det plus Samarin och plus Rennie. När jag sitter här nu har iallafall magen släppt lite. Strax innan 8.00 kommer min lillebror Nenad och kör mig till vårdcentralen. Dax att lämna veckans blodprov. Och jag är så tacksam att han erbjöd sig att köra dit mig och hem, annars hade jag fått vänta 15 minuter på morgonen med bussen och sen nästan 2 timmar innan bussen åker till Skeppshult igen. Ännu ett besök är planerat fast då i eftermiddag kl 17.00 då både jag och Benny ska till tandläkaren. Jag har bett om att få 2 tänder lite nerslipade eftersom dom gör sår på min tunga. Och Benny har ju hål i tänderna. Vet inte när han var hos tandläkaren sist, men det är flera år sedan. Och jag är så tacksam och glad över att få ha Roger i mitt  liv (tandläkaren heter så) Jag har aldrig stött på en mer förstående och givmild person i mitt liv. Tacksam för all hans hjälp och då inte bara när det gäller tänderna.

Det är  inte så mycket bilkörande för min del nu för tiden. Jag får ju som sagt denna yrseln och jag är lite rädd att  jag ska få den när jag kör bil. Tycker inte att det skulle vara så lyckat. Jag har, peppar-peppar inte haft det någon gång när jag kört.....Men flera gånger när jag har åkt med. Dom här metastaserna som jag har i  huvudet ska jag försöka bli av med. Jag ska prata med läkaren nästa vecka när  jag ska till Jönköping och fråga  om dom inte kan operera bort dom. Av dom 7 som jag har i huvudet har ju 5 minskat i omfång. Alltså 2 har inte gjort det. Och det är just dom 2 som jag vill operera bort. Och jag själv misstänker att dom 2 sitter just på balansnerven och minnesnerven....eller vad det nu heter. Skulle verkligen vilja ha bort dom, tror att det hade hjälpt mig massor. Och jag kommer inte att ge ed mig om det. Minsta lilla kanske från läkaren är guld värt.

PS.....Önskar mina vänner bodde närmare mig så man kunde träffas lite oftare

Sega dagar

Denna veckans dagar har varit sega. Eftersom jag har städat och fixat allt här hemma finns det inte så mycket som jag kan göra. Här finns alltså inte det minsta lilla vrå som jag kan damma av. Sakerna som jag har gjort har jag bara gjort under morgonen. Sådär vid 11-tiden har jag varje dag börjat  må taskigt. Varje dag har varit katastrof för mig efter behandlingen som jag var på sist.Varje eftermiddag tillbringar jag antingen i soffan eller i sängen. OM jag lyckas somna blir jag bara glad. Men oftast ligger jag bara och blundar och gör mitt bästa i att inte behöva spy. Denna veckan har jag även haft flera anfall av yrsel och illamående varje dag. Så ja......Denna veckan har inte varit så rolig.

Det har varit kanonväder ute, så pass att jag följde med brorsan ut och gå lite i skogen. Ingen långpromenad för det orkar jag inte. Men hatt vara ute i 30 minuter i ett helt underbart väder kändes kanon.Tänkte ifall det var lika fint ute dom kommande dagarna så skulle jag greja en stund i rabatterna. Men det blev inte så, än så länge har det regnat  i 2 dagar. Får väl se vad denna dagen har att erbjuda. Klockan är 5.00 och det visar +3
Jag skulle helst v allt vilja gå och lägga mig och försöka sova ett par timmar till men vet att jag bara kommer att ligga och snurra.

Skogspromenad

Det blev en kort runda in i skogen här utanför var jag bor. Orkar inte gå så långt och blir ju andfådd efter bara 5 minuter. Men med stövlarna på och brorsan John som sällskap vågade jag ge mig ut. Det blev bara 30 minuter allt som allt men det räckte för min del. Hade så klart med mig kameran och tog lite bilder.

Trött och yr

Det är bara att inse fakta. Efter denna 3:dje omgångens behandling mår jag inte riktigt bra här hemma. Det går väl rätt bra under förmiddagen men på eftermiddagen är jag så pass yr och illamående så jag måste lägga mig i soffan, Tills jag blir så varm så jag förflyttar mig till sängen. Och sen tillbaka till soffan. Så länge jag ligger ner mår jag bättre. Men jag kan lova att det är inte roligt alls. Igår var jag med Benny till Michaela. Tänkte att det kunde vara skönt att komma hemifrån lite. Efter att jag hade druckit ur kaffet hade jag inget annat att göra än att lägga mig i deras soffa. Och så var det resten av tiden som vi var där. Benny hjälpte till att laga branddörren så det tog ett par timmar för att få den som den ska vara och som sagt, jag låg uppe i soffan och blundade. Jag hoppas att just detta går över om några dagar för det är skitjobbigt. Blir samtidigt helt blöt av svetten som rinner. Men jag vet att det beror på behandlingen så jag får ta det som det är.

Det är bara söndag idag. Just nu är klockan inte mer än 5.17 och den tiden är jag ju alltid uppe. Har svårt att sova på morgonen. Även om jag håller mig uppe sent på kvällen. Jag kommer att få vara ensam under dagen eftersom Benny ska iväg och tävla med bowlinglaget, 2 olika ställen skulle dom åka till. Kommer att passa på att dammsuga medan jag orkar sen blir det säkert vila resten av dagen.
Måste få säga att jag är glad över alla peppningar som jag får. Det senaste gjorde mig väldigt glad när Diddi skrev
"Jag beundrar din styrka och tycker att det är starkt att du delar med dig av allt, vissa saker ska va så hyssj hyssj men vad är inte mer verkligt i livet än detta , kram fina du"

Glada nyheter

Det var ett bra tag sedan som jag skrev här i bloggen något positivt....tycker jag själv. Men har man inget glatt att skriva så gör man det inte. Och jag tillhör inte gruppen som sitter och skriver påhittade saker. Vet att det finns en del som gör det.

Igår kom jag hem efter min 3:dje behandling i Jönköping. Alltid lika skönt att komma hem och som alltid behöver jag få göra något vettigt. Bara småpilla lite. För givetvis var jag supertrött men ville inte gå och lägga mig, ville gärna sova under natten. I och med att jag tog beslutet att vänta med att vila tog jag mina kissetabletter. Visserligen var jag och kissade typ varje halvtimme. Men jag var riktigt svullen i hela kroppen. Så pass illa i ansiktet att jag höll på att bita mig i kinderna hela tiden eftersom dom var i vägen. Och gissa om jag kissade!!!! Även uppe flera gånger under natten. Och från att jag kom  hem igår tills nu på morgonen har jag lyckats med att gå ner 3kg....och detta alltså bara för att jag har kissat så mycket. Tar inga sådana tabletter på sjukhuset eftersom jag måste gå och kissa så ofta och inte direkt gillar att springa på toa på sjukhuset. Får se imorgon bitti vad dagens kisseri visar. Jaha.....då kanske jag ska gå över till dom glada nyheterna.

När jag kom in på sjukhuset i tisdags var det röntgen som var det första jag gjorde. Och därefter läkarbesök. Satt och pratade och Danai som läkaren heter visade mig bilderna från förra röntgen och så det som gjordes i tisdags då. Jag själv såg skillnaden men visste inte riktigt om det jag såg var det jag såg.....typ. När jag frågade om det jag trodde var senaste bilden så sa hon att det var så. Och då sa jag att i mina ögon såg tumören mindre ut. Och gissa vad. Jag såg rätt. Efter bara 2 omgångars behandling så har jag svarat positivt på den. Vilket gjorde mig så glad så jag började gråta. Och nu blev det akut med en massa andra saker. Jag blev prio 1 för en ny MR.röntgen av hjärnan. Även på den kom det positiva svar, även dom 7 som jag har i huvudet hade minskat. Visserligen syns alla fortfarande men mindre alltså. Så det blev lite gråta igen. Är så otroligt glad.Visst, det går fortfarande inte att bota, men jag kanske eventuellt får något mer år på mig. Eller nåt.
Nu bara väntar jag på att få åka dit igen om 3 veckor då det kommer att bli ny röntgen för att se hur det har gått. Inget dom annars gör, men eftersom jag svarar positivt på behandlingen vill dom ha koll.  Nu håller vi tummarna att det fortsätter gå i rätt riktning.

Ny vecka

Jaha.....Då går vi  in i en ny vecka. Som jag har skrivit flera gånger i bloggen så segar sig dagarna fram. Men när det är en ny vecka tycker jag ändå att det har gått fort. Varför det är så vet jag inte. Dagen idag blir väl segare än vanligt antar jag. Ska lämna blodprov vid 8-tiden vilket jag nu för tiden lämnar 1 gång i veckan. Imorgon bär det av till Jönköping och min 3:dje behandlingsperiod börjar. Just imorgon är det fullt upp på förmiddagen eftersom jag ska göra en skiktröntgen först och efter det träffa och prata med läkaren. Efter det blir det behandling med dropp som vanligt första dagen med 2 timmar. Och på eftermiddagen får jag ju besök av Anngert. Så förhoppningsvis kommer jag att tycka dagen går fort. Men s om sagt, idag blir det segt, både med väntan och alla tankarna. Önskar att jag hade något att göra men det finns absolut inget.

Natten som har varit har jag faktiskt sovit någon timme mer än jag brukar. Var supertrött igår kväll och var i säng redan innan klockan 20.00. Har i och för sig vaknat till varannan timme men lyckats somna om. Igår kväll kunde jag heller inte låta bli att äta, var hungrig. I vanliga fall hade jag nog inte tagit något men stressen gör sig påmind varje dag. Och alla dessa tankar. Ska ringa mitt försäkringsbolag idag och höra med dom om det här med testamente. Ifall jag behöver skriva något med tanke på min livförsäkring. Känner att jag vill ha klart alla sådana saker. Det finns en till grej som jag vill genomföra, vad skriver jag inte just nu utan tar det om det blir aktuellt. 

Viktigt datum

Idag är det ingen vanlig dag.....på flera sätt.
Just idag är det nämligen 33 år sedan (1987) som jag träffade Benny för allra första gången. Han var hemma hos mig och min dåvarande kille. Dom 2 kände varandra sedan tidigare men umgicks bara lite då och då. Och vi hade alltså inte  ihop det på något sätt. Vi blev, alltså jag och Benny, vi blev tillsammans 1988. Dock så minns jag inte det datumet hur mycket jag gärna vill. Behöver se på utklippen från Bennys krock men orkar inte leta nu. Vad jag minns är att jag låg på sjukhuset i Värnamo och Benny hamnade också där på grund av att han hade krockat med sin bil. Vet bara att årtalet var 1988. Jag blev nämligen tokkär i honom när han låg där helt försvarslös. Vi inledde ett förhållande och på den vägen är det. Vi firar alltså 32 år tillsammans iår.
Att jag kommer ihåg att det var just denna dagen då vi träffades första gången är mindre kul. Det var den dagen som in pappa dog.

En bild på mig och min pappa. Jag är 4 år på bilden

Sömnlöst

Jaha, då sitter jag här vid köksbordet igen. Helt omöjligt att somna. Är ju alltid så kvällstrött, har varit det innan all medicin också och brukade  sova rätt så gott redan vid 22-tiden ifall jag orkade hålla mig uppe så pass. Tidigare ikväll så tog jag mina sömntabletter, men dom hjälper alltså inte något alls idag. Är trött, tro inget annat. Men det är alltså helt omöjligt. Så jag tänkte att jag skriver väl av mig lite och så testar jag om en liten stund igen.

Tankarna maler runt i huvudet på mig. Mitt senaste "tillskott" i alla dessa tankar gör mig tokig.Vad tanken är? Jo, den tanken är att "Tänk  om jag inte vaknar imorgon bitti, dör helt enkelt i sömnen"
Alltså, jag vill verkligen inte dö än. Och jag ger så klart inte upp. Men mina tankar kan jag inte styra alls nu. Även om jag inte vill så tänker jag massor omkring detta. Om döden alltså. Javisst vet jag att vi alla ska dö en dag, även jag. Det är bara det att jag vill inte det än.


Jag tycker att jag har klarat allt det här skitbra. Jag har gråtit så tårarna har tagit slut (ni förstår vad jag menar) Jag har skrikit och varit förbannad. Jag har tjatat om det till var och en som har frågat. Och just det här med att tjata/prata/ om allt har hjälpt mig massor. Jag är glad över att jag är en så öppen person och dessutom gillar att prata.

Nästa vecka är det ju dax för en ny behandling,min 3:dje. Jag kommer även denna gången att vara kvar på sjukhuset under dom 3 dagarna som behandlingen är. Men denna gången frågade inte jag om det utan dom tyckte att jag skulle vara där så dom hade lite koll på mig. Detta för att man brukar bli sämre för varje behandling. Hittills måste jag väl säga att jag trots allt mår bra. Biverkningarna med illamående och ont imagen kurerar jag med tabletterna som jag har fått mot just det. På tisdagen ska jag ju även skiktröntgas och prata med läkaren innan dom startar behandlingen. Och då tänker jag minsann fråga om det finns minsta chans till att kunna bota min cancer. Dom har dom ju sagt att den inte går att bota. Men jag ger alltså inte upp.

Denna omgången kommer jag ju också att få lite besök så det blir väl lite fika och tjat. På tisdag kommer min kattungeköpare Anngert. Och en annan kattungeköpare, Patrik ville jag skulle höra av mig så skulle även han komma och säga hej. Så jag har ju det att se framemot.

Bantning påbörjad

Det är ju bara så att jag måste börja tänka på vikten igen. Jag vet ju att läkarna har sagt att jag inte ska banta nu när jag har påbörjat behandlingen. Men dom har också sagt att jag kanske ska tänka på att inte äta så mycket som jag gör och gå upp så i vikt. Och dagens vikt är absolut ingenting jag hurrar över. För 2 månader sedan vägde jag 72,3 kg och idag väger jag 86,2. Jag har alltså gått upp med 13,9 kg. Och magen har ökat i omfång med 13 cm, för 2 månader sedan 96 cm, idag 109. Och det känns alltså inte ok. Jag mår dåligt just på grund av detta. Och denna ökningen har i grund egentligen ingenting att göra med att jag slutade banta. Allt beror på att jag har börjat hetsäta/tröstäta. Har liksom inte tyckt att det har spelat någon roll. "Jaha" tänker du nu. Varför jag alls skriver om det i bloggen beror på mig själv. Att bara tänka tanken går typ inte, har tänkt tanken i säkert 3 veckor nu. Men om jag som nu skriver ner det är det lättare för mig när jag vet att jag vill visa er att jag minsann ska klara det igen. Jag kör 5-2 metoden som tidigare och just denna veckan kör jag även 16-2 metoden. Nästa vecka ska jag ju läggas in på sjukhuset i Jönköping och 16-2 fungerar inte då. Kan dock fortfarande köra 5-2 metoden eftersom man själv lägger upp maten. Fast när jag tänker efter,  om jag skulle vilja fortsätta så funkar det nog på sjukhuset också. Krävs bara viljan från mig. Med tanke på att jag kommer att bli så  så så tråkad av att bara gå där och inte göra något.

Jönköping. Ser väl kanske inte emot att ligga där i 3 dagar, detta under min behandling. Eftersom man mår sämre för varje gång ville dom gärna ha mig där. Och visst, jag håller med. Känner mig sämre efter 2:dra behandlingen. Och har nu alltså 2 kvar. Ska kolla  med min kattungeköpare Patrik ifall han har lust att träffas och ta en kopp kaffe någon av dagarna.

Jag skulle vilja be dig som läser om en tjänst. Min räknare fungerar inte alls som den ska och har  nog inte gjort det på minst 1 år. Ibland ser man räknaren här till höger fast oftast inte. Snälla, kan du lägga in en kommentar. Det räcker med ett "hej"

Lägger in 1 bild som inte är nytagen. Är från 2011 när jag bantade första gången. Har ingen nytagen att visa just nu

Nya kläder!

Är det något som jag verkligen skulle behöva just  nu så är det nya kläder. Spelar ingen roll vad jag tar på mig så stramar det år, speciellt runt magen. Har ju som sagt var gått upp 12 kg där även det svullna ingår. Känns skitjobbigt att se sig själv i spegeln. Så emellanåt väntar jag på riktigt att medicinen ska börja ta på mina kilo som dom säger. Sista veckan har jag även haft problem med att gå på toa. Eller  ja, gå dit funkar.....Men att få till det jag är där för är en annan femma. Trot s att j jag äter medicin även för det. Knasigt.Men för att kunna få nya kläder behövs det pengar vilket jag/vi inte har. Vi är 16000:- back varje månad eftersom det är summan som kronofogden drar från Benny. Har inte riktigt koll på hur många månader som är kvar men tror det är 3 månader.

Igår hade jag många anfall med yrsel och illamående. Känns inte som någon ide att ringa till Jönköping om det. Får helt enkelt vänta tills jag ska dit den 14 januari. Fast idag ska jag
skriva en markering för varje anfall. Bara för att kolla hur många. (har precis haft ett) Spelar absolut ingen roll vad jag gör, det bara kommer iallafall. Och för tillfället är väl dessa anfall mitt största problem.

Gott Nytt 2020

Vill önska alla mina läsare ett riktigt Gott Nytt År 2020.

Nyårsafton var väldigt lugn för min del. Var ju hos Michaela. Orkade inte stanna länge eftersom jag så klart inte mådde så bra. Blev lite för mycket med allt ljud omkring mig. Så vi åkte hem efter att vi hade fått  i oss efterrätten. Väl hemma låg jag i sängen innan klockan 21.00 och somnade faktiskt inom 10 minuter. Uppe en sväng vid 2-tiden för toabesök och lite dricka och sedan tillbaka till sängen. Och kan ni tänka er.....Jag vaknade först vid 6.30-tiden. Snacka om att ha varit trött. Lite piggare just nu men mår inte så bra som jag skulle önska.

Jag brukar aldrig ha några nyårslöften. Ingen idé för jag brukar alltid bryta dom när jag väl har gett något. Det är samma nu, inga löften. Bara att försöka ta sig igen varje dag och må så bra  jag kan. Något som jag tror kan gå rätt så bra. Skulle vilja gå ner i vikt lite eftersom jag har gått upp 12 kg på 1 månad. Men jag får väl ta det. Huvudsaker är  ju att jag har aptit. Det blir ju värre men vet inte när.

Jag önskar att jag hade ro till att sysselsätta mig med något. Men jag kommer inte ens på vad det skulle kunna vara.